gnus

Imon cyklar jag och Linnéa till Gällinge, wish us luck att överleva....

Vi ska bada och så ska vi hälsa på Elfvings och Gunnarssons. Sen drar vi till Isac, kanske. Isac med C förresten. När jag sa till Linnéa att han stavades med C, så skrev hon Icak. Så jävla Linnéa Perkman. Helt sjukt roligt. Annars så misstolkar Isac allt jag säger, och det kan bli lite jobbigt sådär.

Har förövrigt sjukt ont i mina fötter, och jag vet inte vad jag gjort. Jag har ont under liksom. Kan vara att jag brände mig på altanen förut, stenen brinner ju där. Men ändå, så ont kan man väl inte ha av det? 

Nu börjar det bli jävligt varmt här i sängen i alla fall. Skönt att mina ben tinade upp efter en 20 minuters moppefärd från Fjärås också. Det kändes som att dom alltid skulle vara kalla. Uscha mig. 

Hungrig är jag också, och då brukar det vara dags att sova. 

Så var det sagt, älska att det är varmt i vattnet, underbart väder och ja, orka datan helt enkelt. 

Har lyckats med konsstycket att få först en blåsa på vardera fot, ta hål på dom så att dom blir öppna sår, skaffat mig ett jack i knäet och ett annat sår på foten. Samtidigt har jag trotsat mina arma fötter och gått in mina nya skor. Det är så att jag skrattar åt min egen dumhet...

Imon ska jag och Linnéa ut till nån random ö och chilla som satan. Sen ska vi se på fotboll vid halv sju och sen bada i Skärsjön med ännu fler random. 

En dag utan eksem, fattar ni eller? Det är som att vara i himmelriket typ. LOVE IT .

Jag kanske inte behöver flytta till Nordpolen ändå. :)

Annars äre Åsacupen nu, det är en klassiker, alltid lika trevligt, även om man hejar på någon ungefär varannan meter. Gött att det blåser lite också så att det inte är så jävla varmt. 

På söndag kommer Linnéa hem och jag saknar henne så jag har ont i magen. Jävla bajsunge, åka ifrån mig sådär, i en hel vecka, det är inte okej!!! 

Synd att Sverige inte gick vidare i U21 EM också, dom borde fan vunnit.

Michael Jackson var så jääääääääävla porrig när han var ung va. Och sötast i världen när han var liten. Är en fascinerad av killen. Men ändå, det kanske var lika bra att han dog, för vad hade han för liv nu liksom? Stackarn.

Måste sova nu, Emil spelar 8.30 imon, den är kul. Puss

Tja. Solen suger. Ska flytta till Nordpolen. Adjö.

Nu ska vi se här, jag kan lägga in en bild, men jag kan inte markera den, och jag kan inte skriva texten vart jag vill runt den. Jag får panik, varför ska allt krångla jämt?

Fick även erfara att min mor är så gott som rasist. Serbien fick 2 röda och 7 gula kort och då säger hon: Men dom är ju såna, dom där! 

Bra där mamma, bra där....

Linus berättade även om att det finns folk som döper sina barn efter kändisar och även olika band såsom Metallica och KISS. Men allvarligt, kul att döpa sitt barn till Kiss? Jag hade ju helt seriöst presenterat mig som Bajs om någon sträckte fram handen och sa Kiss... Stackars sate..

Imon cyklar jag, mormor och Emil till Eskultsby så vi blir borta hela dagen. Let's hope it gets mysigt. 

Så, då var det sagt.

Vart med Kråkan idag, trevligtrevligt. Vi solade, fotade och tro det eller ej: Badade! Jag badade två gånger till och med. 17 grader var det, enligt min mors termometer. Svinkallt med andra ord. 

Ska ner och leta fram pappas gamla Sverige-tröja, sen ska vi upp till Åkeson's och kolla matchen och käka godis och toast. 

Insåg också att det är Åsacupen till helgen och det är ju alltid trevligt.

Puss

(nu skulle det upp en bild till här, men som vanligt funkar ingenting, får la se om den kommer upp senare)

(Vet dock inte om den syns än, Beda har sett den vet jag, men min data vill inte visa den minsann) 

Ska fan se på Mamma Mia eller Tjenare Kungen bara för det. 

DÖ

jag hatar att du har sån jävla makt över mig utan att du ens vet om det, jag hatar att jag bryr mig om det, jag hatar att jag är så känslig, jag hatar att jag tycker att mina lår är feta fasten jag vet att dom inte är det, jag hatar att det kliar i mig så jag inte vet vart jag ska ta vägen, jag hatar att jag saknar dig, jag hatar att det är så varmt, jag hatar att jag failar så hårt åt ingenting, jag hatar att det inte blir som jag vill, jag hatar att jag måste bestämma saker, jag hatar att inte bestämma saker, jag hatar att inte veta om du läser eller inte, jag hatar bara tanken på att du läser, jag hatar att du laggar för ingenting, jag hatar att inte få sms från dig varje dag, jag hatar att min hårddisk inte funkar, jag hatar att jag aldrig fotar, jag hatar att jag inte har nån inspiration, jag hatar att jag inte sover längre, jag hatar att jag sover för länge, jag hatar att inte göra något, jag hatar att göra något, jag hatar andras lycka, jag hatar min egen sk. olycka. jag hatar att jag sitter här och skriver massa saker som ändå bara är schizo. 

Men mest av allt hatar jag att Linnéa är i Spanien för så fort hon försvinner nånstans så blir det alltid såhär. Det må vara inbillning eller så är det helt enkelt så, men jag hatar det ändå. Jag hatar allt.

Hejdå

Sen ringde jag och väckte Eric vid 2, frågade om han skulle komma hit och ja, det skulle han. Sen skulle han träna och sen skulle han inte träna och nu vet jag inte och klockan är 16.23, fail.

Mina linser dampar. 

Sebbe och Robin är här, var hundra år sedan jag såg Sebbe. Han borde komma hit oftare!

Imon ska jag iaf bada och fota med kråkan och på onsdag ska jag, mormor och Emil cykla till Eskultsby om det inte är för varmt. Torsdag ska jag till Julia, i hope, och på fredag vet jag inte. 

Asså, jag blir seriöst gråtfärdig när jag tänker på mina eksem. Det är så jävla jobbigt att inte kunna vara ute när det är varmt för att det kliar så djävulskt i hela kroppen. Det är ingen som fattar, ingen. Och jag trodde verkligen att dom var borta efter att jag solat men nej, då kommer dom tillbaka ändå, jag börjar gråtaaaaaaaa. Jag vill kunna ligga ute och pressa tills jag nästan svimmar utan att det sticks i hela kroppen och det känns som att någon trycker nålar igenom dig samtidigt som du typ har klåda över hela kroppen som kliar ihjäl dig. Åh. Jag är född till att bo på Nordpolen.

Hejdå, eller nått. Dålig dag.

Det jag ville ha sagt iaf: 

Midsommar var chill, blev inte riktigt som vi/jag tänk oss/mig, men det blev bra tillslut. Runos mamma pratar, en hel del, haha. 

Nej men usch vad hemskt. Jag har verkkligen ingenting att skriva. Allt bara flyter på och jag tänker inte så mycket, eller, jag försöker att inte tänka så mycket i alla fall. Det blir inte bra då, allt bara failar. 

Sitter och lyssnar på Fade to black om och om igen och jag kan inte lyssna mig mätt på introt och solot, det är underbart. Hur fräckt hade det inte vart att kunna spela gitarr liksom? In your dreams Linn

Nu kom jag på en sak förresten. Linus berättade att när han var liten hade han en sån där papegoja som härmade vad man sa om man tryckte på en knapp.

 Så sa han till papegojan: Säg Linus! 

Säg Linus sa papegojan då. 

Linus: Nej, säg bara Linus!

Papegojan: Nej, säg bara Linus.

Linus: Men nej!! Säg BARA Linus

Papegojan: Men nej!! Säg BARA Linus.

Och så satt dom, papegojan och Linus. Jag garvade fett mycket, haha. 

Dom som kommer på själva idén, fatta vad dom har tänkt ändå, vilken fantasi dom måste ha? Jag som satt och kollade förstod ingenting, tänk då hur insatta dom måste vara i det hela för att förstå och kunna göra en film av det. Dom måste ha stenkoll på precis allt, läskigt. Och alla science fiction författare/filmmakare, hur kan dom ta en idé bara från ingenstans och göra den så ofantligt stor? 

Inte bara science fiction, alla författare överlag. Tänk JK Rowlings. Hon har hittat på en helt ny värld, med helt nya regler, varelser, ord, allt. Min fantasi räcker inte ens till hälften av allt det där. Inte nog med att hon hittar på deras namn och utseende, hon hittar på deras egenskaper, deras svagheter och styrkor, osv osv. Och mitt i allt detta får hon ihop det till en av världens bästa historier som är så spännande att man gör allt för att få läsa vidare. 

Jag beundrar dom som har förmågan att skriva så. 

Okej, jag kanske också ha förmåga att skriva, men knappast sådär. Mina historier har en bra början, en okej poäng och ett värdelöst slut. Jag kan inte komma på saker under tiden för då failar allt, jag måste ha allting klart för mig innan jag börjar skriva. Början, mitten, poäng och slut. Sen får det komma av sig självt, men jag måste se historien framför mig. Jag sitter och skriver en timme, då har jag kommit till poängen typ, och när jag ska få ihop ett slut har jag skrivkramp och orkar inte skriva mer så då bara hafsar jag ihop något och så blir det kasst.

Uscha, jag känner mig själv för bra. 

Tur att man förändras och inser att saker inte alltid är som man trott...

 lägg ner å skratta åt mig haha, jag ska berätta de pinsamaste hahaha! 

jag var på läger med hallandslaget, så hade vi en musiktävling med halland p94 f94 och småland p94 och f94

tävlingen gick ut på att ngn skulle måla en låttitel haha så skulle man ställa sig upp om man kunde så va man i lag

och så måla en en gris och jag for typ upp

-GRETA GRIS och gjorde massa feta grisljud haha

 så va de typ magnus uggla - kasta pärlor åt svin 

 HAHAHHHHAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHa

På fredag är det Midsommar, för dom som inte har koll på det. 

Jag skulle duschat idag, men jag orkade aldrig, så jag la mig ute på altanen och schtekte ist, vilket resluterade i att mitt hår blev äckligare än det vart på läääänge. Simons kommentar: Har du typ duschat eller badat eller nått? 

Ehe, mitt hår såg ut som sjögräs, på ett ungefär. Kepsen fick åka på när jag åkte in till gymmet. 

Förresten har jag en egen kommentarsknapp på Michaelas blogg, den dô!! (Och min blogg vill fortfarande inte göra länkar eller skriva med fet/kursiv text, ni får överleva) Rätt mäktigt ändå, en helt egen knapp liksom. 

Jo, nu kom jag på vad det var jag skulle skriva (och även säga till Eric, kom ihåg det här nu Linn)

På gymmet finns det folk vars skor blir snodda. Då sätter dom upp en lapp: Den som tog mina vita converse, MOGET!! Lämna tillbaka dom är du snäll.

Jo, för det gör man nog... "Oj, personen vars skor jag tog förut kanske inte blir så glad, bäst att jag lämnar tillbaka dom".

Vad är meningen med en sån lapp liksom? Hahaha, jag tycker det är lika roligt varje gång. Okej att man är arg för att någon tog ens skor, men tror dom på fullaste allvar att den som tog dom skulle lämna tillbaka dom ifall man sätter upp en arg lapp?! Haha, kan inte sluta skratta åt det.

Det var nog alles. See yaa!

Jag vet ju att jag blir besviken så varför ens försöka, varför ens hoppas? 

Så jävla meningslöst. 

Låg precis och kollade på The Holiday, och som vanligt lipar jag. Det är förresten världens bästa film, eller iaf en av de bästa. 

Och när jag blir lipig så måste jag faktiskt avreagera mig.

Jag hatar att se folk som förlorar något då jag vet hur ont det gör. Jag känner min egen smärta och jag blir alltid lika avundsjuk när de återfinner det som de förlorat. Det gör alltid lika ont att veta at tjag aldrig kommer göra det. Varje gång jag tänker tanken är det fortfarande lika svårt att förstå. Att han verkligen är borta, för alltid. Det är snart tre år sedan och jag kan fortfarande inte förstå? Ska det alltid vara såhär eller? Jag blir så jävla trött. Ständigt samma känslor som kommer upp, och alltid när jag ser på film. Det räcker med en mening så börjar jag störtlipa. Seriöst, det är inte okej om man lipar till Fast and Furious. Men nån sa: How do you say goodbye to your only brother? En enda liten jävla mening och jag börjar lipa. Det är ju nästan löjligt.

Nej, jag hatar att det är såhär, jag hatar att jag är blödigast i världen och inte kan se en film utan att lipa. Men mest av allt hatar jag att du föralltid är borta och aldrig mer kommer tillbaka. Att jag aldrig mer kommer få se dig, röra vid dig. 

Jag vet att jag upprepar mig och antagligen har skrivit samma mening hundra gånger här men det skiter jag fullständigt i för det är så det är. Jag hatar det- Punkt slut. 

(Stackars mitt tangentbord)

Var på Liseberg idag. Åkte det jag inte åkt innan, typ? 

Säger bara en sak: Uppswinget (?) !!! Jag dog nästan. Allvarligt. När vi satt oss och spänt fast bygeln och allt, DÅ säger Johan: Du vet att vi sitter på den värsta sidan väl? Jag fick typ hjärtklappning. Sedan när den börjar gå var det väl rätt lugnt, tills den började komma högt upp. Jag skojar inte, jag trodde jag skulle trilla ur och dö. Det blir ju inte bättre av att man har en galen Poffen brevid sig som sitter och skriker som en gris och sprattlar med armar och ben, BARA FÖR ATT RETAS...

Vickan har även lagt de bästa kommentarerna. 

- Vem är Hesslow? 

- Uppswinget....? Jaha, den!

Haha, underbara. Lisas är rätt skön också.

- Hej hej!

- Ah, hej hej!

- Men Lisa, vad gör du?!

- Men, vi kände väl honom?

- Nej Lisa, det där var Robert Wells...

Klockrent

Pöss

Var precis med om det.. Tragiskt att jag börjat bli senil redan innan jag fyllt 16. 

Ålderdomshemmet, here i come.

Jag låg i sängen till 12. Gick upp, åt, spelade Guitar hero, gjorde mig i ordning. Satt och kollade på Simon när han spelade WOW i typ 1 timme. Lärde mig faktiskt en del, och tro det eller ej, det verkar ganska roligt ändå. Synd bara att man inte kan spela om man inte är fetaste nörden och spelar 24/7. Man kommer ju aldrig upp i de andras nivå då eftersom dom sitter all the time och nördar. 

Sen la jag mig i min säng, låg där ett tag innan jag bestämde mig för att se en film. Det blev The Holiday, för vilken gång i ordningen? Sen vid 6 kom tjejerna, vi hade trevligt, som vanligt, och satt och snackade i 6 timmar, haha. 

Och nu ligger jag här och skriver en massa onödig fakta som ingen vill veta ändå, men ibland får ni faktiskt stå ut med det. Mina trogna läsare, haha. Upptäckte att jag har haft 23 läsare två dagar i rad, det är rätt mäktigt. 

Men orkar inte skriva mer nu. Har ju ändå inget vettigt att säga.

Puss

Visst, jag kommer sakna det, men det är fett skönt att bli av med allt och alla. 

Som Ina sa så bra: Tack för allt men dra åt helvete. 

Balen var bland det roligaste jag gjort. Så, var det sagt också, och nu ska jag inte tjöta mer om det.

Istället tänkte jag tjöta om hur bra allting är just nu. Jag vet inte varför men jag går runt med en känsla i magen av att allt bara är så himla bra och perfekt just nu. Jag vet vilka som verkligen är äkta, jag bryr mig varken om dig eller dig längre. Det är sommarlov. Okej, min hårddisk funkar inte, det är massa saker som är bajs egentligen, men jag orkar inte tänka på dom, och det är det som är så jävla skönt. Jag kopplar bort. Jag kan koppla bort, helt av mig själv. Så jävla gött.

Sen fick jag faktiskt 320 poäng och det har jag bestämt mig för att vara stolt över. Folk får tro vad dom vill, ser dom en tönt med äckligt hår, glasögon och tandställning framför sig så sure, kul för dom. Jag är ändå stolt över mina betyg, okej? Sen får fanimej resten tro vad dom vill.

Ser dig fortfarande framför mig, så levande, så fullkomligt nära, men ändå så långt bort och livlös du kunde bli. 

Kan fortfarande känna samma känslor. Samma vrede, samma känsla av hjälplöshet, samma sorg, samma smärta. Jag känner den, dock är den kvävd och långt ifrån lika påtaglig och stark. 

Tårarna rinner fortfarande ner för samma kinder vid blotta minnet. Men nu kan jag nästan kontrollera dom, jag kan stoppa dom när jag vill. Stänga av, stänga minnet ute. Stänga dig ute? Men jag vill inte stänga dig ute, jag är rädd. Rädd för att glömma. Rädd för att inte minnas dig längre. Rädd för att glömma bort ditt lockiga svarta hår, dina ögon, som jag kan se mina egna i, ditt leende. Jag är rädd för att glömma dig. Jag är verkligen det. 

Försöker minnas.

Jag kunde framkalladin röst en natt. Jag grät halva natten. Men jag kan inte det längre. Jag kan knappt framkalla en bild av dig utan ett korts hjälp och det gör mig så förbannat rädd. Jag känner mig så hjälplös som glömmer, utan att kunna göra något åt det. 

Du försvinner, bit för bit. Och jag hatar det, mer än något annat. 

Tack

Vi har precis gjort i ordning oss inför lärar-lunchen. Har vart och övat inför skolavslutningen också, det går fett bra, hittills. Har till och med suttit övergången mellan sticket och den sista refrängen. Kommer vara dödligt nervös imon, det är ett som är säkert..

Jag har liksom inte scenskräck, men jag hatar att veta om att folk kollar och lyssnar på mig med sin fulla uppmärksamhet. Jag är rädd för att stå på scen, men jag har inte scenskräck, kan man känna så? Oavsett om man kan eller inte gör jag det, haha.

Började förresten gråta när Annie, Anna, Astrid och Julia sjöng förut. Jag typ började rysa och så kollade jag på Annie, och så bara började jag lipa, haha. Så jävla bra. Kommer verkligen gråta på skolavslutningen. Och den är imon. Jag vet att det är det enda jag tjötar om atm men ju närmre vi kommer desto mer overkligt känns det.

Anyway, nu ska Linnéa ha datorn och om en timme ska vi på lärarlunchen. 

Det känns helt overkligt.. Att jag går ut nian, grundskolan är avklarad, äntligen får mina 10 år på Åsaskolan ett slut. Okej, jag kommer sakna allt fett mycket, särskilt min klass, men ändå, det är väl det här man längtat efter de senaste 4 åren? Att gå ut nian liksom. Nej, det känns bara overkligt, läskigt typ. 

Och det är kul att jag går och blir förskyld nu när jag äntligen bestämt mig för att trotsa min rädsla och stå på scen?! BAJS säger jag bara. 

Annars var jag och Linnéa på gymmet idag, duktiga, som vanligt, haha. Sen åkte vi till Frillesås och kollade på deras cabaré. Dom var hur duktiga som helst, som Linnéa sa: Det finns inte ens hälften så många på våran skola som ens kan spela ett instrument.. Ehe, vi är rätt kassa här i Åsa, men, who cares? 

Kråkan berättade precis för mig att hon sett I Taket Lyser Stjärnorna. Minns när vi såg den på bio, tror aldrig jag gråtit så mycket till en film. Varenda kotte i hela salongen måste hört mig sitta där och snörvla. Uschja, det var väl inte det roligaste kanske, förståeligt dock. Men filmen var bra, älska Ullis-Knullis, haha. 

Over 'n out

MEN, kom på att jag har ju inga bilder, eftersom dom är fast i min hårddisk. 

DEPRIMERANDE

Får helt enkelt hoppas på att det är det senare alternativet. 

För övrigt funkar fortfarande inte min hårddisk och jag börjar snart gråta, helt ärligt. Alla mina bilder, all min musik, allting ligger ju där på. Allting. Om jag inte får den att fungera kan jag ju lika gärna dö. Okej, det är där var väl min vanliga kryddning, men va fan. Allvarligt. Alla mina bilder. Jag tror jag har tänkt den tanken minst hundra gånger. Jag skulle inte klara mig om alla mina bilder försvann. Jag skulle bli så jävla ledsen va.

Runo kom precis in och sa at det kan vara dosan och kabeln som är sönder, så får väl hoppas på det. Halva stenen släppte just från mitt hjärta... Men åh, tänk omdet inte är så. Jag skulle vara ledsen huuuur länge som helst.

Älska att vi lagt i båten förresten. Den går inte fort och man kan ju knappt åka fler än två, men fan va underbart det är att bara sitta och åka med, runt, runt, utan att göra något. Bara lyssna på havet och motorn. Då är  jag fullständigt lycklig. 

Först, så krånglade mitt kort när jag skulle köpa nagellack och hårklämmor på Kicks, detta ledde till att jag missade bussen. Sedan vägrar min blogg att skriva med fet/kursiv text och nu har min hårddsik slutat fungera vilket innebär att ALLA MINA BILDER ÄR OÅTKOMLIGA FÖR DOM LIGGER DÄR. 

Tror jag dööör. 

Dessutom låter min dator jättemycket och jättekonstigt. 

Fan, någon vill mig något? 

Vad är det här för jävla skitväder btw? Jag vill ha sommar och sol, och INGA EKSEM. Och nu blev jag på dåligt humör. Får väl trösta mig med Lisa Ekdahl och mina 200 kr jag tjänade igår. Jävla bajs

Vadå nationaldagen?

Mamma: Va?

Emil: Ja, hur börjar nationaldagen?

Vad menar han?

Mamma: Jaha, "Du gamla du fria"

En del har inte riktig koll..

Jag är en sån person som måste få ur mig saker och ting. Det är som att allt jag tänker och tycker är stenar, och när jag pratar/skriver om dom så försvinner stenarna. Dom liksom trillar ur ryggsäcken. Om jag inte pratar om det så fylls den bara på och tillslut går den sönder av tyngden från alla stenarna. Det är då jag bryter ihop, när jag inte orkar mer. 

Ibland tror jag att jag känner mig själv för väl, och ibland känns det som att jag knappt vet vem jag är. Känner mig helt schizo. Ena dagen kan jag få flipp för att du kollar på mig och andra dagen behöver jag inte ens bry mig om att du finns.

Vissa dagar vet jag verkligen vad jag vill och andra har jag inte en jävla aning. Jag bestämmer mig för massa saker men dom har jag glömt bort nästa dag. 

Det gör alltid lika ont att veta att du är borta, föralltid.

Typ att jag är helt slut nu förtiden, har somnat när jag kommit hem från skolan nu typ två dagar i rad. Det blir så när man inte har något internet, man har inget att göra, orkar inte vara kreativ så man sätter på en bra skiva och lägger sig i sängen. Sen säger det vara swisch så ligger man där och sover. I alla fall jag. 

Sen vill jag bara säga att något av det mest snopna är när man suttit och väntat på att få se gadget-kalendern byta datum, och sedan inser att man missat det med 2 minuter. Nått annat snopet är även när man missar bussen eller när man lagt sig tillrätta i sängen med datorn och allt, och inser att man glömt ta med sig mobilen eller lypsylet till sängen. Det suger så fett jävla hårt när man måste flytta på sig och sedan inte kan lägga sig lika bekvämt igen.

I-landsproblem

10 min senare: Har fortfarande inte kommit på något jag gjort idag. Nej just det, FÖR JAG HAR INTE GJORT ETT JÄVLA PISS.

Jag la mig i sängen, det gjorde jag, så upptäckte jag att jag var trött, så jag somnade nästan. Då ringer nån jävla random och väcker mig och jag blev lite sur och så cyklade jag till den jävla randomen. Sen fixade vi randomes blogg och jag skrev det bästa blogginlägget på år och dar. 

Sen cyklade jag hem, tappade min lins på vägen, cyklade och blundade med ett öga, kände mig dum, tittade, upptäckte att det blev vingligt, blundade igen, kände mig dum och cyklade hem. 

BAJS&KISS

Funderade än en gång på att skriva nått vettigt men kom som vanligt inte på nått att skriva. 

Jag saknar ridningen. 

Känslan när hästen går riktigt bra och man verkligen kämpat sig till det. Kraften i stegen och glädjen när man släpper loss i full galopp på ett fält. Hästens vilja att alltid göra sitt bästa, hur dom knuffar på en och tigger godis. 

Känslan att det alltid finns någon som lyssnar och vet vad man vill och tänker, den saknar jag. Att stå i stallet och mocka i hundra år för att man helt enkelt inte vill åka hem. Putsa sadlar och träns tills dom blänker för att sedan använda dom en gång och så är de lika smutsiga igen. 

Att stå och borsta i en halvtimme bara för att man vill. Gör allt i sin egen takt. Skritta omkring i flera timmar utan att göra något alls. 

Att alltid ha en hals att krama och ett par ögon att försvinna i. Det saknar jag.

Såhär var det, jag åkte till Danmark för att kolla på Simons fotbollscup. Det var najs, Simon dominerade på planen, det är så man blir riktigt stolt. 

När vi kom ner så åkte vi till Bakken's tivoli. Det var la kul, dock åkte jag inget, inget för mig det där. Emil och Hampus hade däremot roligt. De åkte i några båtar som hade vattenpistoler i. När båtarna sedan åkte en viss bana kunde man skjuta på folk som var bakom och framför beroende på vart man var på banan. Emil och Hampus hamnade mellan ett gäng 17-18 åringar. De kunde lika gärna hoppat direkt i vattnet, så blöta var dom, haha. 

Alla 9or slutade då, tror jag, för att alla var utklädda och söp som fan. En del kunde inte ens gå och mamma var helt chockad. Okej, det var väl lite överdrivet, men är hon blond och tror att ingen super i Åsa eller?!

Sedan kom vi iallafall fram till hotellet, efter lite letande. Det var helt okej, dock fick jag sova i samma rum som Emil och Hampus vilket resulterade i tidigt väckning på morgonen. "Dra bort gardinerna, då vaknar hon kanske" Kul uppvaknande. 

Sedan var vi på fotboll hela dagen, solade massa, fick ful shorts bränna, hann även med att åka in till Ströget en stund så jag fick köpt mig ett par nya glajjor. Gjorde ju som sagt sönder mina andra. 

Käkade på restaurang på lördagen och när vi åkte hem åkte jag, Hampus, Runo och Larsson i en bil. Larssons favoritlåt är Show me heaven med klimakteriekärringarna Lili & Susie. Den spelades alltså på högsta volym med nervevade rutor och en Larsson som sitter och vinkar till alla vi åker förbi. När vi kommer hem till hotellet igen säger Hampus efter en stunds funderade: Anders.. Kände du verkligen alla dom där du vinkade till förut?

Så jävla klockrent, haha. 

När vi skulle ner och käka frukost dagen efter stannade Emil och knöt sin sko och då sprang Hampus i förväg och ställde sig bakom ett hörn och skulle skrämma Emil. Dock var Emil inte den första som kom, det var nån random kille som Hampus skrämde så han hoppade en halvmeter upp i luften. Helt sjukt jävla roligt och ni skulle sett blicken Hampus fick av killen. Jag skrattade seriöst så jag typ kissade ner mig. 

Värt att notera var även att jag hade rätt så gott som hela resan, vilket retade gallfeber på Runo. Att jag dessutom vann över honom i Hästkapplöpningsgrejen gjorde inte saken bättre, haha. Han var inte glad.

Och nu blev det en jävla massa onödigt babblade, men har inget annat att skriva så ni får stå ut, mina kära 15 läsare. 

Bye

Sorry för dålig uppdatering, jag har varit i Danmark, inte hunnit/orkat och idag var jag i Stenatorp och stämplade brädor. Har en del att berätta men har inte riktigt tid atm. Jag och Linnéa övar för fullt på våran låt vi ska sjunga på skolavslutningen. 

Sen har jag ju inget internet försen klockan 19.00 heller, vilket bidrar till att det blir mindre skrivet. Anyway, vem sitter inne och läser i sånthär väder liksom? 

Pöss