Köpenhamn och citat
vi slet och vi slet, men inte alls åt samma håll.
Imon åker jag till Danmark, fett! Simon spelar fotbollscup så jag tänkte hänga med och bo på hotell, hehe. Tänkte även försöka få iväg min mamma med mig och shoppa lite. Åtminstone umgås bara hon och jag. Annars har hon sagt att vi ska ta en dag i Göteborg, om det inte blir av i Danmark.
Annars är det väl som det är.
Simon: Vem är Johan, är det din pojkvän?
Linn: Japp
Simon: Va?!
Linn: Japp
Simon: Va?!
Linn: Yesman
Simon: Är du säker?
Simon: Är du säker?
Haha, klockrenaste.
Onödigt med kung?
Egentligen, vad gör våran kung?
Han ler på kort, vinkar till folk, ställer upp och kommer på såna där tillställningar, men vad gör han mer? Gör han verkligen något vettigt liksom, typ bestämmer något, kommer med förslag om något, eller sköter han rent av ett jobb?
Tänk om kungen verkligen har ett jobb?! Vad gör han då tro? Jag menar, han är ju ändå dyslektiker, så han sitter väl inte direkt och skriver massa brev och gör pappersarbete för det vore ju rätt dålig kombination..
Han kanske är hantverkare? Fast nej, han verkar lite fin i kanten.
Helt enkelt, han kan ju inte göra någonting? Kul att bara sitta hemma i sitt slott och vänta på att alla tidningar ska skriva en massa "skandaler" om en? Vilket tråkigt liv ändå...
Förr i tiden
Jag borde verkligen sitta och plugga in mina 17 franska adjektiv som jag ska kunna tills imon, men jag orkar faktiskt inte det.
Tänkte på en sak: Tänk förr i tiden när dom fotade. Då hade dom film/rulle och framkallade såna där negativ eller vad det heter, och sedan blev det ett kort. Tänk hur noga dom måste varit innan dom tryckte på knappen?! Jag menar, jag trycker ju minst tio gånger typ, innan det blir något bra. Ibland kan jag ta flera hundra och bara helt random ta bort allihop för att jag inte tyckte om dom? Vilken skillnad det är ändå.
Usch vad vi är bortskämda, hehe.
Fetma?
Hello! Tänkte dra ännu ett inlägg om det här med fett osv.
Allvarligt, varför är alla så fixerade? Kan man inte bara vara lagom, både tänka och inte tänka på det? Jag menar, det är ju sjukligt om man går och tänker på varenda liten matbit man stoppar i sig men att käka på donken 2 dagar i veckan plus godis på det är väl inget vidare heller. En del säger: Man lever bara en gång. Precis, ta vara på den gången då och gå inte och ät dig fet som en ko?
En del kanske inte skäms för att dom är tjocka, det får dom stå för. Men när man inte vågar byta om med sina klasskompisar, inte duschar efter matcher och "har mens" varje gång man ska simma med klassen, då skäms man väl? Eller har jag fattat något fel? Man säger en sak men gör som vanligt något annat.
Okej, alla behöver inte vara några baddräktsmodeller för det är onaturligt, men att inte tänka på vad man stoppar i sig, det är inte hälsosamt.
Här snackar vi inte vad som är snyggt och inte, här snackar vi vad som är bra för kroppen, vad som gör att man inte får igenkalkade blodkärl och får hjärtattack och dör vid 45. Det är inte hälsosamt att äta donken 4 dagar i veckan. Det är inte hälsosamt att äta pizza och köpmat istället för hemlagat.
Jag bryr mig allvarligt talat inte om ifall jag inte är den smalaste i världen, men jag vill må bra. Och det där med att må bra, det handlar ju lite om psyket också. Känner man att man inte mår bra när man är lite smått överviktig är det väl klart att man ska gå ner i vikt, bara det inte bli sjukligt.
Och allt tjöt om vilka fetter man ska äta, omättade, mättade, fleromättade, vegetabiliska, animaliska, blablabla, man blir ju helt virrig i huvudet?! Ät en varierad kost och inte allt för mycket snabbmat, godis, chips och annat gott så blir man inte fet? Det förstås, man kanske borde träna lite också, men det är ju inget måste precis. Äh, orkar faktiskt inte lägga så mycket energi på det (säger jag och sitter och skriver fetaste blogginlägget om det, men ändå)
It's kinda hard wit you not around
Know you in Heaven smilin' down
Know you in Heaven smilin' down
Morgonstund har guld i mun
KUL!!!!
När man vaknar klockan 7 av att klockjäveln ringer. Fryser som en ko, går upp, klär på mig massa kläder, går ner, äter, går upp, bäddar sängen, packar, cyklar ner och när man STÅR DÄR NERE RINGER FRANSKALÄRARN OCH SÄGER ATT HON FÖRSOVIT SIG!!!
Ringer Linnéa, ingen svarar, cyklar hem. Kommer på att man inte har nått internet, tar Simons data.
Går sönder av frustration?!
Till råge på allt kommer jag säkert få byta kläder för tydligen ska det vara varmt idag?! Jag som har på mig som om det vore vinter för att jag frös så i morse.
Får väl ge mig ut på en promenad eller nått och sansa mig lite.
Inlägg #3
Satt precis och kollade igenom min blogg och bdb. Bilddagboken kunde jag lika gärna struntat i för jag fick bara ont i magen, men bloggen är alltid lika roligt. Jag skriver mest när jag har tråkigt eller är arg. Bland de senaste inläggen handlar 50% om att Åsa är ett rövhål.
Förresten är jag fruktansvärt lättroad och har världens bästa humor.
Kolla bara här:
Dagens ilandsproblem
Bara så ni vet: Det är inte enbart bra med ett externt tangentbord.
Det jag fått tag på är svart, vilket också är färgen i mitt rum för tillfället. Denna kombination innebär att jag får gissa vart knapparna sitter och detta i sin tur innebär att det går mycket långsammare att skriva än vad jag är van vid.
Då tänker ni: Tänd en lampa!
Men då säger jag: Det finns tyvärr ingen lämplig lampa tillgänglig och jag är för lat för att resa på mig!
THE END
Jag har lyckats koppla ihop Simons trådlösa tangentbord och mus till min dator vilket är fett bra, måste jag erkänna!
Annars har jag så gott som inget att säga, förutom att det är alldeles för jobbigt att tänka så mycket som jag gör. Därför ska jag sluta med det, bums. (Vilket antagligen kommer gå som med allt annat jag bestämmer mig för: Åt helvete)
Jag vet inte vad jag vill, men vet du vad? Jag bryr mig faktiskt inte! Man måste inte alltid veta vad man vill, och än mindre vad man ska göra. Det räcker att bara göra, och inte tänka alls.
Oj, vem skrev det där egentligen. Jag har kommit fram till att jag är ett kontrollfreak av högsta klass. Något som jag vill ha gjort måste jag göra själv, så att jag ser att det blir gjort på det sättet som jag vill. Jag klarar inte av att överlåta sådant åt någon annan. Jag tycker det är helt sjukt jobbigt och får lite halvpanik. Typ när vi gick runt i Stockholm, jag och Benjamin. Jag hade ingen aning om vart jag var och frågade ungefär var 20onde meter. Jag får panik när jag inte har full koll. Det är inte bra, det är typ som en sjukdom?
Kika in här förresten: jenniferellinor.blogg.se (nu funkade det inte att göra en länk bara för det, men ska testa sen igen)
Over 'n out!
Puckon
Tänkte verkligen skriva ett vettigt inlägg här, men jag kommer ärligt talat inte på något att skriva om.
Blev jävligt förbannad förut idag när vi snackade om att sätta upp friggebodar på tomten och mamma sa att man måste stycka av i så fall för att få bygg lov osv. Om man inte väljer att sätta upp några olagligt då, vilket skulle innebära böter om någon klagar. Så man skulle alltså kunna gå runt till alla grannar och bara höra så att det är okej.
Visst, enkelt, skulle man ju kunna säga. För ens grannar är ju ändå ens grannar och sålänge det inte tar deras utsikt eller förstör något annat för dom borde det ju vara okej?
Men nej, då finns det en del nötter, som älskar att förstöra för andra. T.ex. mina förra grannar. Deras grannar ville lägga på en våning på sitt hus, med takkupor. Då sa min grannar att Nej, det går inte, för det tar lite av våran utsikt. Själva grejen är att 1. Dom har hur mycket annan utsikt som helst och 2. Dom var aldrig hemma.
Sedan går det ett tag, och då styckar dom av sin tomt OCH säljer sedan sitt hus. Så våra granngrannar fick inte bygga takkupor, men de fick snällt stå och se på när några andra smällde upp ett stort fett hus 2 meter från deras tomt och tog all deras utsikt.
Hur svinigt är inte det då? Blir så jävla trött på såna puckon rent ut sagt. Som bara förstör för andra. Så jävla löjligt, har dom inget annat för sig liksom?
Så var det ju det här med friggebodarna. Vi vet så väl att våran kära granne som aldrig är hemma och inte har något liv ändå kommer njuta av att gå till kommunen och säga att vi har friggebodar på våran tomt olovligt. Det är det som är så sorligt. Man behandlar väl andra som man vill bli behandlad själv? Det har jag i alla fall fått lära mig. Förstår verkligen inte vad en del tänker med.
En sak har alltid flera sidor
Vettigt? Knappast
Okej, nu ska jag skriva nått vettigt här.
Jag satte mig på mina glasögon idag, pga att jag och Annie skrattade så mycket. Så, det var nästan värt det. Måste i alla fall in och köpa nya någon dag.
Sedan skulle jag uttrycka mina tankar om något, men det försvann faktiskt.. Kanske kommer tillbaka snart.
Jo, just det (det gick förövrigt fortare än jag trodde), min mamma bad mig förut att uttrycka mina tankar om något, och då gjorde jag det. Men när mina tankar inte dög och hon inte kände att hon hade någon nytta av dom, då skällde hon på mig för att jag berättade för henne hur jag kände? Hur bra är det på en skala då? Nej, precis. Väldigt icke-genomtänkt och dåligt. Frågar man efter en människas åsikter får man vara beredd på att dom inte alltid faller en i smaken.
Förresten var Stockholm jätteroligt. Jag hade nog lite höga förväntningar, men tänker jag efter har jag haft sjukt kul. Ett tag kände jag nästan att jag skulle kunna tänka mig att bo där, men nä. Storstad är nog ingenting för mig. Inte för att jag vill vara en sån som drar alla över en kant (som jag inte kom på vad det hette nu bara för det) men alla i Stockholm hade verkligen hyper bråttom överallt och typ en på tvåhundra log. Hur kul är det på en skala då? I Åsa kan man i alla fall heja på någon man går förbi om man känner för det. I Stockholm hejade vi på jättemånga men det var typ två som hejade tillbaka. Otrevliga jävlar.
Tänk vad tråkigt ändå, att leva i ett sånt stressigt samhälle. Och det är väl ingenting jämför med typ Paris, New York eller Tokyo. Herre min gud, jag hade inte överlevt.
Påtal om Gud så måste jag läsa ut den där boken jag fick låna av Emil. Kan ju onekligen säga att den gav mig en tankeställare. Jag vet inte längre om jag inte tror på Gud. Jag tror ju ändå på någonting? Kanske inte Gud i den benämningen, men jag tror på något. Och mer än något annat tror jag och vill verkligen att man kommer någonstans efter döden. Jag vet inte vad det är, men någonting/någonstans är det, det tror jag.
Jag kanske tror på Ödet? Fast nej, jag tror att man har ett val. Att alla har ett val och att ingenting egentligen är förutbestämt. Gud för mig är ingen som är allsmäktig. Gud är något/någon annan. Någon som finns inom en liksom, som man kan vända sig till om man vill. Eller, jag vet inte. Men typ så känner jag, ibland i alla fall. Haha.
Usch vad jag babblar, hur kul är det egentligen att läsa min blogg?
Random
Åt helvete med allt just nu, okej?
Det är så mycket som rör sig i mitt huvud att jag inte ens kan skriva ner det. Allt sitter ihop, intrasslat i varandra och jag vill bara hitta stoppknappen. Stoppa karusellen, kliva av och kolla på ett tag. Reda upp vart jag ska, vad jag vill och vad jag inte vill.
Nu har jag skrivit en halv bok som jag bara tagit bort och raderat. För det jag skriver har inget sammanhang, ingen förstår och jag förstår inte ens själv.
Hejdå
confused
Nej.
Jo.
Nej.
Jo.
Nej.
Jo.
Det drar i mig. Du drar i mig. Åt olika håll.
jävlaskitåsa
Jag är så jävla trött på alla nötter som finns här. Allvarligt talat? Är det så jävla svårt att förstå ett nej? Exakt vad är det man inte förstår i ordet Nej? Innebörden? Bokstavskombinationen? Jag fattar inte!! Det kan väl inte vara så jävla svårt att säga: okej, och sedan gå? Nej, då ska man hålla på och dampa och kanske förstöra någons kväll? Idioter.
Och du, vad vill du mitt liv? Jag trodde fan bättre om dig. Det värsta är att jag kommer att ge dig så jävla mycket till. Så jävla många chanser kommer du att få, för jag kan inte låta bli. Du är ett svin och jag är en toffel.
Hejdå
skit
Bajs
Du gör mig förvirrad, 'n somehow, i like it?
ettusenelva
1011 jävla dagar sedan jag såg dig sist.
Det är fan helt jävla otroligt. Jag minns fortfarande saker som om de vore igår. Jag kan dagen i minsta detalj. Jag minns känslorna, tårarna som inte ville komma, tomheten. Jag minns fan allt. En del saker är glasklara. En del inte.
Jag kan inte längre se ditt ansikte lika tydligt, jag hör inte din röst. Jag minns inte dina händer men jag minns så mycket annat.
Det gör så jävla ont. Så jävla ont innuti, i bröstet. Det går inte ens att beskriva, det bara gör så jävla ont. Ibland vet jag inte riktigt vad jag ska göra med smärtan? Den samlas på hög, och sedan går den ut över någon annan. När jag mest av allt bara vill sätta mig ner och storlipa kommer det inte en tår, men när jag minst vill gråta, då forsar det. Noll kontroll.
Jag förstår de som skär sig, jag gör faktiskt det. Det är ett sätt att komma ifrån sin psykiska smärta. Det kan göra så ont att man bara vill få bort det, och då är enklaste sättet att skaffa sig fysisk smärta. Jag säger inte att det är bra och inte att jag själv skulle våga. Men jag sliter mitt hår, river mig och biter i mina fingrar. Det hjälper, för stunden. Det gör faktiskt det. Men det gör inte saknaden mindre och smärtan försvinner inte.
1011 dagar. Snart tre år. 33 månader. Tusentals timmar och miljontals minuter. Fortfarande gör det lika ont, fortfarande saknar jag dig lika mycket. Fan.
Fiolkonsert och skolavslutning, snart.
Idag slog det mig hur nära det är att vi slutar nian nu. Det slog mig även rätt hårt i ansiktet att jag kommer sakna många människor otroligt mycket. Först och främst alla klasskompisar som man inte umgås med så på fritiden men också en del lärare som man fått en nära relation med.
Jag vet ärligt talat inte om jag kommer lipa på själva skolavslutningen, för då är allt antagligen så overkligt. Men efteråt, när det slår mig att det faktiskt är slut nu. Usch, det kommer fan svida. Människor som man inte umgås med regelbundet men som man ändå träffar i skolan kommer man ju tappa totalt. Visst, jag älskar kanske inte alla i min klass, men en hel del, och jag umgås inte med hälften utanför skolan, men vi har så jävla roligt i skolan, och det suger att det kommer försvinna. Vi kommer säga som vanligt: Vi måste träffas allihopa! Och så kommer det aldrig bli av, som vanligt, haha.
Förövrigt var jag och kollade på Amelies solo konsert idag (fiol). Hon är helt otroligt duktig alltså. Man blir helt tagen. Jag fick anstränga mig flera gånger för att inte börja störtlipa. Jag är inte direkt nått stort fan av klassisk musik, men jag kan inte neka till att det är fruktansvärt vackert!
Och nu försvann mina ord.
Fear of the dark är världens bästa låt!
Bye
Jag vet ärligt talat inte om jag kommer lipa på själva skolavslutningen, för då är allt antagligen så overkligt. Men efteråt, när det slår mig att det faktiskt är slut nu. Usch, det kommer fan svida. Människor som man inte umgås med regelbundet men som man ändå träffar i skolan kommer man ju tappa totalt. Visst, jag älskar kanske inte alla i min klass, men en hel del, och jag umgås inte med hälften utanför skolan, men vi har så jävla roligt i skolan, och det suger att det kommer försvinna. Vi kommer säga som vanligt: Vi måste träffas allihopa! Och så kommer det aldrig bli av, som vanligt, haha.
Förövrigt var jag och kollade på Amelies solo konsert idag (fiol). Hon är helt otroligt duktig alltså. Man blir helt tagen. Jag fick anstränga mig flera gånger för att inte börja störtlipa. Jag är inte direkt nått stort fan av klassisk musik, men jag kan inte neka till att det är fruktansvärt vackert!
Och nu försvann mina ord.
Fear of the dark är världens bästa låt!
Bye
onödig fakta
Känner att jag skriver väldigt mycket och väldigt intressanta saker här nu för tiden...
Nej men allvarligt, jag orkar faktiskt inte riktigt. Jag sitter här med mitt SO arbete och försöker få skrivit något vettigt och riktigt men det går inget vidare. Man ska skriva om vad man tycker är viktigt och meningsfullt i sitt liv. Hur djup är inte den frågan då? Det är ju jättesvårt. Jag kommer bara in på massa andra saker hela tiden och så får jag ta bort och börja om, och då är jag inne i en helt annan tankebana och så går det inte alls.
Jag känner lite som att varför ska man ha en sån fråga? Det har väl inte min SO lärare med att göra? Tänk om det jag tycker är meningsfullt i mitt liv är jättepersonligt?
Snart är det slut. Snart har jag gått ur grundskolan. Hur fräckt är inte det då? Att ha gått ur grundskolan. Jag behöver aldrig mer komma tillbaka dit. Aldrig mer ska jag behöva käka den äckliga bambamaten, sitta på de obekväma stolarna, använda de urkassa datorerna, aldrig mer. Fy fan va gött säger jag bara! Det är ju det här man har längtat efter, i hur många år då? En halv evighet känns det som i alla fall.
Jag vill egentligen bara resa bort. Långt bort, tömma mitt huvud på dess innehåll och komma tillbaka, helt utan några tankar. Börja om på nytt. Allt är så krångligt jämt.
Bye
Nej men allvarligt, jag orkar faktiskt inte riktigt. Jag sitter här med mitt SO arbete och försöker få skrivit något vettigt och riktigt men det går inget vidare. Man ska skriva om vad man tycker är viktigt och meningsfullt i sitt liv. Hur djup är inte den frågan då? Det är ju jättesvårt. Jag kommer bara in på massa andra saker hela tiden och så får jag ta bort och börja om, och då är jag inne i en helt annan tankebana och så går det inte alls.
Jag känner lite som att varför ska man ha en sån fråga? Det har väl inte min SO lärare med att göra? Tänk om det jag tycker är meningsfullt i mitt liv är jättepersonligt?
Snart är det slut. Snart har jag gått ur grundskolan. Hur fräckt är inte det då? Att ha gått ur grundskolan. Jag behöver aldrig mer komma tillbaka dit. Aldrig mer ska jag behöva käka den äckliga bambamaten, sitta på de obekväma stolarna, använda de urkassa datorerna, aldrig mer. Fy fan va gött säger jag bara! Det är ju det här man har längtat efter, i hur många år då? En halv evighet känns det som i alla fall.
Jag vill egentligen bara resa bort. Långt bort, tömma mitt huvud på dess innehåll och komma tillbaka, helt utan några tankar. Börja om på nytt. Allt är så krångligt jämt.
Bye
Världens rövhål.
Jag är så jävla trött på Åsa. Och jag är förbannat trött på ditt sätt, men det orkar jag inte bry mig om för tillfället.
Åsa är ett jävla rövhål, alla vet allt om alla, tror dom. Men det dom vet är i själva verket något som någon trodde att den hörde som den sedan sa till någon som sa det till en annan som överdrev lite och sedan sa det till någon annan som hittade på lite eget.
Man kan aldrig lita på något man hör om det inte kommer direkt ifrån personen det handlar om, så är det bara. För i det här lilla fula äckliga sammhället gör man allt för att förstöra för andra och var och varannan person är mytoman. Man ljuger och hittar på saker, allt för att man tror att man ska komma ur sin knipa som man oftast själv har satt sig i men tro fan att det hjälper. Säger man sanningen till en person vet snart halva Åsa om det och rätt som det är vet dom mer om dig själv än du någonsin kommer att göra.
Säger man hej till någon är man helt plötsligt superkär och skickar man ett sms är man så gott som tillsammans. Umgås man på tu man hand har man knullat och kramas man ska man gifta sig.
Kollar man på någon utanför ens förhållande är man otrogen och pratar man med någon annan så är man så gott som dumpad.
Det är verkligen så här, helt jävla sjukt.
Är jäääävligt trött på det.
Åsa är ett jävla rövhål, alla vet allt om alla, tror dom. Men det dom vet är i själva verket något som någon trodde att den hörde som den sedan sa till någon som sa det till en annan som överdrev lite och sedan sa det till någon annan som hittade på lite eget.
Man kan aldrig lita på något man hör om det inte kommer direkt ifrån personen det handlar om, så är det bara. För i det här lilla fula äckliga sammhället gör man allt för att förstöra för andra och var och varannan person är mytoman. Man ljuger och hittar på saker, allt för att man tror att man ska komma ur sin knipa som man oftast själv har satt sig i men tro fan att det hjälper. Säger man sanningen till en person vet snart halva Åsa om det och rätt som det är vet dom mer om dig själv än du någonsin kommer att göra.
Säger man hej till någon är man helt plötsligt superkär och skickar man ett sms är man så gott som tillsammans. Umgås man på tu man hand har man knullat och kramas man ska man gifta sig.
Kollar man på någon utanför ens förhållande är man otrogen och pratar man med någon annan så är man så gott som dumpad.
Det är verkligen så här, helt jävla sjukt.
Är jäääävligt trött på det.
I do not know.
Okej, jag vet ingenting atm. Inte ett piss.
Jag vet att jag för tillfället har hundra knyck och att jag har ont i ryggen. Det är i princip det jag vet. Och att jag är hungrig. Sen är det tomt.
Hur ska jag reagera liksom? Jag blir ju nästan arg på dig, men hur snällt är det på en skala?
Förresten tror jag att alla styrs av hjärtat och hjärnan. Att man kan känna en sak i hjärtat, och sedan i hjärnan veta om att man verkligen inte borde känna så.
Hjärtat kan man inte styra över för fem öre. Vill hjärtat känna på ett sätt så gör det det och skiter i vad hjärnan tycker om det. Jag har problem med vad jag ska lyssna på, hjärtat eller hjärnan. Särskilt när dom säger motsatser. Hjärnan är ju oftast lite mer förnuftig än vad hjärtat är, men lyssnar man inte på hjärtat alls så fungerar ingenting. Jag känner mig helt schizofren ibland, så jävla jobbigt.
Lite onödig fakta: Idag vaknade jag kvart i nio, kvart i tio tog jag bussen till Kungsbacka och pendeln vidare till Göteborg. Kollade balklänning till Linnéa, hittade en och ett par skor till. Hittade även en jättesöt kjol som jag ska ha på avslutningen och på middagen. Sedan skulle vi hem, hann inte köpa något busskort så jag tänkte att jag gör det på tåget, men nehe. Det kunde man inte, så jag fick betala. Sedan när jag betalat upptäckte jag att han stämplat 5 kuponger men eftersom jag inte fyllt 16 än ska jag ju bara stämpla 3. En massa onödiga pengar där för att snubben trodde jag var 17. Sedan stannade vi i Kungbacka, la undan en klänning på Sisters där, gick på toa, köpte keso och gräddfil och sedan gick vi till bussen. Det satt ingen busschaufför när vi kom så det var bara att kliva på, hehe.
Sedan hemma. Ut och gå med Kråkan, fastnade hos Amanda Sellman och hennes söta hundar. Hem, prata med Linnéa. Nu: äta tacos. Sedan: Till beda.
Full fart.
Take care.
Jag vet att jag för tillfället har hundra knyck och att jag har ont i ryggen. Det är i princip det jag vet. Och att jag är hungrig. Sen är det tomt.
Hur ska jag reagera liksom? Jag blir ju nästan arg på dig, men hur snällt är det på en skala?
Förresten tror jag att alla styrs av hjärtat och hjärnan. Att man kan känna en sak i hjärtat, och sedan i hjärnan veta om att man verkligen inte borde känna så.
Hjärtat kan man inte styra över för fem öre. Vill hjärtat känna på ett sätt så gör det det och skiter i vad hjärnan tycker om det. Jag har problem med vad jag ska lyssna på, hjärtat eller hjärnan. Särskilt när dom säger motsatser. Hjärnan är ju oftast lite mer förnuftig än vad hjärtat är, men lyssnar man inte på hjärtat alls så fungerar ingenting. Jag känner mig helt schizofren ibland, så jävla jobbigt.
Lite onödig fakta: Idag vaknade jag kvart i nio, kvart i tio tog jag bussen till Kungsbacka och pendeln vidare till Göteborg. Kollade balklänning till Linnéa, hittade en och ett par skor till. Hittade även en jättesöt kjol som jag ska ha på avslutningen och på middagen. Sedan skulle vi hem, hann inte köpa något busskort så jag tänkte att jag gör det på tåget, men nehe. Det kunde man inte, så jag fick betala. Sedan när jag betalat upptäckte jag att han stämplat 5 kuponger men eftersom jag inte fyllt 16 än ska jag ju bara stämpla 3. En massa onödiga pengar där för att snubben trodde jag var 17. Sedan stannade vi i Kungbacka, la undan en klänning på Sisters där, gick på toa, köpte keso och gräddfil och sedan gick vi till bussen. Det satt ingen busschaufför när vi kom så det var bara att kliva på, hehe.
Sedan hemma. Ut och gå med Kråkan, fastnade hos Amanda Sellman och hennes söta hundar. Hem, prata med Linnéa. Nu: äta tacos. Sedan: Till beda.
Full fart.
Take care.
i hate u when u r like this
Jag förstår mig verkligen inte på dig. Du säger att jag visst betyder mer än så för dig, men du bevisar det fan inte? Du säger förlåt och att du menar det men inför folk så skrattar du bort det som om du bara drev med mig ännu en gång? Fattar du inte att jag inte pallar mer snart? Jag vill mer än något annat vara din kompis med du behandlar mig inte som om du vill vara min och då kan det kvitta. Jag klarar mig utan dig. Okej, jag kanske inte alls gör det, men jag kommer ju få göra det för jag pallar inte att bli nertryckt om och om igen. Jag förtjänar bättre än sådär.
Och vet du? Jag skiter ärligt talat i om du läser detta eller inte, för du lär ju förstå att det handlar om dig. Det är du som ska komma till mig den här gången för jag orkar inte ta mer skit. Jag orkar inte tala om för dig som en jävla morsa att du gör mig ledsen helatiden. Det borde du förstå själv. Och gör du inte det har du väl tur som läser det här då och kanske inser det.
Jag vill att du ska veta, men jag känner mig så jävla tjötig om jag snackar med dig. Jag orkar inte börja bråka och shit. Då får det vara, jag har andra vänner.
Bajs.
Jag är rätt patetisk som skriver här, jag vet. Men det är som att jag har ett behov av att låta folk veta, men jag vill inte att dom ska bry sig. Om folk läser måste dom inte bry sig, dom behöver inte ens låta mig veta att dom läser. Om dom känner för det kan dom slänga in en kommentar men jag har inget tvång att ens publicera den och än mindre svara på den. Det är skönt, jag berättar det för någon, som lyssnar och sedan är det över. That's how I work.
Nu ska jag till Fjärås, bye!
Och vet du? Jag skiter ärligt talat i om du läser detta eller inte, för du lär ju förstå att det handlar om dig. Det är du som ska komma till mig den här gången för jag orkar inte ta mer skit. Jag orkar inte tala om för dig som en jävla morsa att du gör mig ledsen helatiden. Det borde du förstå själv. Och gör du inte det har du väl tur som läser det här då och kanske inser det.
Jag vill att du ska veta, men jag känner mig så jävla tjötig om jag snackar med dig. Jag orkar inte börja bråka och shit. Då får det vara, jag har andra vänner.
Bajs.
Jag är rätt patetisk som skriver här, jag vet. Men det är som att jag har ett behov av att låta folk veta, men jag vill inte att dom ska bry sig. Om folk läser måste dom inte bry sig, dom behöver inte ens låta mig veta att dom läser. Om dom känner för det kan dom slänga in en kommentar men jag har inget tvång att ens publicera den och än mindre svara på den. Det är skönt, jag berättar det för någon, som lyssnar och sedan är det över. That's how I work.
Nu ska jag till Fjärås, bye!
grattis babe
vem fyller år idag om inte min alldeles egna beda? grattis älskling.
ingen förstår, bra!
Jag vet inte vad jag ska skriva. Är så jävla förvirrad. Det är som att ni älskar att trycka ner mig, särskilt när ni är två mot en?
Jag försöker ändå, tycker jag. Den här jävla dissa-attityden går mig på nerverna, men tydligen inte er, speciellt dig. Uppenbarligen fattar du inte vinkarna för du fortsätter ju hela tiden? Dessutom verkar det gå riktigt trögt när du ska förstå att det är nog.
Och fan. Alla har olika åsikter om dig och oss? Även jag. Det är olika varje dag. Jag får panik alltså. Samtidigt som jag minst av allt vill träffa dig är det allt jag vill. Fan ta dig.
Och något som alla förstår: Crash and burn är min nya favoritlåt!
Puss
bajsdag
Idag suger.
Ett jävla babbel
Överreagera?
Okej, visst. Det var ett rätt fett sår, men herregud, han dör inte?
Förlåt, jag vet att jag inte borde bli så sur, men liksom. Allt jag sett, jämfört med det där. Nej, åh. Jag blir bara så arg. Irriterad. Trött. Låt honom vara liksom? Man behöver inte få panik och skrika som en stucken gris för att någon blöder litegrann. Hjälp honom med det han vill men få fan inte panik och hoppa runt, jag får spader. Folk vet uppenbarligen inte riktigt hur dom ska bete sig om det händer något så dom står och skriker?
Och jag vet helt ärligt inte vad jag känner, vad jag vill och vad som händer just nu? Allt bara blir. Jag orkar fan inte tänka. Ena sekuden är allt fett bra, sen sitter jag där med solglasögon och glor in i en brasa och det känns som att någon har hittat de där repen i mig och bara drar allt vad den kan. Det gör så jävla ont men jag vet inte vad det är som gör ont.
Det är som att ju längre tid det går, ju ondare gör det. Eller så är det denna tiden på året, när allt bara kommer. Jag vet inte. Jag vet fan ingenting. När jag ligger och kollar på stjärnorna är det som att det hugger till i hjärtat och man vet inte vart man ska ta vägen för några sekunder. Det är som att allt annat runt omkring försvinner för några sekunder, och sedan är man plötsligt tillbaka och ska spela glad och social när man helst av allt bara vill ligga där och lipa. Jag orkar inte det ibland och då blir det bara så jävla fel. Fan. Om den ändå kunde stå i pannan hur man känner liksom, så man slipper förklara.
Grejen är att om folk visste hur jag kände, då skulle alla överreagera lika mycket som dom alltid gör och då är det nog fan bättre att låtsas. Man orkar inte människor som ska hålla på och bry sig så jävla mycket helatiden. Klart att man vill att dom ska bry sig, men fan, det blir så jävla jobbigt i längden. Om man ska ha deep talk varje gång man är ledsen, nej. Det hade jag aldrig pallat. Då låtsas jag fan hellre.
Bajs
Helt okey
Åh, jag älskar när det är såhär. Inget krångel. Bara chill, inga krav. Älska att vi swnart slutar skolan, att vi har haft tre långhelger på rak nu, att det bara är några nationella kvar och typ inga läxor. Jag kom in preliminärt på mitt gymnasie, vädret är underbart, är typ aldrig trött nu för tiden. Allt bara leker.
Okej, det finns vissa småsaker. Typ du. Men fan, jag orkar inte bry mig. Jag gör verkligen inte det. Från att aldrig mer velat se på mig till att hålla på som fan? Vad vill du egentligen? Nej, jag ska sluta bry mig. Ta det som det kommer.
Nu orkar jag inte skriva nått mer för då blir jag bara arg och ledsen.
Hejdå :)
Okej, det finns vissa småsaker. Typ du. Men fan, jag orkar inte bry mig. Jag gör verkligen inte det. Från att aldrig mer velat se på mig till att hålla på som fan? Vad vill du egentligen? Nej, jag ska sluta bry mig. Ta det som det kommer.
Nu orkar jag inte skriva nått mer för då blir jag bara arg och ledsen.
Hejdå :)
lovely
älska vädret.
valborg var najs.
orkadatan?
valborg var najs.
orkadatan?
