gnus

I måndags hade vi TEAM-building i skolan och det var så himla himla intressant och roligt! Vi hade en föreläsare som hette Gunilla Bövik-Helgensson som föreläste om personlighetstyper kan man nog säga. Det var en teori om att det finns tre olika sorter, Fysisk, Emotionell och Mental, och att man har alla i sig, men att någon väger över liksom. Och så kunde man vara olika kombinatioer osv, väldigt svårt att förklara, speciellt i text, men slutsatsen är i alla fall att hela klassen fick hitta sin egen grupp, och sedan när vi satte oss och pratade med dom som var i samma som vi så var det så oerhört mycket som var exakt likadant. Jag är t.ex. en F-person, dvs en Fysisk person.

 

En F-person är nogrann med allt hen tar sig för, vill ha fakta och grundlighet, preciserade uppgifter, föredrar att göra färdigt en sak innan en annan påbörjas, kan stressa upp sig för att tiden inte räcker till och har ibland svårt att se sin egen styrka. Jag på pricken med andra ord. Gunilla var dessutom helt fenomenal, för utan att egentligen ha pratat med någon av oss så visste hon nästan precis vilken grupp vi tillhörde och vad vi hade för egenskaper. Helt sjukt att så mycket syns på bara kroppsspåket. Och så mycket som är användbart?! Det finns så mycket att ta hänsyn till och tänka på beroende på vilken sorts människa man har att göra med. Som sagt, hur intressant som helst!

 

 

Tja! 

 

Det gick fint idag på sjukhuset. Sköterskan sa att allt såg hur bra som helst ut (om man kallar det bra att det är sjukt mycket torkat blod överallt och att jag ser ut som ett slagfält) så det var ju bra. Och det bästa av allt: JAG FÅR DUSCHA!! Om än väldigt försiktigt, men jag ska få ta en hel dusch. Ååååh, ska bli så jävla skönt. Idag var alltså första gången jag såg mina nya bröst ordentligt, i spegeln liksom. Dom är väldigt mycket mindre... Sköterskan sa att dom tagit 420 g på vänster och 385 g på höger, så ja, det är väl inte konstigt att dom är mindre, haha. Ska tillbaka om en vecka igen och då ska dom ta stygnen tydligen, och sen är jag typ good to go. Får vänta ytterligare två-tre veckor innan jag får rida och springa och sådär, men som sagt, nästan good to go. Helt sjukt egentligen vilken läkförmåga kroppen har?! 

 

Hade en bok som jag behövde lämna tillbaka idag på biblioteket, men jag var inte ens halvfärdig med den i förrgår, så igår låg jag och läste typ hela dagen, men jag klarade det! Hur klokt det var att läsa 350 sidor skönlitterärt när man har en stundande tenta är ju frågan dock, men det löser väl sig... 

 

Första veckan är genomliden, och gud vad lång den har varit. Var i skolan hela dagen idag och det gick rätt hyfsat ändå. Börjar bli sjukt stressad av tentan och inlämningen dock. Så stressad att jag har legat och läst en hel bok idag istället för att plugga. Det är som att jag bara vägrar ta i det typ? Kan räkna upp 100 saker som är viktigare än tentan. Gud, hur ska nästkommande två år bli om jag är såhär motiverad efter typ tre veckor? 

 

Imorgon är det återbesök och jag hoppas bara att dom ska säga att allt är bra och att det är normalt att det kommer smärtvågor som gör att jag knappt kan andas ibland. Och så hoppas jag att jag ska få lov att duscha. Gud vad jag längtar efter en dusch. Nästan lika mycket som jag längtar efter att få sova på mage. 

 

 

Något som är sjukt läskigt, nedslående och hemskt är att 13% av sveriges befolkning röstar på rasister och nazister. Jag blir uppriktigt rädd. Helt jävla livrädd för vad som händer med världen. Lär vi oss ingenting? 

 

Oh well, time to sleep. På rygg. Igen. Som en jävla död ligger jag. Vidrigt är det. Jaja, nu ska jag sluta klaga. Är ju trots allt väldigt glad över att jag fick lov att göra det här och att det äntligen blivit av. Kommer bli så sjukt bra ju, bara jag läker ihop ordentligt. 

 

Lördag idag. Med andra ord fyra dagar efter operation, och jag är människa igen. Eller ja, på väg i alla fall. 

 

För att berätta lite mer så blev jag förkyld för typ en vecka sedan. Det blev bara värre och värre, dock utan feber och halsont, men för att jag inte skulle bli besviken så ställde jag in mig på att bli nekad på sjukhuset och få en ny tid. Kanske både bra och korkat, för när jag väl kom ner så var jag så inställd på att få åka hem igen att när dom tog in mig och gav mig kläder och grejer så blev jag så himla chockad att jag typ glömde säga hejdå till Jens som hade kört ner mig, haha. 

 

Anyway, fick bytt om, en nål i armen, blev ritad på av kirurgen, la mig i min säng och väntade och sen var det egentligen bara iväg till narkos-sköterskorna och operationssalen. Sen var jag borta några timmar, vaknade upp och var drogad på ett helt sjukt sätt. Jag kunde liksom inte hålla ögonen öppna utan somnade typ var 10onde minut. Ringde Jens och mamma men fick panik när jag kände att jag somnade så jag bara sa att vi var tvungna att lägga på, haha. Sen fick jag sova kvar på sjukhuset över natten så att dom hade lite koll på mig och sådär. Jag fick i mig lite mat på eftermiddagen och mamma och Emil tyckte jag såg pigg ut när dom kom och hälsade på. 

 

Fick åka hem vid 11 dagen efter, men då började det hemska. Hade så jäkla ont och mådde vidrigt illa av tabletterna jag fick med mig hem, så när jag vaknade upp på torsdagen kunde jag inte äta och allt jag kämpat i mig hela förmiddagen kom upp vid lunch. Då frågade jag mig verkligen vad jag hade gjort, men jag ringde till kirurgen och frågade, och dom sa att det kan vara tabletterna, så när dom gick ur kroppen tog jag inga nya och mådde mycket bättre. 

 

Nu är det som sagt fyra dagar efter och jag har vart ute på en liten promenad som tog helt kål på mig, haha. Fick stanna och vila och har varit helt däckad i soffan sedan jag kom hem. Vi har i alla fall bytt "förband" liksom, så jag har fått se dom och allt ser bra ut, tror jag. Det kliar väldigt mycket och värker en del, men har inte alls lika ont längre. Och kliandet är tecken på läkning, sägs det ju. 

 

Ska på återbesök på tisdag, så då får vi se mer! Just nu längtar jag så jag tror jag dör efter en dusch och att få sova på mage. Kan inte ens ligga på sidan som det är nu och jag blir galen av det. Duscha får jag bara göra från midjan och neråt, så det luktar inte så fräscht i mina armhålor kan jag meddela. Man torkar av så gott man kan med en fuktig handduk typ, men det hjälper väl inte nämnvärt. 

 

Så, nu vet ni lite mer hur det ligger till! Uppdaterar mer när jag orkar, som sagt. 

 

Klockan ringde 03.45 imorse och 05.10 var jag på Landvetter och lämnade av Jens. Det känns piss. Piss för att jag hade velat åka med, piss för att han lämnar mig när jag ska börja skolan, mitt i allt kaos liksom, och piss för att jag inte bara kan vara en vanlig människa och vara glad för hans skull. 

 

Har hållt igång som en dåre hela dagen för att slippa tänka på det men nu är klockan 21.30 och jag är dödstrött (surprise) så då kommer det ju. Såklart. Han är hemma igen på fredag morgon, och jag vet att det kommet gå svinfort men ändå. Kollade vilket tåg jag behövde ta på måndag och vilken hållplats jag ska till och nu är min mage en enda stor knut. 

 

För övrigt behövde Emil nya kläder och lite annat så den lotten föll på mig och Esmeralda idag. Vi var på IKEA och åt lunch, provade tusen byxor på Lager 157 och gick igenom hela Kungsmässan för att få ihop allt. Såg så jäkla mycket fint men jag försöker verkligen att inte köpa något nu innan jag opererat mig för det känns liksom ovärt. Tänk om det bara kunde bli av snart. Ringer och ringer och väntar och väntar typ, men det känns som att det aldrig händer något. Ska ner till vårdcentralen och ta prover nästa vecka och sen hoppas jag verkligen det blir av inom kort. 

 

Oh well, är ju som sagt hur trött som helst och har en knut i magen så det är väl lika bra att jag går och lägger mig. Natti natti

Det märks att sommarn är på väg mot sitt slut och som vanligt blir jag sugen på förändring, därav den nya bloggdesignen. Ville ha bredare bilder, så vi får väl se hur det känns om ett tag. 

 

Börjar skolan på måndag och kalendern börjar fyllas på med sjukgymnast-tider, psykolog-tider, jobb och skola. Ska bli kul, men jag är sjukt nervös... 

 

Ligger på dom på kirurgen med. Ska ner och ta prover på vårdcentralen nästa vecka och skicka in mina papper, och sen så hoppas jag verkligen att operationen blir av snart. Längtar ihjäl mig. 

 

Det här har jag gjort idag förresten: 

Just nu finns det en hashtag på Twitter som heter #mörkertalet där kvinnor i olika åldrar skriver, både anonymt och inte, om när dom blivit våldtagna. 

 

Jag mår så jävla illa av att det ser ut såhär, i Sverige, idag. I vårt "moderna, jämställda" samhälle blir kvinnor och flickor våldtagna varenda jävla dag. Oftast av närstående så som vänner, pojkvänner, pappor, styvpappor. Gå in och läs, om ni orkar, och kom tillbaka och säg att Sverige är ett jämställt land, att feminism inte behövs, att kvinnor och män har det likadant i Sverige idag. Kom tillbaka och säg det. 

Förundras över att det fortfarande är typ 20 pers som klickar sig in här nästan varje dag? 

 

I alla fall, det som pågår i mitt huvud just nu är julklappar. Mamma jobbar jul, så vi ska nog fira lite innan hon börjar med typ lunch osv. Vi har inte ens pratat om julklappar än, men ska försöka hinna med det någon dag så man vet vad man ska utgå ifrån liksom. Jag vill egentligen inte lägga tusentals kronor på julklappar, men om man bara ska köpa småsaker så blir det ju ingenting som någon tycker om/kommer använda, och det känns ju ännu mer som att slänga pengar i sjön. 

 

Efter att mamma åkt till jobbet ska jag åka till Jens, och där kommer det klurigaste. Förväntas jag köpa klappar till Jens familj? Till Jens mormor och morfar som vi ska till? Bara till Jens? Hur mycket ska jag och Jens köpa för? ÅH. Detta med pengar och presenter alltså. Sen är ju han hopplös. Jag önskar mig ingenting. Nehe, SKIT I DET DÅ!! Du får en påse godis som du inte ens tycker om typ. 

 

Egentligen tycker jag inte ens om att köpa presenter. Vi i västvärlden har ju för tusan allt. Det finns i princip ingenting som vi behöver och köpsamhället gör mig illamående ibland. 

 

Tomorrow's gonna be a loooong day med först jobb 8-16.30 och sen direkt till min elev för ytterligare 2 h jobb. Tur att det är näst sista gången där för det är verkligen tradigt... 

 

Well well, nu ska jag släcka lampan och stänga ögonen. Hade velat stanna i sängen och se på Gossip Girl hela dagen imorgon, men icke. Vi hörs! Puss

 

 

Sen dess har jag vart på Livat i Parken med LP, sååå kul föreställning på Lisebergsteatern! Vi gick även en sväng på Jul på Liseberg och oj vad jag är redo för jul nu alltså. Såååå mysigt. Jag red i lördags och det gick hur bra som helst. Sitter för tillfället i soffan och väntar på att snubben som är här och kollar på våran tvättmaskin (som pajat) ska bli klar så jag kan åka till stallet och mysa. 

 

Bokade in mig på ett step-pass på gymmet ikväll också, vad händer med världen? VILL ju verkligen orka träna, för jag vet att jag mår 100 gånger bättre av det, men det är ju så svårt att få in. Önskar gymmet låg alldeles här bredvid, då jävlar hade jag vart där jämt. Grejen är väl att jag vill gå på pass, och då måste man passa så mycket tider ju, det är det som gör det krångligt.. 

 

Skypeade med Ellie och tjejerna i lördags med! Det var sååå konstigt... Kul, men konstigt. Att se dom på skärmen istället för att ha dom bredvid mig. Att se min säng i någon annans rum, osv. Jag saknar dom så mycket va. 

 

Och nu gick gubben så jag ska hysta i mig en banan och åka. Vi hörs, puss!

Såg precis ett avsnitt av Vetenskapens värld där dom försökte komma fram till varför män är längre än kvinnor, och efter många om och men så fick man reda på att samhällen systematiskt ger män/pojkar mer mat och pga det så växer dom mer, dvs blir längre och större. Skoj att patriarkatet är så djupt rotat att alla kvinnor får mindre mat än alla män. Kul, mycket kul!! 

 

Imorgon ska jag jobba i Gällinge. Börjar 07.30 så jag ska verkligen hoppa i säng nu. Har haft några dåliga nätters sömn, vet inte varför.. Bert sa att han inte kan sova när det är är sån där fullmåne som det vart i helgen, att han bara drömmer massor och sover jättelätt, och jag har haft exakt samma, så det kanske är det? 

 

Det var väl typ det. Väntar med spänning på att få mens så att jag får testa min menskopp som kom häromdagen! På tal om det får jag kanske ställa klockan några minuter tidigare då, för räknar med den imorgonbitti med tanke på hur min mage har känts dom senaste timmarna... 

 

Well well, ska sluta tjata och hoppa i säng. 

Puss!

 

 

 

Skriver en snabbis så att ni vet att jag lever. Var på förskolan igår och njöt av solen, idag ringde klockan 05.12 och jag konstaterade att det är inte mänskligt att gå upp innan kl 06. Det värsta är att den ringer lika tidigt i två dagar till, sedan ytterligare tre dagar nästa vecka, och tre till veckan efter det. Men efter det är det äntligen över. 

 

Åkte och gosade med min man i 1,5 h timme förut. Förstår inte hur man kan vara såhär kär? Tar liksom år att säga hejdå. 

 

Well well, som sagt; jag lever. Nu ska jag gå och knåpa ihop något att äta till lunch imorgon och sova. 

 

 

Vaknar, än en gång, upp själv till ett tomt hus, och det känns fortfarande skumt. Om en vecka ska jag på intervju till Vikarie Poolen, och efter det kan jag ta en rundtur på alla förskolor i Åsa och tala om att jag finns. Sen börjar slakten veckan efter, så då har jag ju att göra i tre veckor. Det börjar bli lite långtråkigt att bara vara hemma liksom. 

 

Idag har jag dock att göra. Måste rensa ut hela min byrå som stereon står på, eftersom det ska stå en bokhylla där istället. Har lite pärmar och grejer i den, samt alla sorters sladdar och elektronik man kan tänkas behöva någon gång (dvs aldrig någonsin använder men inte vill/kan slänga). Kankse till och med ska möblera om i mitt rum? Think outside the box så att säga. Det är dock inte det lättaste att möblera ett rum som har en dubbelsäng. Den tar upp lite plats liksom. 

 

Well well, nu ska jag borsta tänderna och klä på mig. Gör mitt bästa för att inte trilla ner dit där man bara ligger i sängen i myskläder hela dagen. 

 

 

Såg att blogg.se-appen har uppdaterat, och oj vilken uppdatering! Kommer vara hur enkelt som helst att blogga från telefonen nu ju. Inte för att jag kommer göra det ändå antaligen, men ändå! 

 

Ligger och kollar efter folk som vill ha en medryttare i närheten. Sa till mig själv att jag skulle ta tag i ridningen när jag kom hem, för jag har ju verkligen saknat det där, men jag måste ju egentligen ha en inkomst innan jag kan börja kika. Det verkar som att dom flesta vill ha runt 500 kr för hjälp 1-3 ggr i veckan, så det verkar ju rimligt i alla fall. Då ska man bara hitta någon i närheten som inte kräver så mycket av en. Jag har ju trots allt inte ridit på väldigt många år... 

 

Var på IKEA idag för övrigt! Kikade på en Billys bokhylla som jag vill ha till mitt rum, köpte en ram som jag nog inte kommer använda ändå, köpte en tvättkorg till mamma, kikade klädstång och bara gick runt och längtade tills jag och Jens går där och letar saker till vårt egna ställe. Längtar ihjäl mig ju. 

Kom sedan hem och kollade bokhyllor på blocket, och vips, imorgon ska jag hämta en i Frölunda. 100 kr, som hittat liksom. Åker nog förbi IKEA och köper ett extra hyllplan dock, två kändes lite lite. 

 

 

Insåg för övrigt att jag varit hemma i en månad nu. Eller, en månad och en dag, om man räknar datumvis, men ändå. Tiden går så fruktansvärt fort va. Saknar mina små gosungar. 

 

Idag ska jag inte göra många knop. Kolla färdigt på Girls, klippa mina naglar, kanske måla dom, duscha och göra mig fräsch, och sen kommer Jensi hit och vi ska äta pizza och se på Sverige-matchen. Får väl se om jag får skickat in lite fler jobbansökningar också. När det är ansökningar som man inte bara kan skicka via mail så orkar man ju inte riktigt bara. Skriva ut hit och skriva ut dit och skicka med brev, vem gör det liksom? 

 

Pratade med Jens igår på telefon, och vi kom fram till att vad jag behöver är den Billys bokhylla från IKEA så jag har någonstans att ställa alla mina skor. Mamma kom upp med två par igår som hon tydligen hade nere hos sig, som jag helt glömt av? Blir så trött på mig själv ibland va. 

 

Annars tycker jag att det kan bli lite höst nu faktiskt. Visst, det är underbart med lång sommar osv, men jag är så himla inställd på höst. Vill klä på mig långbyxor och tjocka tröjor igen, använda mina boots och för att inte tala om min älskade halsduk!

 

Har nog kommit på något som skulle kunna få mig att använda min kamera mer: ett nytt objektiv. Så, när jag väl har ett jobb och fått lön (dvs ett annat liv känns det som nu) så ska jag bannemig unna mig det! Tror att det kan bli kul och framkalla någon form av nystart liksom. Ska i så fall skaffa mig ett mindre som inte är så tungt så jag kan ha med mig kameran. Ska köpa ett sånt där skydd också då, så man bara kan lägga den i väskan liksom. 

 

 

Har min första "riktiga" sådan dag idag. Vaknade strax innan 9 och gick upp till ett tomt hus. Äter frukost själv och sätter på radion för att det är så himla tyst liksom. 

 

Så har jag bestämt mig för att gå ner till alla förskolorna i Åsa och säga hej, lämna en lapp och tala om att jag finns, men eftersom jag drar mig så in i helvete för sånt så är det ganska jobbigt att faktiskt komma iväg. Jag har ju ingen tid att passa liksom? Har i och för sig en tid att passa, för jag ska till min elev klockan 15, och bara tanken på att jag ska vara där om 5 timmar gör mig stressad som satan, trots att jag vet att det inte tar 5 timmar att cykla runt i Åsa, snarare 1-1,5.. 

 

Oh well, nu ska jag försöka ta reda på hur mycket kläder man ska ha på sig i det här knäppa vädret, och ta mig ut. 

 

Torsdag idag. Ska träffa Jessika senare ikväll, och imorgon ska jag klämma in Karin och Benni, sen känns det som att jag egentligen bockat av alla jag velat inför resan, så att säga.

 

Folk frågar om jag ska blogga, och det är ju klart att jag ska, frågan är bara om jag ska blogga här. Egentligen vill jag ju det. Men egentligen så är det här ändå lite som min dagbok som jag inte vill att alla ska läsa. Fast. Den ligger ju på nätet, helt utan lösenord, så det är klart att jag inte kan hindra någon från att läsa. Bara det att jag har ändå vart här nu i 4 år. 4 år av mitt liv finns nedprintat här, i bild och text. Och ni är kanske 20 pers som läser här varje dag. Om ens det. Och jag vet nästan vilka alla är (tror jag, haha) och då känns det ju lite tryggt liksom.

 

Jaja, antar att jag inte orkar göra något nytt, så lär väl hamna här tillslut ändå.

 

Dagarna går, jag gråter, skrattar, skyndar, gör ingenting, ser på OS, och på måndag åker jag. Till andra sidan jorden. Helt galet. Hade tänkt att jag skulle börja packa lite smått idag, men det får nog bli imorgon, för jag skypeade (!) med Linnéa för att se så det funkade ordentligt, och det visade sig att hon var lika sysslolös som jag, så ska slänga mig i duschen och sedan åka dit!

 

Kanske får för mig att skriva något mer innan jag åker, men har en känsla av att dom kommande dagarna kommer bli ganska stressiga så att, om vi inte hörs så gör vi det nästa gång när jag är på Nya Zeeland!!!

Jag ligger i min säng. Som vanligt. Jag hör hur fingrarna smattrar mot tangenterna. Tangenterna som jag så väl vet vart dom sitter att jag inte ens behöver titta längre. Allt går av sig självt. Såklart. Jag känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken, och jag vet inte varför. Jag vet inte varför jag är ledsen, och om jag ens är ledsen, eller om tårarna bara behöver komma ut. Torkar dom fort ifall någon skulle komma in och undra varför jag gråter, för jag vet ju inte. Magen värker och jag åt bara en macka till frukost. Jag som brukar äta minst tre och en skål flingor till. Vill egentligen sova, för klockan ringde alldeles för tidigt i morse. Men klockan är redan halv tio och det är ljust och då kan jag inte sova.

 

Egentligen är jag ju lycklig. Har väl aldrig varit såhär lycklig innan. Såhär glad, och nöjd, och tillfreds. Antar att jag gråter för att det ska försvinna snart. En stund i alla fall. För jag ska ju ut på mitt livs äventyr. Och jag ska ha så himla roligt. Sa igår, för första gången, att jag började se fram emot det lite, att det skulle bli kul. Och såg hans min. Hans min när jag säger att det ska bli kul att åka ifrån honom ett helt år. 12 månader. 365 dagar. Älskar honom för mycket antar jag. Så mycket att jag låter honom somna i soffan på min axel. Tvingar honom att sova. Kämpar med att inte somna om när han väcker mig mitt i natten pga att jag gnisslar tänder och att han funderar på något som han behövde prata om. Så mycket att jag väcker honom vid 7 på morgonen. Går upp, äter frukost, bäddar hans säng, kör honom till jobbet. And so on. Fan vilken bra flickvän jag är. Ändå.

 

Funderar nu på om jag ska koka mig ett ägg eller två, och sedan hoppa i mina träningskläder och gå en promenix på en timme eller så, och därefter TA ETT BAD. Ligga där i och smälta bort för att jag badar i enbart varmvatten. Slappna av, njuta, och känna hur hela kroppen blir till ett enda stort russin. Inklusive hjärnan, som i och för sig redan ser ut som ett. Ånga bort alla äckliga känslor jag går omkring och bär på. Kanske är det det jag ska göra.

Egentligen så är väl just nu mest bara en väntan. Jag väntar på, och fasar för, måndagen den 6 augusti. Jag gör ju inget speciellt om dagarna nu. Skriver listor. Försöker förbereda mig. Träffa så många som möjligt innan jag åker. Sover bredvid Jens. Vaknar av mardrömmar och kryper upp nära, trots att jag väcker honom lite halvt.

 

Mamma och Runo kom hem från Montenegro idag. Mamma ser ut som en pepparkaka. Vill inte ens veta vilken färg Runo har. Antagligen så nära svart man kommer. Får hänga reflexer på honom när det är mörkt sen.

 

Annars har jag hittat till Linnea Henrikssons album Till mina älskade och älskare. Galet bra! Lyssnar när jag åker bil, när jag ligger i min säng, när jag lagar mat, när jag städar, and so on. Det är för övrigt typ det jag gjort den här veckan. Lagat mat, kört bröder, tvättat och städat. Och så har jag vaxat bilen, och promenerat. När jag promenerar lyssnar jag på podcaster. Helst Amanda & Hanna, eller Alex och Sigge. Annars har jag lyssnat på First Aid Kit's sommarprat. Och John Guidettis, Emma Wiklunds, David Hellenius och Cecilia Forss (som jag älskade!). Vilken genial uppfinning det där är, podcasten. Är supersåld.

 

Funderar på om jag ska ta mig ut på en promenad right now faktiskt, till Alex och Sigge's nya, alltid lika roligt. Men först: något i magen!

 

 

 

♥