Tillägnat Klara
Vi tänker precis likadant, det är rätt läskigt faktiskt.
Hon berättade sin historia för mig idag. Den var, obehaglig och så rak och ärlig på ett sätt som jag verkligen berördes av. Jag vet inte riktigt varför. Ärlighet facinerar mig. Kanske för att det finns alldeles för lite av den varan i dagens samhälle.
Vi kom fram till att vi faktiskt ser upp till varandra. Vi ser upp till varandras försök till ärlighet och att inte döma folk.
Något jag glömde säga till Klara var att jag även ser upp till hennes kreativitet och oräddhet. Jag vet att hon läser här, så jag tänkte att jag kunde säga det såhär, indirekt till henne.
En annan person jag ser upp till är Jessika. Hon lyckas alltid säga rätt saker när man verkligen behöver höra dom. Hon är även en sådan person som inte dömer folk efter utseenden/rykten osv.
Imorgon ska jag klä ut mig då vi har skolfoto. Snygg som satan blir jag, måste nämna att jag härmat Beda lite med det där med strumporna, anyway.
Jag måste plugga franska också. Jag som aldrig pluggar.
Min bror är fördomsfull, tänkte jag bara säga också.
Linn.
Fasader
Jag vill vara med folk som inte har en susning om vem/vad jag är. Som inte vet någonting om mig. Det enda de behöver veta är vad jag heter, det räcker. Resten kan de skita i. Hela tiden blir man dömd för någonting man gjort, eller sagt. Jag orkar inte det. Jag vill inte att någon ska veta någonting om mig. Jag vill kunna vara den jag känner för, ingen annan. Spela en jävla roll, sätta upp en fasad, vara någon helt annan, det vill jag.
Over n' out
Trött på allt.
Kan någon tala om för mig exakt vad en tönt och en cooling är för något ska de fan få ett pris!!!
Det finns inget som heter cool och det finns inget som heter töntig. Alla är sig själva. Sen är det faktiskt så att man inte kan älska alla. Man har sina kompisar som man tycker om och alla passar inte ihop. En del gillar hästar och en del gillar inte hästar. Då kanske man inte är som gjorda för varann men det finns då fan inget som heter töntar och coolingar. Jag blir så trött på det. Kan alla inte bara få vara precis som dom vill? Vi är skapade som individer, inte i kategorier. Ingen är perfekt men ingen förtjänar att klassas som tönt, vad det nu innebär.
Alla är olika och istället för att se på det dåliga som alla i den här sjuka världen gör så borde man se på det fina och bra varje person faktiskt har. Ta tillvara på alla talanger, inte dra upp alla svagheter. Jag hatar detta. Jag hatar att jag tänker så jävla mycket. Jag hatar mitt jävla språk för jag är så patetisk att jag svär istället för att använda riktiga ord. Jag skäms över att jag svär så mycket. När jag träffade Sanna lade jag märke till att hon inte svor någonting, och när jag försökte var det verkligen skitsvårt. Jag vill inte prata som en jävla ociviliserad skitunge som jag gör nu. Jag hatar att jag jämt måste vara så patetisk och tänka så jävla mycket på allting. Att jag inte bara kan släppa saker och ting och bara vara. Är det för mycket begärt?
Fast, det hänger väl på mig, all jävla skit hänger på mig. Vill jag må bra så gör jag det. Och ändå är det så jävla svårt. Lika svårt som det är att sluta svära. SKITSVÅRT.
Mitt liv går verkligen i vågor. Jag är som, som, som. Som något jätteskört som trillar isär så fort någon säger ett ord fel. Jag är så trött på det. Att flippa för minsta lilla. Att ge upp vid minsta lilla motgång. Kan jag inte bara se förbi det? Icke. Fan. Kossa, nu svor jag igen. Skitsamma. Jag är trött på allt nu. Trött trött trött trött. Fan också.
Linn
Jobbigt läge, Linn
Om en person hela tiden talar om för en hur dålig man är, då tror man tillslut på det. Så sägs det ju att det är, va? Och vet ni vad? Jag tror det stämmer. Om du blir tillsagd att du är ful tillräckligt många gånger tycker du att du är ful.
Vad är man om man är bortskämd då? Jag anser att man är bortskämd om man får allt man pekar på, om ingen säger emot en och om man aldrig behöver rätta sig efter någon. Då är man bortskämd. Inte om man får saker man behöver och bor i ett fint hus. Även om det man råkade behöva skulle vara en dator och man får det, betyder inte det att man är bortskämd. Hoppas jag inte i alla fall.
Jag tror jag börjar bli sjuk. Jag fryser och har ont i huvudet. Det är ju det jag har väntat på, om jag ska vara ärlig. Jag orkar inte vara så frisk och glad hela tiden. Trött på skiten kallas det nog. Jag har funderat på att bryta foten eller något liknande. Men, det lär väl vara ganska jobbigt att hoppa på kryckor i Polen så jag har faktiskt låtit bli.
Jag har kommit på hur jag lever mitt liv. Jag gör inte saker jag borde. Det är ungefär så jag lever. Jag gör aldrig något jag måste. Om det inte är en måste måste måste sak då förstås. Jag borde plugga och jag borde träna min fot. Pluggar jag? Nej. Tränar jag min fot? Nej. Jag gör helt enkelt aldrig något jag måste. Jag är för lat. Oturligt nog är jag begåvad i skolan så det gör ingenting att jag aldrig gör det jag borde, dvs, pluggar. Fast jag pluggar faktiskt, men inte försen dagen innan, ungefär. Bra planering jag har i mitt liv, not.
Jag känner mig helt tom.
Är grymt irriterad på att ingenting fungerar.
Nu dör jag.
Linn
Onödigt inlägg
Lars är bäst
Förlåt för alla inlägg idag
Puss
Halvt deprimerad
Jag och Karin är lite halvt deprimerade, eller i alla fall jag.
Jag ligger/sitter i sängen och äter godis jag inte ens tycker om samtidigt som jag deppar för ingenting alls.
Jag vill fota men har noll inspiration och inget Photoshop så det blir inget med det.
Jag vill inte vara så hopplöst jävla kär i dig. För du hatar mig, och jag hatar dig. Du vill inte ha med mig att göra och jag vill inte ha med dig att göra. Trots det så är allting så jävla hopplöst.
Din mamma saknar mig. Du är helt konstig. Och jag vet inte ens varför jag skriver det här.
Nu ska jag fortsätta lyssna på Lars och drömma mig bort.
Sen ska jag spela match.
Linn
Onödiga regler som inte är så onödiga.
Det slog mig i morse när jag gick upp och var helt själv hemma att jag kunde göra precis som jag kände för och ville, istället för att göra det i mammas takt och ordning. Skitgött tänkte jag.
Men så slog det mig också att (häng med nu, detta kan vara krångligt) om mamma inte hade satt upp de där onödiga reglerna och tvingat mig att först gå upp, käka frukost, klä på mig och borsta tänderna varje morgon innan jag sätter mig vid datan, då hade det ju inte varit roligt att göra allt i precis omvänd ordning när hon inte är hemma? Eller hur?
Om jag hade fått gå upp och sätta på datorn samtidigt som jag käkar godis innan frukost varje dag hade jag ju inte njutit ett dugg när jag är själv hemma och får göra det, eller hur?
Alltså, en sammanfattning av allt mitt svammel: De där dumma reglerna kanske inte är så dumma trots allt.
En sak till: Nettan, om du läser kanske du inte behöver säga till mamma att jag sitter vid datan och käkar godis innan jag borstat tänderna och gjort mig i ordning, för då ligger jag väl inte så bra till! Jag har i alla fall hängt upp tvätten som hon bad mig om!
Ännu en sak till som jag kom på. Jag ska spela match idag, i Löftadalen, och efter det kanske vi åker vägen om Konradsson och hämtar skivan med Photoshop på. Linn goes happy! Snart PS på denna datan också, då kan ni räkna med lite fler bilder.
Puss på denna morgonen.
Linn
Disco för småbarnen
Jag ska vara där om 1 h och 45 min.
Jag har inte klätt på mig några ordentliga kläder.
Har fortfarande glasögon.
Mitt hår är äckligt.
Jag är sjukt trött i ögonen.
Passar Emil.
Vet inte ens vart han är.
Mamma kom hem nu.
Jag borde göra mig i ordning.
Vill lägga mig i min säng och se på Spirit.
Men det är en VHS film så jag måste se i vardagsrummet.
Dagens i-landsproblem kan man ju också kalla det.
Jag orkar inte.
Ska spela match imon.
Vill åka till Polen.
Avslutning i fotbollen imon också.
Det heter inte ens imon, det heter imorgon.
Nödvändigt inlägg känner jag.
Nej.
In flames är bra ibland.
HIM också.
Linn
Trött på miss perfect.
I skolan då alltså.
Är det någon man ska fråga om när man går in är det jag. Är det någon man ska fråga om hjälp är det jag. Är det någon man vill ha i sitt lag är det jag. Är det någon som fick alla rätt är det jag. Är det någon som vet vad man har för läxa är det jag. Är det någon som vet när saker och ting ska vara inlämnat är det jag. Alltid alltid alltid är det jag jag jag jag som vet allting. Och jag är så in i bänken trött på det att jag skulle kunna sitta här och skriva med så många svordomar och fula ord jag bara kommer på, men jag har lovat att vårda mitt språk.
Sen ville jag bara säga att killarna (Benjamin och Emil är undantag) i min klass är så oerhört pinsamt omogna så det finns inte. Så fort vi har en lärare som vi inte brukar ha ska dom köra med den hur mycket som helst, stackars födelsedagsbarnet Caroline Kraaij säger jag bara, som tvingades vara våran vikarie. Det enda killarna i min klass gör är åker moppe, förstör saker och stör lektionerna. Det är bannemig det enda dom gör, och är bra på. Det sorliga är att flera av dem är mycket smartare än de tror/vet om, bara de försöker. Dock verkar det tydligen vara för mycket begärt.
Nu ska jag plugga på mitt idrottsprov som jag inte förstår ett skit av, allt som står är i princip motsatser, nödvändigt?
Föresten fick jag alla rätt på mitt SO-prov/förhör, rätt nöjd. Tänkte att ni ville veta det.
Linn.
Skolmani
Ibland undrar jag om jag är onormal. Fast. Vad är egentligen normal? Jaja, det kan jag tjöta om en annan dag, för det jag egentligen skulle säga var att jag verkligen inte kan strunta i att göra en läxa. Det är helt sjukt. Visst, någon gång ibland är det okej att strunta i/glömma göra en läxa, men jag kan helt seriöst inte det.
Jag kan känna att jag inte orkar, och göra det dagen innan istället för att vara ordentlig och dela upp det på olika dagar men det händer aldrig att jag inte gör det.
Ett prov kan jag däremot strunta i att plugga till. Jag menar, har man varit med ordentligt på lektionerna och gjort det man ska så ska man väl kunna? MVG uppgifterna är ju ofta att man ska tänka lite själv och hur mycket kan man öva på att tänka själv? Antingen kan man, eller så kan man inte.
Sen om jag inte får MVG på något, så kan jag verkligen gå och störa mig på det i veckor. Det är så enormt påfrestande, att hela tiden ha så höga krav på sig själv. Det värsta är att jag inte kan hjälpa det. Vad ska man göra liksom? Jag försöker att strunta i att plugga, få sämre betyg/resultat på saker och ting så att jag blir "van" dvs inte reagerar så hårt på det. Men det går inget vidare kan jag ju säga. Jag menar, bra betyg är ju inget dåligt. Även om jag nästan får det till att bli dåligt. Ska jag vara ärlig så skäms jag över mina betyg. Jag har inte ett enda G. Jag har inte fått G på någonting sedan vi började 8an, vad jag kan minnas. Eller jo, ett engelska glosprov. Jag hade inte orkat plugga så jag fick typ 5 fel och 3 fel var VG (något sådant i alla fall). Men jag menar, av 60 glosor så hade jag fel på 5. Det är ju shit the same vilket betyg det innebär, det var bra ändå. Åh, hur skoltrött är man inte?
Lars Winnerbäcks texter in my heart. Jag tröttnar aldrig, seriöst. Nu var det mer än två år sedan jag började lyssna på honom, och den allra första låten jag hörde, Hugger i sten, är fortfarande den bästa. Det är läskigt.
Lika läskigt som att jag snart åker till Polen, ungefär. Jag längtar.
Förövrigt så är det aldrig någon som hör att jag säger Hej de é Linn, när jag svarar i telefon. Alla tror jag säger Hej de e-linn, dvs, dom får det till att jag heter Elin. Något störande faktiskt. Man kan ju inte säga direkt, nej, jag heter inte Elin, Linn sa jag. Eller? Jo, det kanske man kan. Bokstavera kan man ju i alla fall inte göra. Hej deT ÄR Linn. Anyway, dom får väl tro att jag heter Elin då. Det är väl inte hela världen kanske.
Linn.
Irritationsmoment number one!!
En sak jag verkligen stör sönder mig på, det är människor som bara är kompis med en när det gynnar dem själva.
Folk som inte hejar på en försen dom ser ens godispåse t.ex. Helt plötsligt är man bästa kompisar, enbart för att dom ska få smaka på godiset. Det är så fruktansvärt falskt och fult. Man blir ju bara helt sjukt irriterad på det.
Folk som bara vill vara med dig pga av dina saker kan ju också dra åt pipsvängen. Jag blir så förbannad. Att man ens kan med att vara så falsk?
Jag hade aldrig pallat. Att vara kompis med någon för mitt eget bästa, usch. Jag hatar det.
Förövrigt väntar jag fortfarande på Photoshop och det är mindre än två veckor kvar tills vi åker till Polen.
Linn
Bortgjord.
Så fruktansvärt enormt bortgjord.
Jag var så rädd att förstöra något jag inte ens hade, och nu har jag gjort det.
Far åt pipsvängen säger jag bara.
Hur ska jag någonsin kunna se dig i ögonen igen?
Kossaaaaaaaaaa.
Linn.
Sovmorgon
När du väl har sovmorgon, en väldigt efterlängtad sådan dessutom, då vaknar du halv nio.
Åh, vad jag blir trött på mig själv. Nu ska jag gå och packa gympakläder bara för det och sen cykla till skolan.
Linn
Vägskäl
Saker som i efterhand inte verkade så viktiga kan få en så avgörande roll i livet. Vem skulle t.ex. Sanna umgåtts med om hon gått kvar på Åsaskolan? Hon hade antagligen varit en helt annan person. Sånt är rätt läskigt när man tänker på det. Att en del val man gör är så avgörande för ens framtid.
Anyway, ville bara ha sagt det. Nu ska jag spela duellen med Tilda, det var längesen sist.
Linn.
Plugg
Det började med att jag inte orkade gå upp. Sen har det bara fortsatt.
Jag fick panik på matten. Allt jag läste rörde ihop sig till en smet. Jag förstod inte ett ord och hur mycket jag än koncentrerade mig så fattade jag inte ett piss. Det har aldrig varit så förut. Jag kan ha dåliga dagar när jag inte förstår något, men ändå så är matten enkel. Den är som att kliva in i en värld där allt är logiskt och rätt enkelt om man tänker efter. Så var det inte idag. Hur mycket jag än koncentrerade mig så funkade det inte. Jag fick helt seriöst panik, började nästan gråta. Vad händer egentligen?
Sen börjar jag träna om 2 h. Om 1,5 ska jag vara på IP. Det betydet att jag måste cykla om en timme och en kvart, vilket i sin tur betyder att jag måste börja göra mig i ordning om en timme. På den timmen ska jag lära mig 20 nya engelskaord, försöka samla min hjärna och skriva ner några tankar om fattigdomen i världen och börja renskriva min novell.
Jag fick även reda på att vi ska på möte ang Polen på onsdag nästa vecka, den onsdagen DM-finalen är flyttad till. Samma tid. Hur trött blir man inte? Jag som skulle kolla och fota. Nu var den ju till och med hemma, perfekt tyckte jag. Men icke. Imorgon ska jag träffa Sanna, onsdag träningar, torsdag vet jag faktiskt inte. Tror jag ska prata med Jessika. Fredag ska jag antingen gå på bio eller vara med Julia. Sen är det helg, sen går det en vecka eller två och så åker vi till Polen. Sen går det ytterligare några veckor och sedan fyller jag år, vi har lov och efter det prao. Det kommer verkligen gå hur fort som helst. Och undertiden ska jag orka med skolan också. Trots att jag inte behöver kämpa för något är den jobbig. Usch och fy. Nu måste jag sätta på min hjärna och börja plugga engelska.
Linn
PS. Min favoritpenna slutade precis att funka också, utmärkt! DS.
Dålig rubrik, dåligt inlägg.
Allt svänger verkligen så fort. Som i novellen Att döda ett barn. Den är hur fin som helst. Tror jag läst den 100 gånger snart. Nej, inte hundra, men många i alla fall. När man läser den inser man verkligen hur skört livet är. Hur fort allting kan ändras. Hur en blåtira kan bli till en tumör. Hur magont kan betyda död. Allting kan verkligen förändras på några timmar.
Man blir medveten om allt man har, som skulle kunna tas ifrån en på några få sekunder.
Jag minns när mamma ringde och sa att pappa hade fått cancer. Det var som att all mark bara togs bort under fötterna på mig och jag föll så långt ner det bara gick. Jag tror aldrig jag kommit upp därifrån. Förutom när jag var tillsammans med Alex. Men den tiden är förbi, precis som många andra tider. Det känns som att det livet jag levde samtidigt som min pappa, det är ett avslutat kapitel. Samma sak med tiden med Linnéa. Även om jag ibland bläddrar tillbaka och läser några sidor.
Då och då blir jag bara så otroligt ledsen när jag tänker på allt jag inte har. Desto oftare blir jag helt allmänt lycklig när jag inser vad jag egentligen har. Ändå är man så dumt funtad att man blir mer ledsen än man blir glad. Just nu känner jag mig mest för att sitta ner och lipa, trots att ingenting har hänt egentligen. Allt är så gott som fläckfritt.
Får väl lite småångest för att det är måndag imon kanske. Ändå längtar jag nästan till skolan. Man kan verkligen sitta där och inte göra någonting. Dock får språket mig att må illa. Jag hatar det verkligen. Det som just började bli okej blev rena pesten när Johan började gymnasiet. Jag går och lägger mig för sent och sitter och sover på språket, enbart för att ha någonting att skylla på. Jag vill inte göra något, vill inte lära mig någon franska.
Jag vill resa bort. Långt långt bort. Eller så vill jag ha vinter. Riktigt kallt vill ja ha. Så att man kan åka till Sjöaremossen och frysa fötterna av sig. Där trivs jag, seriöst. Bara sitta där och lyssna på musik. The Rocket Summer. Dom bara skriker Sjöaremossen.
Jag känner mig så dum när jag sitter och tänker tillbaka på saker som har varit när allt jag egentligen vill är att blicka frammåt.
Usch för det här inlägget.
Linn
Tindra
Höst snart.
Egentligen har jag inget vettigt att skriva.
Snart fyller jag år. Jag önskar mig jättemycket, för en gångs skull. Känns bra.
Allt känns bra nu, faktiskt. Helgen med Vic har varit sjukt rolig.
Jag har kommit underfund med att en del som jag trodde jag hade förlorat, inte var så förlorat som jag trodde. Det förändrades fort och plötsligt, genom ett enda sms. Ett sms jag blev så glad åt att jag grät. De orden, jag hade väntat så länge på dom.
Trots att jag intalat mig själv att tiden var förbi, så ville jag inte inse det. Jag tryckte ner alla minnen i en ask och stängde locket. Dessvärre var asken inte riktigt tät så minnena läckte ut, det ena efter det andra och påminde mig om vad jag saknade så fruktansvärt mycket. Ändå skulle jag spela stark och klara mig själv. Det gick, fast inte bra. Ett tips: Försök inte intala dig själv saker du egentligen vet är fel.
Skolan är ganska chill, faktiskt. Vi gör inte så mycket känns det som. Fast, det gör vi väl. Det är väl bara det att jag inte gör så mycket kanske.
Usch, vad jag är tråkig. Här får ni en söt bild på Vic istället.
Linn
Förändrad eller inte?
Om man tycker att folk förändras, hur vet man då om det verkligen är dom som har förändrats eller om det i själva verket är en själv?
Just nu känns det som att hela världen bara förändras. Kanske är det jag själv då?
Vissa människor har blivit så extremt annorlunda, att jag knappt känner igen dom längre. Det är som att dom har ömsat skinn, som en orm ungefär. Dom kände för att byta så dom tog av sig skinnet och hoppade i ett annat. Insidan finns fortfarande kvar, i grund och botten, men ändå är dom så extremt annorlunda, för det är väl ändå utsidan man märker mest av?
Nej, det är det väl inte. Men det känns som att det mesta är utbytt, och längst in under allt finns den man en gång kände.
Det jag mest av allt skulle vilja göra är att ge dom en smäll på käften och fråga vad dom håller på att bli egentligen. Ta ner dom på jorden igen, tala om för dom att dom är påväg åt fel håll, enligt mig. Men jag vågar inte. Jag är en sån chicken. Men jag orkar väl inte konflikter. Det är säkert där problemet ligger. Jag intalar mig själv att folk förändras och att jag inte kan göra något åt det. Fegt, jag vet. Men, that's me.
Förövrigt tränade jag i ösregnet innan. Det var gött med några extra kilo på kroppen i form av vatten.
Linn
Experter, pyttsan.
Jag är så in i bänken irriterad på alla sk. experter som sitter och pratar om oss ungdomar och tror att dom vet något!!!
Satt nyss och kollade på Aktuellt eller Rapport eller något. Dom tog upp frågan om att man ska få drogtesta elever i skolan. Det var tydligen någon skola i Landskrona som ville göra det. Då sitter det massa gubbar där på 50+ och snackar om hur ungdomarna tycker och tänker. Hur mycket vet han om det på en skala? Visst, som mamma sa, han har väl också vart ung någon gång. Men det var ju liksom 40 år sedan. Det är lite skillnad på att vara ung nu och vara ung för 40 år sedan. Det finns inte en expert som är under 40. För att få kalla sig expert måste man ju vara en gubbe på 50+ som har forskat ett tag liksom. Dom snackar verkligen som om dom vet. Det gör mig så grymt irriterad. Kan dom inte bara dra och sitta hemma i TV-soffan och glo på Ernst i Sommartorpet eller titta på Keno eller vad man nu gör när man är gammal?
Linn
Sämsta dagen ever, jag lovar.
Det började med att jag hade matte och inte orkade göra något, sen hade vi SO och jag var allmänt seg, fick dock gjort ganska mycket. Sen har jag inte pluggat någon franska som jag verkligen borde gjort. Den där scroll saken på touchscreenen slutade funka, internet hade rycket. Jag var jättetrött.
Allt jag gjorde på träningen var totalt jättedåligt. Jag kom sent, kom in i omklädningsrummet och så snackade Maja och Kacka om hur dålig matchen var i söndags. Den matchen var verkligen mitt livs match, jag hade hur roligt som helst och det gick verkligen bra för mig, så sitter dom där och säger att den var dålig. Det får en genast på bra humör. Sen hade jag ont i benen, verkligen ont. Och min häl gjorde också ont. Benen kändes som blyklumpar och ville verkligen inte lyfta från marken. Jag nickade en boll mitt på näsan vilket inte gjorde saken bättre heller. Cyklade till gympasalen och tog ut mina aggretioner på en boll. Tyvärr räckte det inte. Jag fick rycket och slängde mina skor i väggen, drämde innebandyklubban i mattor och var rent jävla allmänt irriterad på allt.
Nu kom jag även på att jag glömt fråga kråkan om hon ska med till kungsbacka imorgon. Attans alltså. Jaja, får väl gå och sova bort mitt liv eller nått. Satans amalia för den här dagen. Den kan brinna i helvetet.
Linn
Teknikens under.
När den inte krånglar vill säga.
Jag satte på min helt nya dator i morse och den vägrade spela upp musikfiler. Jag började nästan gråta, helt seriöst. Det är alltid något som inte ska funka. Jag får panik på det. Som tur var löste det sig när jag stängde av den och den installerade några uppdateringar. Dom behövdes visst för när jag startade den igen funkade allt som vanligt. Snacka om att en sten lyfte från mina axlar och flög sin kos.
Sitter här och lyssnar på gammal musik. Har satt spelaren på blanda så det kommer lite av varje. Bl.a. My Chemical Romance. Dom är verkligen bra. Att jag inte lyssnar mer på dom? Jag skulle lyssna på Mamma Mia låtarna också men då upptäckte jag att jag glömde kopiera dom från den gamla datorn så dom är borta, lite surt. Men jag tror att jag kan lägga in dom från MP3. Får hoppas.
Förövrigt är det inte långt kvar tills jag fyller år. Hoppas verkligen att jag får en ipod. Jag vet att jag låter lite bortskämd nu, men jag behöver verkligen en. Min MP3 laggar sönder ibland och dessutom är det bara 1G i minne vilket är alldeles för lite, enligt mig. Jag behvöer ganska mycket mer för att få plats med allt jag vill lyssna på.
Nu kom det lite Lars också. Jag saknar det verkligen. Att stå där i regnet och bara känna sig helt lycklig. För det gjorde jag verkligen. Jag var helt genomlycklig. Stog verkligen och lipade av lycka. Påtal om lipa så såg jag och Vic (fast hon somnade) på King Kong igår. Hur fin är inte den filmen? I slutet alltså, jag lipar som tusan varje gång. Han gör verkligen allt för henne. Så himla fint. Och när han dör, uscha mig. Jag hatar sånt.
Aja, ska nog ta en promenix med Jessika snart, det är så himla fint väder. Om hon bara kan äta klart någon gång, haha.
Linn
Smart eller smart?
Är det att kunna räkna ut ett mattetal snabbt eller att vara bra på att att stava? Är man smart då?
Eller, är man smart om man kan se samband och förstå varför saker och ting är på ett visst sätt? Är man smart då? Är man smart om man kan koppla in massa elektriska saker? Vad är man om man är smart egentligen?
Om man är smart, då tar man sig igenom livet på ett sätt som passar en själv. Ett sätt som är bra för en själv. Man gör det man vill, det man måste och man gör det med det med ett leende på läpparna. När man lever lyckligt, och själv bidrar till det, då är man smart. Inte om man räknar matte fort.
Linn.
I-land & u-land
Vi jobbar med i-land och u-land i SO;n för tillfället. Vi har bl.a. sett filmer om hur de har det där nere i Afrika och hur vi kan påverka och då får man grymt dåligt samvete. Här går vi och lever i överflöd när dom knappt överlever dagen. Vi skänker pengar med pengarna går ju tyvärr rakt ner i fickan på dom som bestämmer.
Men vad kan jag göra här hemifrån då? Jo, jag kan se till att köpa rätt saker, men det är ju bara allmänt jobbigt och jättesvårt. Plus att det blir dyrare. Men ändå, när man säger så känner man sig så ond. Att inte kunna unna människorna där nere ett värdigt liv, för att det blir lite dyrare eller för att jag är lat. Det är riktigt lågt, men ändå sant.
Men som en människa känner jag mig så betydelselös. Det känns som att hur mycket jag än gör, så gör det ingen skillnad. Hur mycket jag än källsorterar och försöker att inte köpa onödiga saker så smälter polarisarna. Hur mycket jag än försöker slänga saker i papperskorgar och inte på marken så går ozonlagret ändå sönder mer och mer. Det känns som att det inte hjälper att jag cyklar vart jag än ska. Jag gör ingen skillnad, så känns det. Men, många bäckar små heter det ju.
Usch vad jag känner mig elak när jag vet hur dom har det. Fast, å andra sidan, jag kan ju inte hjälpa att jag är född i ett rikt i-land? Det är ju inte mitt fel precis. Slumpen avgör. Tacka gud för att jag inte blev född i afrika.
PUSS/ w
Lurad.
"Jag ringer Blom om du inte tar tillbaka att du dissat mig eller vad du nu gjort!"
HAHA! Sötis är min mamma. Dissat, hon tror att hon är något.
Livet leker verkligen ibland. Vissa dagar alltså. Bl.a. igår! Jag fick ett par nya jeans och en ny dator av mamma. Skoldagen var jättekort, helt okej ämnen, det var till och med roligt på franskan.
Påtal om franska så känner jag att jag börjar på kläm på det, litegrann i alla fall.
Annars är allt rätt chill. Jag har fått en ny dator då som sagt, håller på att lära mig allt, framför allt att skriva ordentligt. Man trycker verkligen på alla knappar samtidigt på en laptop.. Så jag ska försöka fixa alla inställningar och skit nu någon dag. Fixa med alla sladdar som för tillfället ligger över hela mitt skrivbord och den externa hårddisken som ligger och skräpar. Men, det får vänta, för nu ska jag skicka iväg min bror på fotbollsträning och sen ska jag träna själv, både fotboll och innebandy, taggad som tusan!
PUSS/ w
