Fysisk och psykisk smärta.
Egentligen är fysisk och psykisk smärta två helt olika saker, fast ändå inte, de hänger ihop på något sätt.
Faktiskt tror jag att fysisk är den lättaste. Den kan man liksom komma undan, med hjälp av tabletter osv. Den psykiska smärtan kan ingen ta ifrån dig.
En del som inte pallar den psykiska smärtan väljer istället den fysiska och börjar skada sig själva för att komma undan, men i längden gör man nog inte det. Jag menar, man kan ju inte hålla på att skada sig själv förevigt? Någon gång måste man ta tag i det psykiska och konfrontera det.
Smärtgräns, vad är det egentligen? Är det hur mycket man klarar av innan man svimmar eller är det vad man tycker gör ont och inte?
I såfall har jag nog ganska hög smärtgräns, om det är det senare nämnda. När jag var liten bröt jag benet två dagar innan min 1årskontroll så mamma ansåg att vi kunde vänta med att undersöka det tills dess (hon visste såklart inte att det var brutet). Jag hade alltså brutet ben i två dagar och jag sov och allt, lipade inte överdrivet mycket eller något. Jag var helt normal, tydligen, förutom att jag inte stog på det. Då måste man väl ha hög smärtgräns?
Och nu får jag ju leva med min fruktansvärt jobbiga och dumma fot som vägrar bli helt bra. Efter varje träning/match/promenad etc. har jag värk i den. Och skyddet som är så dumt gjort att det antingen trycker på en nerv eller något så att jag inte kan gå, eller gör så jag får kramp i hålfoten, det får jag ju också leva med. Inte för att jag klagar, eller, det gör jag väl, men jag spelar ju fortfarande, trots att det gör ont, det måste ju betyda att jag har hög smärtgräns? Eller, jag vet inte.
Egentligen är det väl inte så bra när man trotsar den fysiska smärtan.. Jag menar, kroppen reagerar ju på något som är dåligt för den genom att ge smärta. Alltså, trotsar man smärtan så trotsar man ju något som inte är bra för kroppen, eller? Äh, jag orkar inte bry mig så mycket.
Psykiskt smärta är dock något helt annat. Det är något som sitter inom en. Det kan ju övergå till att bli fysiskt men oftast inte. Det är något man oftast inte kan sätta fingret på, men som ändå finns där och gnager helatiden. Det är något som man inte kan slippa undan, även om man helst inte vill något annat.
Åh. Jag vet ju precis hur det är. Man bara vill bort, vill inte leva mer, för det gör så ont.
Äh, skitsamma, jag orkar inte förklara hur det känns, alla vet väl. Annars lär man ju få reda på det någon gång.
Bilder från modevisningen kommer när jag orkar.
Pöss
Emot principerna.
När man kommer på att man verkligen tycker om någon som går emot alla ens principer, då känner man sig dålig.
Jag ska förklara: Jag hatade både Kent och Håkan Hellström första gången jag hörde dom. Det samma med Anberlin och Chemical Vocation. Men, ger man dom bara en chans, så inser man att dom egentligen är riktigt bra.
Dock är jag ganska snabb på att döma, så då har jag redan gått och predikat för hur dåliga/dålig den/dom är. Alltså blir det ganska jobbigt att erkänna att de trots allt inte var så dåliga.
Just nu kan jag minnas ett ögonblick i livet där jag var riktigt lycklig, och det var när jag var på Lars Winnerbäck. Det kanske låter patetiskt, men när jag stog där i ösregnet och frös så jag skakade var jag så lycklig att jag bara grät. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Det är precis som att hans texter och låtar öppnar upp en ny värld för mig, en värld där allt är sammankopplat. Jag kände verkligen hur mycket jag älskade livet då och hur mycket jag älskar mina vänner, min familj och framförallt min pappa, trots att han inte längre är i livet. Det lustiga var att då kände jag verkligen att han visste om det, att han visste om att jag stog och lyssnade på Lars Winnerbäck och var riktigt lycklig samtidigt som jag verkligen älskade honom.
Fortfarande kan jag börja gråta ibland, när jag lyssnar på Lars, han är oändlig. Ville bara säga det.
Linn
Jag ska förklara: Jag hatade både Kent och Håkan Hellström första gången jag hörde dom. Det samma med Anberlin och Chemical Vocation. Men, ger man dom bara en chans, så inser man att dom egentligen är riktigt bra.
Dock är jag ganska snabb på att döma, så då har jag redan gått och predikat för hur dåliga/dålig den/dom är. Alltså blir det ganska jobbigt att erkänna att de trots allt inte var så dåliga.
Just nu kan jag minnas ett ögonblick i livet där jag var riktigt lycklig, och det var när jag var på Lars Winnerbäck. Det kanske låter patetiskt, men när jag stog där i ösregnet och frös så jag skakade var jag så lycklig att jag bara grät. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Det är precis som att hans texter och låtar öppnar upp en ny värld för mig, en värld där allt är sammankopplat. Jag kände verkligen hur mycket jag älskade livet då och hur mycket jag älskar mina vänner, min familj och framförallt min pappa, trots att han inte längre är i livet. Det lustiga var att då kände jag verkligen att han visste om det, att han visste om att jag stog och lyssnade på Lars Winnerbäck och var riktigt lycklig samtidigt som jag verkligen älskade honom.
Fortfarande kan jag börja gråta ibland, när jag lyssnar på Lars, han är oändlig. Ville bara säga det.
Linn
Höstlov
Tjena bloggen! Lov är hur gött som helst, måste jag bara säga.
Idag fick jag tummen ur handen och gick ner till Bråtaviken med kameran. Jag tänkte att det kunde bli rätt fint i och med att det blåser så mycket. Det blev faktiskt en del bra, och jag testade att fota i RAW. Snacka om att en ny värld öppnade sig! Vilka redigeringsmöjligheter. Jag är seriöst helt komplett nu. Jag tycker detta är så roligt så det är sjukt.
Tack till Michaela som hjälpte mig att öppna filerna i Photoshop också. Kan ju erkänna att det tog ett tag att hitta den där förbannade mappen, men det var det värt.
På lovet nu har jag fullt upp. Ska träffa massa människor, träna en del, gå modevisning också. Glasögon. Hos Nettan o co. Jag är jättenervös, haha! Men, det går väl bra, i hope. På fredag ska jag på Halloweenfest också, och jag har inte den blekaste om vad jag ska kläut mig till? Förslag tack?
Förövrigt är The Used sjukt bra, tänkte bara säga det.
Det är rätt grymt, att min pappas morfar lever, men varken han själv eller hans pappa lever. Jag ringde till pappas telefonnummer när jag var hemma hos Linnéa igår. Det var en liten skitunge som hette Filip som svarade, jag klickade honom, hihi. Busigt, not. Nä, men vi kollade på PS. I love you, och den var så himla fin.
Trots att han var död så var han så himla levande, genom sina brev och allt. Jag skulle vilja känna så också, att pappa är levande, trots att han är död. Jaja, keep on dreaming Linn.
Nu ska jag fortsätta försöka komma på nått bra jag kan klä ut mig till, sen ska jag slå Annie en pling och om tre timmar är det träning.
Pöss
PS. Jag fyller år imon, det är fett.
Alla är vi fjortisar.
Det bor en fjortis i oss alla.
Så enormt irriterad på dagens ungdom.
Dagens ungdom kan rent ut sagt dra åt helvete. Det är så många som är så ouppfostrade så det är sjukt! Har ingen respekt för någon eller några. Många tror verkligen att de är något och kaxar upp sig mot allt och alla. Sedan när det kommer någon med högre ställning så drar de svansen mellan benen och drar eller spelar allmänt dumma.
Många jag känner tror t.ex, att det fungerar att käka godis 24/7, röka & dricka, samtidigt som man ska spela innebandy. Det förstår till och med min 8åriga lillebror att det inte går ihop. Sen de som inte vet vad ordet passa innebör gör mig så förbannad att det är sjukt. Ska man inte spela som ett lag? Jo, man ska spela som ett lag, inte som individer. Individer går själva när de kan passa, det gör man inte i ett lag. Inte när det är bättre att passa. Sen så ska innebandy spelas på marken, inte i luften. Och det ska gå fort, från spelare till spelare, om jag förstått det rätt? Varför kan man inte försöka med det då? Måste man spela bort bollen så fort man får den? Eller vänta med att passa tills det är försent? Jag blir så förbannad rent ut sagt, på människor som tror att de är något när de i själva verket suger. Sen drar man inte bara efter en träning och lämnar tre pers till att ta undan sargen, själva!!!
Och människor som tror sig vara ens kompis får jag spader på. Visst, man ska inte vara taskig, så man måste inte gå och säga till varenda människa på jorden vad man tycker om dom. Men är det en person man absolut inte vill vara med ska man inte behöva det, that's it. Då får man faktiskt vara lite egoistisk och säga som det är, särskilt om personen i fråga säger: "säg hellre sanningen". Då gör man helt enkelt det. Sanningen kan ibland svida mer än en vit lögn men i längden är det alltid bättre med sanningen, det vet alla.
En del människor har svårt att förstå det. Jag försöker att ge alla en chans, men dom som fått sin chans och sumpat den flera gånger om, dom förtjänar inte en chans till, enligt mig. Dom ska kastas åt skogen. Man måste inte le och spela med, för ingen är tvingad att älska alla.
Åh, jag kokar. Så arg jag är. Så gött ska det bli med lov.
Varför börjar man röka föresten? Vad är poängen? Visst, det är säkert jättegott, not. Jag tror dom inte. För så äckligt som det luktar kan det verkligen inte vara gott, seriöst.
De som röker är veklingar, de faller för grupptrycket. Att röka är inte coolt någonstans enligt mig. Det bara skadar en själv och omvärlden. No point at all. Dessutom är det dyrt. I just don't get it. De som röker måste helt enkelt ha mindre hjärnceller än oss andra, eller?
Faktiskt, så kan jag hålla med om att jag varit lite väl ärlig i detta inlägget, men jag står för varenda ord. Även de svordomar som råkat slinka in här och där (tro mig, jag försökte verkligen hoppa dom)
Linn
Många jag känner tror t.ex, att det fungerar att käka godis 24/7, röka & dricka, samtidigt som man ska spela innebandy. Det förstår till och med min 8åriga lillebror att det inte går ihop. Sen de som inte vet vad ordet passa innebör gör mig så förbannad att det är sjukt. Ska man inte spela som ett lag? Jo, man ska spela som ett lag, inte som individer. Individer går själva när de kan passa, det gör man inte i ett lag. Inte när det är bättre att passa. Sen så ska innebandy spelas på marken, inte i luften. Och det ska gå fort, från spelare till spelare, om jag förstått det rätt? Varför kan man inte försöka med det då? Måste man spela bort bollen så fort man får den? Eller vänta med att passa tills det är försent? Jag blir så förbannad rent ut sagt, på människor som tror att de är något när de i själva verket suger. Sen drar man inte bara efter en träning och lämnar tre pers till att ta undan sargen, själva!!!
Och människor som tror sig vara ens kompis får jag spader på. Visst, man ska inte vara taskig, så man måste inte gå och säga till varenda människa på jorden vad man tycker om dom. Men är det en person man absolut inte vill vara med ska man inte behöva det, that's it. Då får man faktiskt vara lite egoistisk och säga som det är, särskilt om personen i fråga säger: "säg hellre sanningen". Då gör man helt enkelt det. Sanningen kan ibland svida mer än en vit lögn men i längden är det alltid bättre med sanningen, det vet alla.
En del människor har svårt att förstå det. Jag försöker att ge alla en chans, men dom som fått sin chans och sumpat den flera gånger om, dom förtjänar inte en chans till, enligt mig. Dom ska kastas åt skogen. Man måste inte le och spela med, för ingen är tvingad att älska alla.
Åh, jag kokar. Så arg jag är. Så gött ska det bli med lov.
Varför börjar man röka föresten? Vad är poängen? Visst, det är säkert jättegott, not. Jag tror dom inte. För så äckligt som det luktar kan det verkligen inte vara gott, seriöst.
De som röker är veklingar, de faller för grupptrycket. Att röka är inte coolt någonstans enligt mig. Det bara skadar en själv och omvärlden. No point at all. Dessutom är det dyrt. I just don't get it. De som röker måste helt enkelt ha mindre hjärnceller än oss andra, eller?
Faktiskt, så kan jag hålla med om att jag varit lite väl ärlig i detta inlägget, men jag står för varenda ord. Även de svordomar som råkat slinka in här och där (tro mig, jag försökte verkligen hoppa dom)
Linn
Noll inspiration.
Min moster sa idag att jag inte skrivit blogg på länge. Då svarade jag att jag inte hade något att skriva om. Som förslag hade hon då att jag skulle skriva om henne, så, here we go.
Anette Rydenfors, min moster. Slut.
Nej, jag skojade bara! Men Nettan är en sån där moster som alla borde ha. Som gör allting så enkelt och bara är allmänt glad och rolig helatiden. Visst, ibland kan hon vara lite väl tjötig när hon ringer, om man gör något annat. Men annars är det ju perfekt att fördriva några timmar med att snacka om allt mellan himmel och jord med Nettan.
Shoppa med henne är rena träningspasset kan jag ju få be att tala om. Jag minns när vi skulle köpa jeans. Jag tror att jag provade minst 25 par jeans. Kunde ju knappt gå på flera dagar efter det, träningsvärk i hela kroppen. Sen att hon läser min blogg och skänker en del små söta kommentarer är ju gulligt också!
Puss, hihi.
Anette Rydenfors, min moster. Slut.
Nej, jag skojade bara! Men Nettan är en sån där moster som alla borde ha. Som gör allting så enkelt och bara är allmänt glad och rolig helatiden. Visst, ibland kan hon vara lite väl tjötig när hon ringer, om man gör något annat. Men annars är det ju perfekt att fördriva några timmar med att snacka om allt mellan himmel och jord med Nettan.
Shoppa med henne är rena träningspasset kan jag ju få be att tala om. Jag minns när vi skulle köpa jeans. Jag tror att jag provade minst 25 par jeans. Kunde ju knappt gå på flera dagar efter det, träningsvärk i hela kroppen. Sen att hon läser min blogg och skänker en del små söta kommentarer är ju gulligt också!
Puss, hihi.
Gött flyt.
Tjenaaaaaaaa. Jag har flyt. Hejdooooooooooooooo.
Nej, jag skojade bara. Men jag har faktiskt flyt just nu. Allt bara går hur bra som helst. Hoppas bara att det går bra imorgon på FN dagen när vi ska sitta i grupper och diskutera milleniemålen. Jag brukar ju i och för sig vara ganska duktig på att diskutera, så det ska nog gå bra.
Som sagt, allt flyter på. Och jag fyller år på tisdag. Det känns lite sådär halvt overkligt. Och påtal om det, jag måste ringa moppekursgrejen. Jaja, det ordnar väl sig. Orka ta tag i saker och ting, jag bara åker med. Som på ett bananskal ungefär. Det är helt okej. Mer än okej.
Nej, förlåt. Men jag har verkligen ingenting att skriva... Inte ens något roligt. Men jag känner att jag måste uppdatera lite ibland så ni inte tror att jag är helt död. Anyway, en bild: (Nu när mitt photoshop funkar igen)
Linn
Maria-kyrkan i Kraków, Polen.
Nej, jag skojade bara. Men jag har faktiskt flyt just nu. Allt bara går hur bra som helst. Hoppas bara att det går bra imorgon på FN dagen när vi ska sitta i grupper och diskutera milleniemålen. Jag brukar ju i och för sig vara ganska duktig på att diskutera, så det ska nog gå bra.
Som sagt, allt flyter på. Och jag fyller år på tisdag. Det känns lite sådär halvt overkligt. Och påtal om det, jag måste ringa moppekursgrejen. Jaja, det ordnar väl sig. Orka ta tag i saker och ting, jag bara åker med. Som på ett bananskal ungefär. Det är helt okej. Mer än okej.
Nej, förlåt. Men jag har verkligen ingenting att skriva... Inte ens något roligt. Men jag känner att jag måste uppdatera lite ibland så ni inte tror att jag är helt död. Anyway, en bild: (Nu när mitt photoshop funkar igen)
Linn
Maria-kyrkan i Kraków, Polen.
Onödigt inlägg
Egentligen har jag väl inte så mycket att skriva.
Känns som år sedan jag var i Polen, men det var det verkligen inte.
Allting går så sjukt fort, det är rätt läskigt ändå. Jag minns när det var två veckor kvar tills vi skulle till Polen. Då tänkte man att det kommer bara säga svisch och så är jag i Polen. Och det gjorde det. När man kom hem så var det två veckor kvar tills Höstlovet, och nu är det helt plötsligt höstlov om 4 dagar. Vart tar tiden vägen?
Om åtta dagar fyller jag år. 15 hela år har jag levt då. Det är länge, fast ändå inte. Som jag har längtat till den födelsedagen, och nu är den helt plötsligt här och det hela känns mest overkligt. Påtal om att jag fyller 15 så kom jag på att jag måste ringa moppekursen och beställa tid till att skriva upp. Mamma sa att han jag hade som "lärare" hade gått bort. Det var ju lite synd, för han var en trevlig prick.
Anyway, på fredag har vi FN-dag. Kanske ska gå på bio, annars ska jag åka med Tilda till stallet, har jag lovat.
Sen är det kalas på lördag, och efter det lov. Härliga höstlov. Plus att jag kommer träna nästan varenda dag nu, om man räknar gympan som träning, vilket jag nästan får göra nu för alla satsar verkligen i gympan vilket gör det skitjobbigt med min kassa kondition, haha!
Nä, usch vad jag tjötar om tråkiga saker. Här får ni en bild på Birkenau/Auschwitz II istället.
Linn
Känns som år sedan jag var i Polen, men det var det verkligen inte.
Allting går så sjukt fort, det är rätt läskigt ändå. Jag minns när det var två veckor kvar tills vi skulle till Polen. Då tänkte man att det kommer bara säga svisch och så är jag i Polen. Och det gjorde det. När man kom hem så var det två veckor kvar tills Höstlovet, och nu är det helt plötsligt höstlov om 4 dagar. Vart tar tiden vägen?
Om åtta dagar fyller jag år. 15 hela år har jag levt då. Det är länge, fast ändå inte. Som jag har längtat till den födelsedagen, och nu är den helt plötsligt här och det hela känns mest overkligt. Påtal om att jag fyller 15 så kom jag på att jag måste ringa moppekursen och beställa tid till att skriva upp. Mamma sa att han jag hade som "lärare" hade gått bort. Det var ju lite synd, för han var en trevlig prick.
Anyway, på fredag har vi FN-dag. Kanske ska gå på bio, annars ska jag åka med Tilda till stallet, har jag lovat.
Sen är det kalas på lördag, och efter det lov. Härliga höstlov. Plus att jag kommer träna nästan varenda dag nu, om man räknar gympan som träning, vilket jag nästan får göra nu för alla satsar verkligen i gympan vilket gör det skitjobbigt med min kassa kondition, haha!
Nä, usch vad jag tjötar om tråkiga saker. Här får ni en bild på Birkenau/Auschwitz II istället.
Linn
Äntligen.
Äntligen.
Mitt Photoshop funkar. Tack till Samuel som fixa't.
Här är en bild från Auschwitz, jag gillar den. Eller ja, ni förstår.
Linn
Gymnasiemässan.
Idag har jag och min kära klass varit på gymnasiemässan.
Det var rörigt kan jag ju få be att tala om. Frågan är om jag blev så mycket klokare, egentligen.. Anyway, jag känner att Natur är min grej, även om det är mycket plugg. So what? Det är ju roliga saker man måste plugga, så jättehemskt är det säkert inte. Dessutom är det den bredaste utbildningen du kan få, och du är behörig att söka vidare till vad som helst efter det. Låter helt okej ändå, jag tror att pappa hade velat att jag gick det. Eller, vad säger jag nu? Shit the same.
Innan var vi på Röhsska museét. Kul? Nej, verkligen inte. Det var verkligen väldigt tråkigt. Fast de där telefonerna, vad de nu hette, dom var verkligen ascoola. Jag vill ha en sån hemma. (Ingen fattar, bara de som var med)
Jag träffade Julia, Linnea, Karin och massa annat folk där inne föresten. Det var nice. Julia kommer nog hit en stund på fredag, lääääängtarrrrrr. Sen ska vi käka på thaien, för Annie fyllde år igår, grattis!
Annars händer väl inte så mycket egentligen. Vi spelar DM på söndag. Lördag ska jag, Linn och Tova cykla till kyrkogården om det är fint väder. Om 12 dagar fyller jag år. Jag har haft ständig huvudvärk sedan i lördags, går på tabletter, hihi, busigt.
Har faktiskt inte något mer att skriva, nu ska jag plugga lite NO.
Linn
Det var rörigt kan jag ju få be att tala om. Frågan är om jag blev så mycket klokare, egentligen.. Anyway, jag känner att Natur är min grej, även om det är mycket plugg. So what? Det är ju roliga saker man måste plugga, så jättehemskt är det säkert inte. Dessutom är det den bredaste utbildningen du kan få, och du är behörig att söka vidare till vad som helst efter det. Låter helt okej ändå, jag tror att pappa hade velat att jag gick det. Eller, vad säger jag nu? Shit the same.
Innan var vi på Röhsska museét. Kul? Nej, verkligen inte. Det var verkligen väldigt tråkigt. Fast de där telefonerna, vad de nu hette, dom var verkligen ascoola. Jag vill ha en sån hemma. (Ingen fattar, bara de som var med)
Jag träffade Julia, Linnea, Karin och massa annat folk där inne föresten. Det var nice. Julia kommer nog hit en stund på fredag, lääääängtarrrrrr. Sen ska vi käka på thaien, för Annie fyllde år igår, grattis!
Annars händer väl inte så mycket egentligen. Vi spelar DM på söndag. Lördag ska jag, Linn och Tova cykla till kyrkogården om det är fint väder. Om 12 dagar fyller jag år. Jag har haft ständig huvudvärk sedan i lördags, går på tabletter, hihi, busigt.
Har faktiskt inte något mer att skriva, nu ska jag plugga lite NO.
Linn
Sjukhet på alla sätt.
Jag tror jag är sjuk. Mitt huvud dör snart, jag sover så fort jag får chansen, kan inte koncentrera mig en sekund, mår illa, känner mig allmänt svag och klen. Usch. Fast ändå, orkar inte vara i skolan så kan lika gärna ligga hemma och sova. Träna är jag inte jättepigg på heller så det är väl helt okej.
En sak jag funderat över (Ang. koncentrationslägrerna såklart, det enda jag tänker på nu förtiden) det är varför allt var så in i -hehe-fint-ord-not- planerat? Jag menar, om man satsade på att utrota 11 miljoner människor, varför inte bara ta död på dom då istället för att göra sig allt besvär med att dokumentera varenda människa? Ville dom på något sätt skryta om hur många dom haft ihjäl, var det därför? Men varför då skriva ner vad de hette, när de kom dit och när de dog? Varför inte bara räkna hur många som dog då, helt enkelt?
Hade Hitler ännu större planer än dom han redovisade för världen? Vad hade egentligen hänt om han vunnit kriget?
Usch, det vill man ju inte ens tänka. En av de värsta sakerna är ändå att det bara är 60 år sedan. Det är verkligen inte alls länge. Det är min livstid gånger 4. Dvs. typ inte allt längesedan. Sjukt. Och att alla människor bara blundade. Ofta man inte märker av ett fångläger som är lika stort som 200 fotbollsplaner? Nej, det är verkligen sjukt allt det där. Tur att Hitler störtades. Annars vet man inte vad världen hade varit idag.
Åh, jag orkar inte med allt just nu. Det kan bara dra. Jag vill tillbaka till Polen igen. Skolan suger. Jag har utvecklingssamtal på onsdag, tydligen. Har en massa arbeten överallt hit och dit. Samtidigt ska vi hinna få ihop någon form av redovisning ang. Polen. Jaja, det löser väl sig, som allt annat.
Linn
En sak jag funderat över (Ang. koncentrationslägrerna såklart, det enda jag tänker på nu förtiden) det är varför allt var så in i -hehe-fint-ord-not- planerat? Jag menar, om man satsade på att utrota 11 miljoner människor, varför inte bara ta död på dom då istället för att göra sig allt besvär med att dokumentera varenda människa? Ville dom på något sätt skryta om hur många dom haft ihjäl, var det därför? Men varför då skriva ner vad de hette, när de kom dit och när de dog? Varför inte bara räkna hur många som dog då, helt enkelt?
Hade Hitler ännu större planer än dom han redovisade för världen? Vad hade egentligen hänt om han vunnit kriget?
Usch, det vill man ju inte ens tänka. En av de värsta sakerna är ändå att det bara är 60 år sedan. Det är verkligen inte alls länge. Det är min livstid gånger 4. Dvs. typ inte allt längesedan. Sjukt. Och att alla människor bara blundade. Ofta man inte märker av ett fångläger som är lika stort som 200 fotbollsplaner? Nej, det är verkligen sjukt allt det där. Tur att Hitler störtades. Annars vet man inte vad världen hade varit idag.
Åh, jag orkar inte med allt just nu. Det kan bara dra. Jag vill tillbaka till Polen igen. Skolan suger. Jag har utvecklingssamtal på onsdag, tydligen. Har en massa arbeten överallt hit och dit. Samtidigt ska vi hinna få ihop någon form av redovisning ang. Polen. Jaja, det löser väl sig, som allt annat.
Linn
Citat framför TV:n
- Emil, vet du ens vad safari är för något?
- Mh.
- Vad är det då?
- Jag vet inte...
Min bror är verkligen dum.
Och Safari, vad är det för något namn egentligen?
Linn
- Mh.
- Vad är det då?
- Jag vet inte...
Min bror är verkligen dum.
Och Safari, vad är det för något namn egentligen?
Linn
Home sweet home.
I'm back!
Tacka Gud för Sverige säger jag bara.
Polen var i och för sig ganska bäst. Och så fruktansvärt hemskt.
(Varning för en del svordomar i detta inlägg)
Det började med att vi gick upp grisigt tidigt för att åka in till Kungsbacka och få bra platser på bussen. Måste säga att jag blev grymt nöjd med mitt val. Efter ca. 24 var vi nere och då var det frukost som gällde.
Första dagen fick vi gå på stan och chilla, hur fint som helst. Torget var det mysigaste jag varit med om. Vi åkte häst och vagn bland annat och fikade och lite annat mysigt.
Andra dagen åkte vi till Saltgruvan i Wieliczka (Ja, jag kollade upp stavningen). Det var rätt segt men ändå lite häftigt.
Däckade typ på bussen hem. Vi gick ut och käkade och sedan så råkade jag och Tova hamna inne hos Hassan och co. Det var längesen jag skrattade så mycket kan jag tala om. Murre garvade så han trillade ur sängen.
Tredje dagen var såklart dagen med stort D. Vi skulle till Auschwitz (Tro det eller ej, men det kan jag stava nu). Jag har en del att säga om det, kan jag ju tala om. Till att börja med var det helt sjukt. 4 miljoner människor har blivit brutalt mördade där. Och jag gick omkring där, som om ingenting hade hänt.
Hur kan man ens komma på tanken, att utrota ett helt folk? Att planera det in i minsta detalj, som Hitler verkligen gjorde, det är sjukt. Det är helgalet och omänskligt. Människorna i lägrena behandlades värre än djur.
De forslades dit i boskapsvagnar utan mat och vatten. Vissa hade inte tak över huvudet och andra hade inga fönster. Väl där sorterades de upp och togs ifrån sin nära och kära. De tog deras namn och gav dem istället en sifferkod. Hur värdigt är det på en skala? Att få några siffror som namn. De tog seriöst verkligen allting ifrån dem. Inte ens sitt namn fick de ha kvar.
Var du för ung eller för gammal skickades du direkt till den sk. duschen. Där blev du tillsagd att ta av dig alla dina kläder och gå in i duschen. "Glöm inte var du lagt dina saker nu" kunde de uppmanas. Sedan gick de in i ett rum med duschar i taket. Duschar som det aldrig någonsin runnit något vatten ur. Istället för att duscha så blev de ihjäl gasade. Efter (eller innan, det var olika) så rakades allt hår på kroppen bort, allt hår. Örhängen och guldtänder togs ut och allt såldes vidare. Sedan kremerades kropparna och det skulle inte förvåna mig om de andvände askan till att få träden att växa eller något annat ovärdigt.
I en säng fick de sova 12 personer. I en våning då såklart. 12 st på varje våning. Det blir 36 st i en säng. De kunde bli upp emot 700 i en barack. 700 människor som delade på ett rum. De kunde väga mellan 30 och 40 kg. Seriöst, min lillebror väger 37 kg. Han är liten och smal. En vuxen man ska inte väga 37 kg. Då är det något fel. Samtidigt som de inte fick någon mat var de ju tvungna att jobba som idioter också. De grävde sina egna gravar och tog hand om sina vänners lik. Så fruktansvärt sjukt. (Det var änna nära att jag svor där)
Toaletterna fick bara användas morgon och kväll och de var bara hål i en stenbänk.
Så jävla sjukt (Där kom den)
Brutalt mördade, det är vad dom blev.
SS-soldaterna gjorde vad dom ville. Hittade dom ett litet spädbarn tog dom det i benen och drog åt motsatt håll tills allt var sönder.
De som sa fel/inte orkade göra som någon sa/orkade jobba mer, de hängdes upp i armarna bakom ryggen på en stolpe. (Dålig förklaring) Ni vet, så som man har händerna bakom ryggen när man har handfängsel? Så hade dom händerna, och sen hängdes dom upp i händerna, så att man böjde armarna åt helt fel håll liksom. Där fick man i alla fall hänga tills armarna var helt av/helt ur led. Sen sköts man väl eller så fick man gå och jobba, med brutna armar, lyckat?
Jag blir så förbannad. Hur kunde folk bara blunda för det?
Birkenau (Auschwitz II) var så stort att man inte ens såg slutet på den jävla taggtråden (Satans amalia, där kom en till). Ofta folk bara åkte förbi och undrade varför det var ett sånt fint taggtrådsstängsel då eller? Kunde de inte se att något var fel? Är man så naiv? Det är ju för tusan så sjukt det kan bli i så fall.
Usch, jag blir bara så arg.
Och Hitler då. Den jäveln (Är det en svordom?) hade verkligen ambitioner. Han hade för sjutton gubbar judar i sin egna släkt. Hur i hela friden kan han hysa ett sådant hat då, så att han vill utrota dem från jordens yta? Obegripligt. Och som han hade planerat. In i minsta detalj.
Sjuke jävel. Jag är glad att han är död.
Ännu gladare är jag över att jag fick vara med om denna resan, för det var verkligen sjukt roligt, trots allt det hemska. Jag har träffat så många nya människor och så mycket roligt folk så det är inte sant! Ser verkligen fram emot återträffarna/träffen, om det nu blir någon.
Linn
Tacka Gud för Sverige säger jag bara.
Polen var i och för sig ganska bäst. Och så fruktansvärt hemskt.
(Varning för en del svordomar i detta inlägg)
Det började med att vi gick upp grisigt tidigt för att åka in till Kungsbacka och få bra platser på bussen. Måste säga att jag blev grymt nöjd med mitt val. Efter ca. 24 var vi nere och då var det frukost som gällde.
Första dagen fick vi gå på stan och chilla, hur fint som helst. Torget var det mysigaste jag varit med om. Vi åkte häst och vagn bland annat och fikade och lite annat mysigt.
Andra dagen åkte vi till Saltgruvan i Wieliczka (Ja, jag kollade upp stavningen). Det var rätt segt men ändå lite häftigt.
Däckade typ på bussen hem. Vi gick ut och käkade och sedan så råkade jag och Tova hamna inne hos Hassan och co. Det var längesen jag skrattade så mycket kan jag tala om. Murre garvade så han trillade ur sängen.
Tredje dagen var såklart dagen med stort D. Vi skulle till Auschwitz (Tro det eller ej, men det kan jag stava nu). Jag har en del att säga om det, kan jag ju tala om. Till att börja med var det helt sjukt. 4 miljoner människor har blivit brutalt mördade där. Och jag gick omkring där, som om ingenting hade hänt.
Hur kan man ens komma på tanken, att utrota ett helt folk? Att planera det in i minsta detalj, som Hitler verkligen gjorde, det är sjukt. Det är helgalet och omänskligt. Människorna i lägrena behandlades värre än djur.
De forslades dit i boskapsvagnar utan mat och vatten. Vissa hade inte tak över huvudet och andra hade inga fönster. Väl där sorterades de upp och togs ifrån sin nära och kära. De tog deras namn och gav dem istället en sifferkod. Hur värdigt är det på en skala? Att få några siffror som namn. De tog seriöst verkligen allting ifrån dem. Inte ens sitt namn fick de ha kvar.
Var du för ung eller för gammal skickades du direkt till den sk. duschen. Där blev du tillsagd att ta av dig alla dina kläder och gå in i duschen. "Glöm inte var du lagt dina saker nu" kunde de uppmanas. Sedan gick de in i ett rum med duschar i taket. Duschar som det aldrig någonsin runnit något vatten ur. Istället för att duscha så blev de ihjäl gasade. Efter (eller innan, det var olika) så rakades allt hår på kroppen bort, allt hår. Örhängen och guldtänder togs ut och allt såldes vidare. Sedan kremerades kropparna och det skulle inte förvåna mig om de andvände askan till att få träden att växa eller något annat ovärdigt.
I en säng fick de sova 12 personer. I en våning då såklart. 12 st på varje våning. Det blir 36 st i en säng. De kunde bli upp emot 700 i en barack. 700 människor som delade på ett rum. De kunde väga mellan 30 och 40 kg. Seriöst, min lillebror väger 37 kg. Han är liten och smal. En vuxen man ska inte väga 37 kg. Då är det något fel. Samtidigt som de inte fick någon mat var de ju tvungna att jobba som idioter också. De grävde sina egna gravar och tog hand om sina vänners lik. Så fruktansvärt sjukt. (Det var änna nära att jag svor där)
Toaletterna fick bara användas morgon och kväll och de var bara hål i en stenbänk.
Så jävla sjukt (Där kom den)
Brutalt mördade, det är vad dom blev.
SS-soldaterna gjorde vad dom ville. Hittade dom ett litet spädbarn tog dom det i benen och drog åt motsatt håll tills allt var sönder.
De som sa fel/inte orkade göra som någon sa/orkade jobba mer, de hängdes upp i armarna bakom ryggen på en stolpe. (Dålig förklaring) Ni vet, så som man har händerna bakom ryggen när man har handfängsel? Så hade dom händerna, och sen hängdes dom upp i händerna, så att man böjde armarna åt helt fel håll liksom. Där fick man i alla fall hänga tills armarna var helt av/helt ur led. Sen sköts man väl eller så fick man gå och jobba, med brutna armar, lyckat?
Jag blir så förbannad. Hur kunde folk bara blunda för det?
Birkenau (Auschwitz II) var så stort att man inte ens såg slutet på den jävla taggtråden (Satans amalia, där kom en till). Ofta folk bara åkte förbi och undrade varför det var ett sånt fint taggtrådsstängsel då eller? Kunde de inte se att något var fel? Är man så naiv? Det är ju för tusan så sjukt det kan bli i så fall.
Usch, jag blir bara så arg.
Och Hitler då. Den jäveln (Är det en svordom?) hade verkligen ambitioner. Han hade för sjutton gubbar judar i sin egna släkt. Hur i hela friden kan han hysa ett sådant hat då, så att han vill utrota dem från jordens yta? Obegripligt. Och som han hade planerat. In i minsta detalj.
Sjuke jävel. Jag är glad att han är död.
Ännu gladare är jag över att jag fick vara med om denna resan, för det var verkligen sjukt roligt, trots allt det hemska. Jag har träffat så många nya människor och så mycket roligt folk så det är inte sant! Ser verkligen fram emot återträffarna/träffen, om det nu blir någon.
Linn
Lipen number one.
Svin. Svin. Svin. Svin. Svin. Svin. Svin. Svin. Svin. Svin. Svin. Svin. Svin. Svin. Svin. Svin. Svin. Svin.
Det är allt jag har att säga. Ditt jävla svin. (Förlåt, igen)
Hur kunde jag ens bry mig. Kossa.
(Väldig mycket djur i det här inlägget känner jag)
Nu vill jag verkligen åka. Nu. På en gång.
Jag ska stå och lipa som en gris i Polen. Åt allt och ingenting.
Som mamma sa idag: Även den starkaste måste få vara svag.
Palla.
Linnéa är bäst.
Nu ska jag gå upp om 7 h. Känner att det är dags att gå och lägga sig...
Om ungefär ett dygn är jag i Polen. Känn på den dô.
Håkans texter in my heart.
Linn
Det är allt jag har att säga. Ditt jävla svin. (Förlåt, igen)
Hur kunde jag ens bry mig. Kossa.
(Väldig mycket djur i det här inlägget känner jag)
Nu vill jag verkligen åka. Nu. På en gång.
Jag ska stå och lipa som en gris i Polen. Åt allt och ingenting.
Som mamma sa idag: Även den starkaste måste få vara svag.
Palla.
Linnéa är bäst.
Nu ska jag gå upp om 7 h. Känner att det är dags att gå och lägga sig...
Om ungefär ett dygn är jag i Polen. Känn på den dô.
Håkans texter in my heart.
Linn
Polen-ångest
Egentligen är du inte kär i mig
och egentligen är det okej med mig.
Håkan Hellströms texter in my heart.
För tillfället sjunger jag som honom: Högt och falskt.
Om ca. 12 h åker jag till Polen. Illa illa. Riktigt illa. Det känns som att jag måste göra så mycket här hemma innan. Reda ut saker och ting. Grejen är att jag inte en har något att reda ut. Det enda jag behöver göra är sluta tänka. Alltså behöver jag verkligen åka nu. Men jag vill åka nu isåfall. För på 12 h hinner jag tänka en del, och ändra mig fram och tillbaka minst hundra gånger.
Jag har sagt det förut och säger det igen: Varför är jag så rädd att förlora något jag inte ens har?
Det hänger inte ihop. Och jag vet det så väl själv. Stop thinking Linn. Det går inte.
Jag behöver inte dig och du behöver inte mig. Vi behöver inte varandra. Men jag vill ha dig. Nej, jag vill inte ha dig.
Jag är typ schizofren. Det är du med föresten. Fan ta dig. Påtal om fan, det går inte bra med mitt sluta-svära-projekt. Det går rent ut sagt åt helvete, faktiskt.
Jag har säkert glömt hälften av vad jag ska ha med mig nu. Min telefonräkning kommer bli skyhög. För jag kommer inte kunna låta bli att ringa. Känns bra att vi ska sitta i en buss i 24 h. Jag ska lyssna på Lars och Håkan och vara allmänt lycklig och störd. Tror jag. Eller så sitter jag helt enkelt och lipar. Eller nått annat mongo. Sover kanske jag gör.
Seriöst, jag har längtat så in i bänken efter denna resan, och ändå vill jag knappt åka nu. Det känns fel. Konstigt. Fast, jag vet inte. Jag är väl bara lite allmänt störd för tillfället.
Kan inte Linnéa komma nu? Så vi kan äta kladdkaka?
Nu gjorde hon det bara för det.
Ha det gött, hörs om en vecka, eller nått.
Linn
Solsken = Bilder
Det suger utan redigeringsprogram, men anyway. Här har ni två bilder för att solen skiner/sken ute.
Skolfoto och stirrande blickar.
Idag hade vi skolfoto. Vi var utklädda, och jag var snygg som få, ni anar inte. Bild kommer längre ner, tror jag.
Jag gick till portalen för att gå på toa en snabbis i de snygga kläderna. I Portalen satt det en del småbarn och när jag gick förbi kände jag verkligen hur de glodde och viskade bakom ryggen på mig. "Kolla hennes kläder" Det kändes lite si sådär måste jag ju säga. Visst, det var ju bara på skoj, men ändå. Kan man inte få gå i vilka kläder man vill utan att bli uttittad och pratad om? Jag förstår de som är s.k. emos. De har ju ofta lite utmärkande klädstil. Jag undrar hur de orkar egentligen. Att varje dag bli pratad om och uttittad? Fast, man vänjer väl sig, antar jag.
Anyway. Jag åker till Polen på söndag. Det känns lite i magen nu, faktiskt. Jag har aldrig åkt buss så långt, har alltid flygit. Men, det går säkert bra.
Och nu ska jag träna.
Puss på våra kamratstödjarmöten med fika varje gång i och för sig. Ville bara säga det också.
Linn
Ni gillar't.
Jag gick till portalen för att gå på toa en snabbis i de snygga kläderna. I Portalen satt det en del småbarn och när jag gick förbi kände jag verkligen hur de glodde och viskade bakom ryggen på mig. "Kolla hennes kläder" Det kändes lite si sådär måste jag ju säga. Visst, det var ju bara på skoj, men ändå. Kan man inte få gå i vilka kläder man vill utan att bli uttittad och pratad om? Jag förstår de som är s.k. emos. De har ju ofta lite utmärkande klädstil. Jag undrar hur de orkar egentligen. Att varje dag bli pratad om och uttittad? Fast, man vänjer väl sig, antar jag.
Anyway. Jag åker till Polen på söndag. Det känns lite i magen nu, faktiskt. Jag har aldrig åkt buss så långt, har alltid flygit. Men, det går säkert bra.
Och nu ska jag träna.
Puss på våra kamratstödjarmöten med fika varje gång i och för sig. Ville bara säga det också.
Linn
Ni gillar't.
