Snyltar på svenskt tangentbord
Hej!
Ja, det var en själ som svarade på mitt inlägg om svenska eller engelska, och det var mina kära bror av alla människor. Nu är jag hos Josefine och snyltar på hennes dator. Som i och för sig är köpt här, för att hennes dog det första den gjorde, men hon har i alla fall ett svenskt tangentbord installerat, så om man inte kollar när man skriver går det bra, haha.
Jag får väl se vilket språk jag skriver på, och när/hur mycket jag skriver. Än så länge har jag inte ens startat min dator sedan den dog sist, hehe. Kanske försöker mig på att starta den en gång i veckan och skriva något litet och snabbt, men om den stendör så dör den, och antagligen bloggen också.
Idag gjorde jag min första riktiga jobbdag på läääänge. Ellie började sitt nya jobb idag, så jag jobbade hela dagen med tjejerna. Denna veckan är det tydligen introduktion och sånt där för henne, så jag kommer jobba 7-17.30, måndag till torsdag, och sen har jag 4 barn på fredag. Hur länge vet jag inte ens, haha. Snacka om chockstart.
Josefine håller för tillfället på att packa ner sitt liv, eftersom hon åker om en vecka. BUHUUU, hur ska jag klara mig?! Jaja, bara 14 veckor kvar idag, det går fort. Herre gud, jag minns när vi sa att Josefine hade 12 veckor kvar. Känns som två veckor sedan typ.
Hoppas allt är bra hemma osv! Puss
Big question
Hey everyone!
I do have a question. Since I won't be able to write in my computer anymore, do you want me to write in English or in Swedish without the last three letters?
I suppose I could try to write on mine, but it's shutting down all of a sudden, so it really feels like a waste of time if I'm writing a lot and then it all disappears... I don't really mind at all, to be honest. It's not like I have to focus or try hard with the English anymore, hehe.
So, English or Swedish with just a and o?
Död dator
Hej!
Tur för er att jag hann få upp alla mina bilder från resan, för min dator har fått för sig att dö. Den dog typ 5 gånger igår, och idag har den startat en gång utan att dö.
Får väl helt enkelt försöka att klara mig utan den så mycket som möjligt. Så ja, räkna inte med överdrivet många inlägg framöver. Å andra sidan så vet ni ju vad jag gör om dagarna, typ. Är hemma om mindre än 15 veckor ändå, hehe.
Vi hörs när vi hörs helt enkelt. Puss!
Slutet på fjärilshistorien
Ni vet hur jag tjatat om våra fjärilslarver och puppor osv osv? Här kommer det sista inlägget!
När jag var på semester så ringde Lexie och berättade att Sparkle hade kläckts, eller vad man nu säger. Hon var ute ur sin puppa helt enkelt!! Dessvärre så fungerade inte hennes vingar riktigt, och katten lekte lite med henne, så hon dog... Tur, tänkte jag då, när Horsie också kläcktes! Hon dock levde i 2 glada dagar innan Shadow trampade på henne... Förbannade husdjur. Sist men inte minst kläcktes också Goldie the foldie the holdie och här är hon, i all sin prakt, innan vi släppte ut henne så att hon skulle ungå samma öde som sina forna kamrater;
Tre underbara timmar på en häst och ett hemskt bungy jump
Efter en tidig hemgång från krogen (var i säng innan 2, när hände det senast liksom?) så ringde klockan 07.30 igen. 08.15 blev jag upplockad för resans höjdpunkt nästan; 3 timmars ridning! Jag njöt nått så fruktansvärt i tre timmar, trots ömmande rumpa och värkande fot (som svullnade upp som fan efteråt...).
Vi red i en dal typ, eller vad man ska kalla det. Berg överallt omkring i alla fall.
Förbi kossor!
Där borta någonstans har dom spelat in jättemycket av Sagan om ringen.
Igenom floden.
Fram till sjön!
Min polle hette Zodiac, så gullig! Och stor...
Mitt sällskap! "Ledarhästen" hade vart med i Prins Caspian (Narnia 2) och flera av dom andra hästarna var tydligen filmstjärnor också, haha.
Efter otaliga galopp- och travsträckor så red vi tillbaka, och trots att jag hade ont överallt i hela kroppen i en vecka så var det så himla värt det. Ska verkligen försöka ta upp ridningen när jag kommer hem igen. Saknar det så mycket.
Sen var det direkt hem till hostelet, boka bungy, äta något och sedan bar det av. 134 m slängde jag (blev knuffad) mig ut för. Såhär såg det ut:
Och jag har ingen aning om varför bilderna ligger ner, och får inte ordning på det heller. Litar helt enkelt på att ni kan vrida på huvudet.
Kunde inte heller hitta någon kod så att jag kan lägga in videon här, så ni får väl länken istället dårå.
Det var typ det sjukaste jag gjort. Jag var så nervös att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, men jag blev inte rädd förrän jag skulle gå ut på en där lilla jävla plattformsgrejen. Hade typ 7 cm kvar, och då ber han mig att ta ett steg till .Då kände jag bara att nej, jag klarar inte det här. Kände nästan hur tårarna kom. Men, sen var jag iväg. Han räknade ner, och knuffade mig ut typ, haha. Adrenalinet var helt galet också. Kunde knappt andas på vägen upp.
Jesus, kollar på bilderna nu och hela magen knyter sig typ. Jag har verkligen gjort det?!
Sen var det bara en dag kvar, som jag spenderade på ett café med en bok, typ. Och så gick jag på bio, själv, för att fördriva tiden, haha. Sedan åkte jag hem. Dumma flygbolaget hade ju ändrat flighten dock, så jag flög upp till Auckland för att sitta där i 4 h, och sedan ner till Welly igen. Kände liksom efter en timme i luften att "hej hej Wellington", kan ni droppa mig här eller? Men, det kunde dom inte nej.
Och det var den resan. Som sagt, det var verkligen upp och ner. Vissa stunder ville jag lägga mig ner och gråta för att jag kände mig så ensam, men nu efteråt känner jag bara att jag är jävligt stolt över att jag faktiskt åkte, och att det gick så bra! Jag är så jävla bra!
Och det var den resan. Som sagt, det var verkligen upp och ner. Vissa stunder ville jag lägga mig ner och gråta för att jag kände mig så ensam, men nu efteråt känner jag bara att jag är jävligt stolt över att jag faktiskt åkte, och att det gick så bra! Jag är så jävla bra!
Och nu är jag hemma i vardagen igen, så nu slipper ni bli uttråkade med massa bilder från ett av världens vackraste länder, hehe. Puss!
Milford Sounds
Dag två i Queenstown skulle jag på utflykt till Milford Sounds. Bussen hämtade oss 06.30, så var uppe i tid, om man säger så.
Första stopp var vid två mirror-lakes. Så himla vackert?! Det var verkligen en spegelbild (innan två ankor kom och förstörde...)
Landskapet är... ja, jag har inga ord. Det är så jävla mäktigt, och vackert, och breathtaking (vad heter det på svenska?). Bergen är flera tusen meter höga, så höga att topparna är täckta av moln, vissa av snö. Vi åkte genom en dal liksom, och man undrar hela tiden vad i hela friden fick en människa att bygga en väg här? Än mindre bygga en tunnel genom ett av bergen, som vi åkte genom. Den var så liten att bussen preics fick plats, och det var rödljus på varje sida av tunneln eftersom det inte är plats att mötas där inne. Bygd för hand är den, 1200 m lång. Sjukt.
Väl framme i Milford Sounds skulle vi ut på en båtutflykt som gick fjorden ut och tillbaka, i princip. Det. Var. Så. Mäktigt. Inte många av bergen var under 1500 m, och ja, man kände sig verkligen liten på jorden alltså.
Vi såg vattenfall som var tre gånger så höga som niagarafallen.
Åkte som sagt hela fjorden ut tills vi hamnade i Tasmanska havet.
Där kom solen fram och ändrade färg på vattnet.
Så himla vackert! Vi såg två delfiner hoppa också.
Och en regnbåge!
Och sälar!! Som var såååå gulliga, haha.
Sen åkte vi dom 4 långa timmarna buss tillbaka. Väl tillbaka så åt jag middag, mötte upp två holländskor och så gick vi ut! Var inte ute särskilt länge, och vi gick bara till två ställen, men det var kul.
Queenstown
Resan från Wanaka till Queenstown är relativt kort, och vi stannade två gånger innan vi var framme - först vid Kawarau bridge, världens första bungy!
Och det såg ut såhär! Fick svindel av att stå där uppe...
Och second - Arrowtown!
Som var en jättemysig liten stad med typ en gata, massa gulliga affärer och fik. Det kändes som att man flyttats tillbaka några årtionden i tiden typ.
Sen kom vi fram till Queenstown, som var strålande vackert.
Vi fick inte checka in våra väskor förrän några timmar senare, så jag satte mig på bryggan och läste en bok tills jag fick checka in. Efter det mötte jag upp Carla och Weike för att åka gondolan upp, och det såg ut såhär:
Där uppe kunde man ta ytterligare en lift upp, en gammal hederlig stolslift, för att åka en liten bil ner, en luge. Av någon konstig anledning tog jag aldrig en bild på själva bilen? Men ja, om ni hemskt gärna vill se vad det var för något får ni väl googla.
Bara några kilometer hemifrån...
Och sen gick jag och mötte upp Olivia och åt den godaste hamburgaren någonsin på Fergburgers!
Och det var dag 1 i Queenstown, resten får ni i ett annat inlägg, för annars blir det här alldeles för långt, och min dator verkar protestera lite för tillfället... Puss!
Wanaka och Puzzling world
När vi vaknade upp på morgonen i Franz Josef regnade det, så vårt första stopp vid en sjö var inte så lyckat. Den ska tydligen ge en exakt spegelbild av bergen runt omkring osv, men jag bemödade mig aldrig ens att gå ner i regnet... Istället stannade jag inne och drack varm choklad och pratade med Lexie i telefon.
GOTT!
Nästa snabb-stopp var vid ett jättevackert (och högt) vattenfall!
Och nästa efter det vid "Blue pools" eller nått sånt. Det är helt sjukt vilken blå färg vattnet kan få i det här landet?!
Och så åkte vi förbi en massa sjöar på väg in i Wanaka.
Precis utanför Wanaka ligger något som heter Puzzling world, där vi blev avsläppta för att leka lite i 2 h innan vi skulle ta oss hela vägen fram.
Allting var en aning snett, men väldigt kul!
I bakgrunden ser ni bussen jag åkte med alla sträckor utom en också. I det lilla släpet där bak hade vi våra väskor, hehe.
I bakgrunden ser ni bussen jag åkte med alla sträckor utom en också. I det lilla släpet där bak hade vi våra väskor, hehe.
Toaletterna var lite speciella...
Dom hade en labyrint med fyra torn som man skulle ta sig till. Jag klarade ett torn, sen gick jag förbi utgången och tänkte att det är lika bra att jag går ut när jag väl hittat utgången, annars kommer jag aldrig ut härifrån.
Dom hade Wasgij-pussel!!
Hologram,
bild-illusioner (hur många ben har elefanten?),
lite mer illusioner (är ansikterna konkava eller konvexa?),
stolpar som inte verkade så speciella, tills du fokuserar på utrymmet mellan stolparna istället,
och ett jättekul rum där man slog i huvudet i ena änden och var jättekort i andra änden!
Allt detta, och massa fler illusioner som tillslut fick mig att må illa, haha.
På morgonen sken solen och nere vid sjön såg det ut såhär:
Och så frågade jag en kines (som var den enda vid stranden) om han kunde ta ett kort på mig, och ja, här är resultatet. Kapade ben och min haka har försvunnit så jag ser jättetjock ut? Men jag var där iallafall!
Franz Josef
Efter en kall natt i Greymouth med dubbla täcken så bar det av mot Franz Josef med några stopp emellan. Första var i Hokitika där vi fick gå in i en verkstad och kolla på när dom slipar greenstone som är Nya Zeelands speciella sten, typ.
Efter det lilla stoppet var det raka vägen till Franz Josef, om jag inte minns fel. Där sprang vi in till vårt hostel, försökte checka in, fick reda på att vi inte kunde göra det förrän klockan 14, så vi fick snabbt slita ut det vi ville ha ur våra väskor för att springa ut till nästa buss som skulle ta oss ut till glaciären!
Det hela började med en timmes promenad innan vi var framme vid själva glaciären.
Bergsväggarna var helt sjukt höga/stora..
Man kände sig så himla liten, haha.
Ser ni stenen som ligger där? Den är lika stor som ett tvåvåningshus, tydligen. Tänk er då hur höga bergsväggarna var...
Och så kom vi fram till glaciären, som var mycket smutsigare än jag förväntat mig?
Guiderna gör trappor i isen så att det ska bli lättare att gå.
Vi fick kängor att låna, och för första gången hade jag två par skor som passade, haha! Fick med andra ord två olika storlekar. Tänk om man kunde göra så i affären också...
Hål i isen, gjort av vatten!
Och så gick vi ner igen.
Och hela vägen tillbaka!
Väl tillbaka på hostelet så var det middag som gällde, och sedan satt jag i bastun till läggdags, i princip.
Pancake rocks, stränder, sälar och Greymouth
Så, mot Greymouth var det ja.
Jag var lite orolig innan jag åkte över att bussen inte skulle stanna någonstans efter vägen utan bara köra direkt, så att jag skulle missa saker så som Pancake rocks och sådär, men det gjorde den som tur var!
Det började bra med punktering/söndrigt däck på bussen, haha. Vi blev typ 45 min försenade, men helt ärligt så gjorde det inte allt för mycket då Greymouth är, som namnet antyder, ganska grått och tråkigt.
Här stannade vi bara ut med vägen för att ta kort på den vackra floden som rann några meter ner. När det har regnat mycket så kan det tydligen svämma över hela vägen, vilket kändes ganska omöjligt just nu...
Nästa stopp var vid en sälkoloni, men jag såg typ en säl, haha.
Vackert var det i alla fall!
Bara ungefär 1600 mil hemifrån...
Träffade på en väldigt oblyg weka, en av dom inhemska fåglarna här som inte kan flyga.
Nästa stopp var vid en vacker strand.
Vi gick genom en skog..
Och kom ut till detta!!
Efter det stannade vi vid Pancake rocks!
Efter det kom vi äntligen fram till Greymouth där jag installerade mig, gick och handlade och gick hem i denna solnedgången:
Nelson
Precis som alla andra gånger jag varit på färjan så hade vi helt makalöst väder.
Sen kom jag fram till Nelson.
Där Nya Zeelands mittpunkt finns!
Första kvällen hann jag även med en väldigt rolig, och spontan utgång. Jag och Laura skulle gå ut och ta en drink, och det hela slutade med att vi kom hem strax efter 03.00 och hade svinkul hela kvällen!
Här bodde vi, jag och Laura.
Poolen var kall som satan, men bubbelbadet i bakgrunden var skönt, hehe.
Här hängde vi en bra stund och njöt av solen.
I Nelson har dom ett svenskt café!!!
Det fanns lingonsylt.
Och sill, mamma!
Och Ahlgrens bilar, och jag åt en kanelbulle och en dammsugare. SÅ gott!!
På söndagen var det dags för Abel Tasman. På bussen och båten ut träffade jag en svensk tjej som hette Olivia, så vi hade 4 oerhört trevliga timmars promenad i den fantastiska naturen.
Känner ni igen er?
Split Apple Rock!
Lunch-rast.
Olivia.
På måndagen hade jag inte mycket till planer, så jag tog en långpromenad till en av stränderna i Nelson.
Vägen dit var helt makalöst vacker. Gick bara och njöt.
Och där var stranden, tillslut. Vattnet var väldigt lågt dock.
Dagen efter bar det av till Greymouth, men det tar vi i nästa inlägg!
Puss
Magsjuka
Vilken jävla hemkomst.
Första natten hemma blev Katya magsjuk, och igår var det min och Ellies tur. Himla smidigt att vi fick det samtidigt alltså. Stackars Ellie spydde i nästan 12 h medans jag klarade mig från spyorna i alla fall. Låg dock däckad från typ halv tre på eftermiddagen och fick höra av mig till Sarah och säga att jag nog inte kunde jobba idag. Natten var bara en enda lång feberyra typ. Nu har jag äntligen börjat känna mig lite bättre i alla fall. Har ätit en halv skål med flingor och ett äpple, så ja, det är på bättringsvägen i alla fall.
Så ja, i och med att livet börjar återvända till mig tänkte jag börja med lite inlägg om resan! To be continued, hehe.
I'M HOME BABY
Puh, äntligen hemma.
Har sedan jag kom hem packat upp, laddat över alla bilder (som slutade någonstans runt 600 st...), beställt nya linser, svarat på massa mail, skrivit en What's happened since story, och ja, läst ungefär 150 blogginlägg (och har lika många kvar).
Har också jobbat idag. Eller, jobbat och jobbat, vet inte riktigt vad jag ska kalla det när Ellie är hemma, men jag tog Lexie till skolan i alla fall. Katya hade kräksjukan inatt den stackarn, så hon var hemma idag. Ikväll ska jag ta mig till andra sidan stan, för att hälsa på Josefine! Hon åker snart hem den djäveln...
För övrigt verkar det som att mitt datorbatteri lagt av, så nu mera funkar den bara med sladden inkopplad. Inte för att det gör så stor skillnad då den dog efter 15 min utan sladd ändå, men ja, mami; jag önskar mig en dator när jag fyller 20!
Resan lär ju ta en jävla massa inlägg, och en jävla massa bilder, men för att sammanfatta så har jag haft svinkul och svintråkigt, vart on top of the world med kalasmänniskor och helt jätteensammast på jorden, åkt alldeles för mycket buss, hoppat 134 m ner i en canyon (?), ridit på en häst i tre timmar och skinit ikapp med solen (har fortfarande träningsvärk), ätit hamburgare, sett så mycket fantastiska saker och tillslut satt jag i fyra långa timmar på jordens tråkigaste flygplats för att det dumma flygbolaget ändrade min flight så jag var tvungen att åka upp till Auckland och byta. Kul att jag åkte förbi Welly och vinkade ner... Har missat massor, såklart, men det får ni se när det väl börjas berätta.
Just nu sitter jag och lyssnar på byggsnubben som för en massa oväsen utanför mitt rum. Dom har äntligen tagit tag i väggen som rasade in i regnovädret för typ 1,5 månad sedan?
Well, jag lever i alla fall!
Om 3 månader, 2 veckor och 5 dagar är jag hemma och kramar på er. Puss
Update!
Okej, mitt förra inlägg publicerades aldrig, så det kommer upp nu.
Är för tillfället i Greymouth där jag ska tillbringa natten för att imorgon åka till Franz Josef och göra en halvdagsutflykt på en glaciär!
Än så länge går allt bra. Känner mig lite halvensam ibland, men det funkar. Vägen hit var magisk. Det är så vackert att jag saknar ord.
Nu ska jag försöka sova i ett svinkallt rum, hehe.
Puss!
Nelson
Hej kompisar!
Utnyttjar mitt gratis wifi och skriver ett litet kort inlägg.
Kom hit i fredags, pendlade mellan lycka och förtvivlan, träffade lite sköna människor och gick ut och partade, haha! Sen hängde vi mest runt igår, gick på bio på kvällen. Idag har jag vandrat i 4 h i Abel Tasman National Park!
Imorgon vet jag inte riktigt, och på tisdag åker jag vidare till Greymouth. Längtar!
Nu ska jag hoppa in i en dusch och sedan möta upp en svenska jag gick med idag. Vi hörs! Puss
Resplan
Hej!
Sitter i skrivande stund i min säng och luktar svett. Kom hem för en stund sedan från en 1 h och 17 min lång promenad och har inte riktigt tagit mig till duschen än. Främst för att jag har skypeat med Fridis!! Så himla kul att hon kommer hit en gång till förresten. När hennes m8 åker hem så tar hon flyget hit till mig, och hänger här en stund innan hennes föräldrar kommer.
Det jag skulle säga var i alla fall att jag ska på födelsedagsmiddag idag, jobba imorgon (tänkte göra pannkakor till middag, hehe) och sedan är det torsdag där jag också ska jobba, och packa och sedan bär det av till sydön! Kan knappt förstå det själv, och är lite nervös, men det blir kul!
Jag ska ju typ till världens ände, så förvänta er ingen teckning på telefonen. Och när jag väl har teckning har jag en känsla av att bloggen inte står så värst högt upp på listan, så ja, det lär vara tyst här ett jävla tag.
Jag åker alltså på fredag, den 5e, och kommer hem tisdag den 16e.
Resrutten ser ut såhär:
Fredag 5 april - Färjan till Picton och buss till Nelson
Lördag 6 april - Nelson
Söndag 7 april - Utflykt till Abel Tasman National Park
Måndag 8 april - Nelson
Tisdag 9 april - Buss till Greymouth
Onsdag 10 april - Buss till Franz Josef och glaciärerna
Torsdag 11 april - Buss till Wanaka och den fina sjön
Fredag 12 april - Buss till Queenstown
Lördag 13 april - Queenstown
Söndag 14 april - Queenstown
Måndag 15 april - Utflykt till Milford Sound
Tisdag 16 april - Flyg hem, via Auckland, tyvärr.
Så ja, om jag inte hinner/orkar med ett inlägg innan jag åker så vet ni i alla fall vart jag håller hus, om allt går som det ska, hehe.
Nu är det duschdags för när Ellie kommer hem från sin promenad så ska jag åka. Puss&kram
