Måndag, igen.

Idag är det fyra veckor kvar. Fyra ynka veckor. 28 ynka dagar.
 
Ju närmare det kommer, desto mindre vill jag åka. Mest på grund av kärleken förstås. Men också på grund av att jag nog är ganska rädd. Rädd för att jag åtagit mig något jag inte kommer klara. Fast det kommer jag ju, det vet jag. Men känslan ligger ändå där och gnager.
 
Jag har så himla mycket roligt att se fram emot, och ändå vill jag knappt åka? Vad är det för fel på mig?
 
Nu ska jag bädda ner mig, öppna fönstret, lyssna på regnet och läsa en bok. Puss

Lördagen den nästsista Juni 2012

Sådär, efter lite pillade så är jag tillbaka till en design jag känner mig mer hemma i. Enkelt och stilrent, precis som jag gillar det. Allt blir ju lite bättre av att världens finaste fick vara med på bild också.
 
På tal om honom så har stackarn jobbat varje dag sedan i måndags och jag väntar just nu på att han ska sluta så jag kan slå honom en pling och höra hur vi ska göra ikväll. Är egentligen inte sugen på att göra allt för många knop, men Linnéa frågade om vi skulle ta ett glas på Tullen och det lät ju i och för sig väldigt lockande.
 
Förövrigt tog det mig typ en halvtimme att lyckas installera lite nya typsnitt till Photoshop, haha. Fick seriöst paniken, och så visade det sig att mappen var komprimerad och behövde extraheras, eller vad det stod? Jaja, hacker-Linn löste det i alla fall.
 
Imorgon är det EM-final, och det lutar åt att den ska kollas på i Frillesås, trevligt värre.

Här kommer lite bilder från när Johanna tog med mig på en ridtur. Grät av lycka när vi red till stranden eftersom jag drömt om det hela mitt liv, i princip. Kunde inte sluta le. Och dog typ av skratt när Kaskad började gräva hål.

 

Midsommardagen

Wow, vad hände där då? Hela blogg.se har bytts ut, eller ja, uppdaterats, eller något. Känner inte igen mig, om man säger så. Lär nog ta en stund innan man vänjer sig.
 
Jaja, i alla fall.
 
Det är drygt 6 veckor kvar tills jag åker till andra sidan jorden. Det ska bli helt grymt, men just nu kan jag inte tänka på det med något annat än ångest. Å andra sidan känns det skönt att ha något att göra, och inte stanna hemma med ångest över att man inte har något jobb, inget att plugga osv.
 
Sitter och kopierar över bilder till min hårddisk och ska försöka gå igenom vilka jag vill skicka på framkallning. Det är ju en hel del nu i student och bal-tider, så att säga.
 
Midsommar igår var trevligt! Det blev ingen utgång tillslut. Mest för att jag känner mig helt slut som människa. Jag somnar mer än gärna innan 23, och sover lätt till 9-10, dvs 10-11 h/natt. Är konstant trött, och drömmer massa hemska saker. Idag vaknade jag av att jag, i min dröm, satt och grät hysteriskt och bad på mina bara knän att jag skulle slippa någonting som jag inte minns vad det var. Så jävla mycket ångest.
 
Råkade klicka mig in i pappa-mappen på datorn också. Det är snart 6 år sedan. 6 år.

count the I love you's

Don’t count the miles, count the I love you's

Rastlösheten tränger sig på. Bara tanken på att jag inte har något att göra i det hemska vädret får mig att vilja spy, gråta och gräva ner mig i en grop. Stressen lägger sig liksom inte. Bara tanken på att ligga i sängen en hel dag ger mig kväljningar.

Saknar redan innan jag åkt. Hur ska det här gå? Kämpar på.

Home again.

Hemma igen, med marginal. Nästa gång jag sitter på ett flyg ska jag långt, långt bort.

Läser just nu ikapp mig på bloggarna och ser med ett halvt öga på fotbollen.

Försöker bekanta mig med tanken att jag gått ut gymnasiet och att jag åker till andra sidan jorden om typ 1,5 månader. Det går sådär, med båda saker.

Imorgon ska jag iallafall träffa världens bästa Beda. Det var alldeles för längesedan.

Har förresten aldrig varit såhär kär. Vaknar tidigare och ligger bara och ler när jag ser på min fina för att jag är så lycklig över att han ligger i min säng och ingen annanstans. Så fort han släppt min hand vill jag tillbaka till hans varma kropp och mjuka kyssar. Hjärtat värker av hans leende och fnissiga skratt. Är så himla glad.

Cyprus, here we come

Hej!

Imorgon klockan 07.00 går mitt och Jensis plan til Cypern. Och mormor och mamma, Simon och Emils också förstås. Det ska bli huuuuur skönt som helst, trots att jag mår piss av all stress atm.

Ni lär inte höra från mig förrän jag kommer hem igen, för så ambitiös tänker jag inte vara, hehe.

Puss!


Min älskade klass

Imorgon tar jag studenten.
Imorgon är allting slut, och imorgon börjar allting. Antar jag. Livet liksom.

Tre år har vi slitit och skrattat, gråtit och älskat, kämpat och glidit. Tre underbara år av mitt liv har jag spenderat med människor som har kommit att bli mina allra bästa vänner. Människor som fått mig att gråta av skratt de dagar jag helst av allt velat gräva ner mig i en grop och aldrig med komma upp igen. Människor som tvingat mig att må bättre, som hjälpt mig att må bättre och som har bidragit så mycket till att jag växt flera meter som människa. Jag är så stolt över oss. Över mig. Över allt vi åstadkommit, var och en för sig, och ihop. Jag är så stolt över allt vi lärt oss, om oss själva, varandra och all onödig skit som skolan erbjudit.

Rhodos var världens bästa och värsta resa, på många sätt. Värsta på grund av att min underbara vän blev påkörd av en bil, och den bästa på grund av allt annat vi gjorde tillsammans. Framför allt på grund av hur mycket vi skrattade. Jag har verkligen aldrig tråkigt med oss.

Till den stackars sate som läser här och känner sig träffad vill jag bara säga att du är bäst och att vi syns imorgon och då jävlar ska vi ha roligt!!


♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Sängen kallar

Redigerar och redigerar. Det tar ju aldrig slut. Det har mitt huvud gjort dock, så nu ger jag upp och går och lägger mig. Imorgon är min sista dag som gymnasieelev. Den tänker jag inte tillbringa i skolan.

Godnatt!


Ingen får mig att le som du ♥

Kämpar på

Hej! Igen.

Det är så himla mycket nu. Så himla mycket roligt, och så himla mycket jobbigt, så jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Vill mest lägga mig ner och gråta.

På tisdag tar jag studenten. Jag längtar så jag dör.
Sedan åker jag och Jensi, och resten av min familj + mormor till Cypern. Det ska bli så himla skönt. Verkligen jätteskönt.

Har inte haft tid att kolla på några bilder som tagits det senaste, i princip. Och det har jag inte nu heller, så det får bli en annan dag. I helgen har jag ingenting planerat, nästan, så ska försöka titta in hit då. Ifall det är någon som skulle få för sig att kika in efter alla mina blogglösa dagar, haha. Jag är inte så vass just nu.

Ska slakta kycklingar imorgon i alla fall, så klockan ringer 05.47 och jag börjar 06.30, därför tänker jag sova nu.

Vi hörs mina fina! Jag kämpar på.

I'm barley breathing

Hej!

Är slut i huvudet. Därför hänger jag inte här än. Måste vakna till liv först. Då ska jag visa er allt jag kan om Rhodos, balen, studenten, och allt annat spännande som händer.

Har precis läst ikapp mig på alla bloggar. Över 600 inlägg var det. Känner mig skadad.

Godnatt!

Solen skiner

Solen gör underverk alltså.

På bara två dagar är hela världen grön, människor vistas ute, leenden och skratt avlöser varandra och allt blev plötsligt så himla enkelt och bra!

Skrev kanske mitt sista prov på gymnasiet idag. Nu är det bara Sv C-tal kvar, bildredovisning, kanske någon fysikgrej och så får vi se hur det blir med kemin. Det är sjukt nära nu.

Har dessutom skrivit en packlista till Rhodos. Tror att jag har fått med allt, men det märker vi. Det jag inte har med har förhoppningsvis någon annan med sig.

Just nu sitter jag och funderar på om jag ska tacka ja till min brors erbjudande om att gå ut och springa, men jag hoppas att han glömmer av det för jag känner inte alls för det efter en dag i ca 1 knop och väldigt många soltimmar. Kanske dags att äta middag?

NZ

ALLTSÅ!!!!

Jag skrev precis ett mail till Au Pair Link i Nya Zeeland och bekräftade att jag vill åka med dom och att jag ska åka till familjen jag pratat med det senaste?! HUR SJUKT SOM HELST............

Sitter nu med tusen olika papper och skit på krånglig engelska som jag inte förstår ett ord av och försöker att andas samtidigt och inte tuppa av typ. Jag åker i början av augusti...

....... OCH DET ÄR TRE MÅNADER DIT????

Ungefär så känner jag. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Känner mig helt jävla livrädd samtidigt som det ska bli hur kul som helst!!

Kände typ att: YES, fan va gött att slippa gå och oroa sig för allt sånt där när jag väl bestämt mig, men nä, då ska man söka visum, och fylla i massa formulär, och betala in massa saker, osv osv. Min mage är inte gjord av sten, så att säga.

Åker iaf till Rhodos om 5 dagar. Inte ens det typ. DÖR FÖR ATT DET ÄR SÅ MYCKET NU. Kommer aldrig kunna packa. Kommer inte få med mig hälften av det jag ska ens. Kommer få gå naken.

Tur att jag vaxat mina ben då iaf.

Att älska tills hjärtat spricker

Jag har en hel, icke schemabrytande, vecka kvar till studenten. Förstår ni hur sjukt det här är? Makalöst!!

Tänker ofta på hur mycket jag utvecklats under dom här tre åren. Vem jag var när jag kom till gymnasiet, och vem jag är nu. Skillnaden är milsvid. Hur mycket jag vuxit, och lärt mig, om både andra gradens differentialekvationer och mig själv.

Jag har lärt mig att säga nej, att ta reda på vad jag mår bra av, att vara lite mer självisk, utan att för den skull tappa empatin och medkänslan för andra människor. Jag har helt enkelt lärt mig att ta hand om mig själv, inifrån och ut. Och jag har så många att tacka för det.

Sitter ibland och tänker på alla fina människor jag omger mig med, och helt plötsligt blir jag alldeles gråtfärdig för att dom gör mig så lycklig. Jag tänker på min fina, fina familj. Min, något splittrade och trasiga, men starka och vackra familj. Jag tänker på mina klasskompisar, och att det inte finns någon på hela jorden som får mig att skratta så som dom. Jag tänker på min bästa vän Linnéa, och på hur mycket jag kommer sakna henne och hennes galna upptåg när jag åker iväg, och på hur jag utan tvekan vet att hon väntar här hemma på mig när jag kommer hem och att allting då kommer vara precis som vanligt. Jag tänker på Jens, min fina, fina Jens, som behandlar mig på ett sätt som ingen annan gjort förut, som ser på mig som ingen annan, och vars armar är dom bästa någonsin att somna i.

Jag är så tacksam, för allt jag har. På ett sätt känns det sjukt att sitta och känna såhär, som att hjärtat ska spricka av all kärlek, när så mycket har tagits ifrån mig. Men kanske är det just det som gör det möjligt för mig att känna såhär. Kanske måste något så stort tas ifrån en för att man ska kunna älska så stort.

Rättning

50 dagar till Cypern är det ju, vad kom åttan ifrån? Såg det från telefonen nu också så kan inte gå in och redigera här. Jaja.

Blev förövrigt ingen bildande film. Såg lite på dokumentären om 22 juli istället. Det finns inga ord för det där.

Godnatt!


På språng

Hej vänner!

Sitter på hudmottagningen och väntar på att få komma in och sola. Ska sedan iväg på lite jobb och efter det så väntar Frölunda torg med Johanna! Vi ska leta studentklänningar och bikini. Kan gå lite hur som helst.

Långhelgen är slut, och jag har haft världens bästa helg. I fredags var jag iväg på lite fest, somnade i världens finaste armar. I lördags hade jag världens finaste vänner hos mig och vi åt lite mat (grillat<3) och hade allmänt trevligt. I söndags hade jag världens bästa söndag där jag och min man inte gjorde så mycket mer än att spela krocket (jag vann!), bada badkar, se på film och äta.
Igår jobbade jag PA med Elin och Frida, och det börjar arta sig alltså. Känns skönt.

Bloggen prioriteras inte, som ni märker, men det är så det får vara, för jag mår tidvis så himla bra att jag bara vill sätta mig ner och gråta för att jag är så lycklig.

Nu är det snart min tur här. Puss!


HP

Såhär tycker vi om högskoleprovet


Bildprojekt

Tänker på det mer och mer, att det bara är 2,5 månader kvar i skolan. Galet är vad det är.

Alldeles nyss hade jag superångest inför det sista. PA't, bildprojektet, fysikprovet. Men nu känns det helt okej, till och med rätt bra.
Satt i många timmar igår och letade inspiration till bildprojektet och hittade rätt mycket bra, ska visa er! PA't går framåt. Vi har skrivit en del på avhandlingsdelen och även börjat så smått på diskussionsdelen. Vi har hela onsdag nästa vecka till vårt förfogande och sedan ska det in för respons hos våran handledare samma vecka. Förut kändes det som att shiet, det måste vara färdigt tills v.13!!!! men nu är det lite mer vi skriver lite si och lite så och så ser vi vad hon säger om det och det känns superskönt.

Fysiken har jag suttit med mer eller mindre hela dagen. Har aldrig löst såhär många stjärnuppgifter tror jag, men är inte säker på om det hjälper så mycket. Tycker fortfarande det är väldigt svårt. Å andra sidan sägs det ju att det är gymnasiets svåraste kurs, och Hank o co. säger att det här är det svåraste avsnittet, så det är helt enkelt det svåraste på gymnasiet jag gör just nu? Konstigt att det är hard liksom.

Som sagt, här är lite av inspo-bilderna:

Nått sånt här vill jag ha min bror till att ställa upp på. Roliga miner helt enkelt.

Något i den här stilen vill jag ha redigeringen. Mycket kontraster. Ljusa och mörka ytor.

Sedan vill jag lägga på en gråskala i den här tonen. Eller ja, något i den stilen i alla fall.

Bilderna kommer från http://www.cyrillagel.com/index.php, http://www.fotoartak.com/index.html och http://www.anttiviitala.com/

Suck

Sitter och letar inspirationsbilder till mitt projekt i bilden och halkade in på denna hemsidan, http://www.fotoartak.com/, och sedan in i kategorin Nude.

Såhär ser det ut när en kvinna poserar till kategorin Nude.

Såhär ser det ut när en man poserar till kategorin Nude.

För han var ju jävligt naken osv? Blir så trött. Har vi inte kommit någonstans i utvecklingen?



Torsdagstankar

Var på återbesök hos psykologen idag. Kände verkligen vilka framsteg jag gjort, hur långt jag kommit på vägen.
Från att inte ha vetat vart jag skulle ta vägen med allt, till att ha benat ut allt, tagit tag i var sak för sig och lärt mig hur jag fungerar. Nu kan jag hantera de flesta känslor som kommer, nästan utan problem. Jag vet hur jag fungerar, hur jag reagerar och vad som händer om jag beter mig på ett visst sätt. Och det är så himla skönt.

Jag har växt så mycket, lärt mig så mycket och förändrats väldigt mycket, antar jag. Till det bättre hoppas jag förstås.
Den känslan, när man nästan står och ser ner på sig själv och vad man åstadkommit, den är rätt häftig. När man känner att man verkligen kommit någon vart. Jag håller ju för tusan på att bli vuxen. Hur ska det här gå?

Onsdagstankar

Projektarbetet ger mig ångest, men snart, snart är det över. Och när det väl är över är det bara roliga saker kvar. Förstår det knappt själv.

Ska snart ringa mina kusiner och höra om jag kan kila upp till dom och scanna två papper, och därefter funderar jag på att bara bädda ner mig och se en film eller två.
Helst hade jag somnat lika skönt som jag gjorde igår med sällskap, men tror tyvärr inte att det är så bra idag. Man kan ju inte få allt här i livet.

Imorgon är det redan torsdag (?) vilket innebär en sväng på gymmet och, denna torsdagen, en timmes filmtittande. Hårt liv som sagt. Sedan är det fredag och då ska jag äta på restaurang! Längtar ihjäl mig typ.

Sitter och kikar på jobb man kan anmäla sitt intresse till, dvs, elever. Klarar jag verkligen det här?

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0