gnus

I morse när jag gick upp var jag nått så fruktansvärt trött så jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Det är verkligen välbehövligt med lov nu alltså. Fick höra av Sandra att vi även skulle hinna göra ett naturkunskapsarbete innan jul, och vi skriver prov i det på torsdag. Hur fan hade dom tänkt att vi skulle hinna det? Jag menar, vi slutar om två veckor och fyra dagar eller något sådant? Sitter och lyssnar på låten som är med i New Moon. Filmen berörde ändå på något sätt, även om jag inte tyckte om det särskilt mycket.

Är redigt sugen på jul nu också. Pepparkakor, julmust, lussekatter, finns det något bättre?

Säger bara en sak

ZLATAN

Mamma: Runo, vet du vad Lissabonfördraget är?
Runo: Eh, nej. Men det har nått att göra med Andra Världskriget väl?

HAHA, lite roligt var det faktiskt. Även om jag inte hade någon aning om vad det var för något försen jag fick i uppgift att skriva ett arbete om det...

Je n'ai pas une vie, mais je ne suis pas morte..

Ja, nu har jag i alla fall kommit fram till att laga mat och diska inte är någon bra terapi när man är arg och bara skakar i hela kroppen. Det resluterar i att man blir blöt och irriterad för att det går för långsamt.

Jag klarar inte sånt här egentligen.

Mitt franska prov gick bra i alla fall, och Malin är en ängel! Ville bara säga det. Puss

Dagens plus
- Jag fick VG och inte många fel på mitt kemiprov.
- Jag har koll på franskaprovet imon.
- Promenaden med Benjamin där han skrämde skiten ur Linnéa och Astrid som kom med moppen, hahahaha. Jag dör så roligt det var!!

Dagens minus
- Jag lyckades, fråga inte hur, skaffa mig ett ca. 7 cm långt sår på ena skinkan som bara blöder.
- Mens.
- Allt plugg.
- Det dåliga vädret.
- Mitt dåliga humör.
- Jobbiga människor.
- Min bror som inte kan sjunga men gör det ändå.
- Sista gången jag träffade Eric innan han åker till nörd-dreamhack.
- Att jag verkligen inte vill träna så jag struntar i det. Egentligen vill jag, men ne.
- Att Frida hoppar av handbollen imon, det kommer inte gå.

Ja, det är fortfarande hyfsat mycket mer minus än plus, men det är i alla fall några plus.
Inställning Linn, allt handlar om inställning.

Hey m8s. Skoja, men hej i alla fall. Idag har jag varit ledig så jag har pysslat med mina två skåpsdörrar. Here are the results!
Jag är även klar med i princip alla mina julklappar, en månad innan julafton. Det måste vara rekord alltså. Nu ska jag sova så att jag orkar gå upp imon. Tjingeling!

Är det okej att gå och fundera ut hur man ska slå och vad man ska skrika till en äckelgubbe om han kommer fram till en?
Är det okej att känna att ord man vill få ut inte kommer ut genom munnen, dom strömmar ut från mina ögon och ner för mina kinder.
Är det okej att sitta och gråta till en film, utan att egentligen veta varför?

Jag är så arg. Jag vill bara skrika ut allt, slå på någon. Jag vet inte varför. När jag gick hem förut gick jag och kramade vattenflaskan jag hade i handen. Jag bara önskade att den skulle gå sönder och sprängas i tusen bitar.
Jag önskade att någon skulle kidnappa mig och bara tortera mig så jag får känna riktig smärta någon jävla gång. Jag vill skada mig, få fysiskt ont, skrika av smärta så jag känner något annat än det jävla trycket i bröstet på mig hela jävla tiden.
Det tar kol på mig. Dödar mig. Äter upp mig. Torterar mig.
Jag står inte ut.

Jag blir så arg så jag bara skakar och vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vill bara bort, bort från allt.

Runo: Men medans jag kör dig till bussen kan väl du göra mackor då?

Jag och Daniel sitter och snackar om fördelar och nackdelar med att bo i Gällinge.

¬  - v -  D a и и ε  - v -    ™ säger:
tänk så här, du går ute i åsa du blir pissenördig ?
vad gör du ? du springer runt och letar efter en toa, du hittar ingen, de börjar rinna ner för dina ben...
du är i gällinge och e ute och går precis som du gör i åsa, du blir pissenördig, du sätter dej lungt och sansat och pissar utan att en enda har sätt dej naken eller utan att springa runt att leta efter toa :D:D
gällinge e bättre :D

Jag hittar seriöst inga ord för hur jag känner mig. Det finns inget som beskriver tillräckligt bra och exakt.

Jag började gråta för att mitt hår inte gjorde som jag ville när jag skulle fläta det förut.
Bara det säger väl rätt mycket.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vill bara höja musiken och låta den fylla mig, ta över mig så jag slipper känna något, spela den så högt att jag inte hör mina egna skrik, så högt att det gör ont i öronen.

det tär på en att skratta och le samtidigt som man gråter inombords.

Ingenting går min väg just nu, ingenting

Jag har en plastpåse under min sadel på min cykel.
Hm, undra varför jag har det?
Jo, för om det har regnat när jag ska cykla på min cykel slipper jag bli blöt när jag sätter mig på sadeln! Smart va?
Ja, visst är det smart.
Men då ska det alltid finnas små fula äckliga skitungar som tar mina plastpåsar så att jag ändå måste cykla hem och bli blöt i rumpan.
Ni förstör min dag, okej? DRA ÅT HELVETE

Vad var det jag sa? Jag skulle inte åkt och tränat. Fan. Jag hatar när det blir såhär.
Varför kan jag inte bara vara som alla andra? Det känns verkligen som att jag är den enda i hela världen vars känslor rasar sönder och samman innuti när någon skjuter en innebandyboll i pannan på en.
Åååh, det bara bubblar i mig och jag vet inte varför. Vill bara gråta ut allt. Lägga mig ner och dö bort en stund. Eller bara plågas riktigt jävla mycket så att jag får skrikit ut allt. Alla känslor som jag aldrig kommer få någon ordning på.

Jag är så oorganiserad innuti att jag måste ha kontroll på allt utanför. Det finns verkligen ingen struktur på mina känslor. Jag kan inte ens placera dom i ett fack. Jag kan inte avgöra om jag är ledsen eller arg och jag kan minst av allt avgöra vad det är som gör att jag känner som jag gör.

Jag är ett känslo freak. Med noll koll, och det gör mig galen. Jag kommer driva mig själv till vansinne in the end.
Det värsta är nog att jag inte kan lägga någon energi på att reda ut mitt inre, jag måste ha något utanför mitt inre också. T.ex. min vänner, som förövrigt är världens bästa, jag förtjänar dom inte ens. Min pojkvän. Innebandyn som jag trots all skit som kommer ut genom den tycker är riktigt roligt. Skolan som jag också tycker om, trots att den tar min fritid ifrån mig ibland.
Min vardag som jag alltid kommer att klamra mig fast vid oavsett vad andra säger. Den är min räddning. Att ha något att göra.
Men innebandyn, ja. Ibland vet jag verkligen inte. Samtidigt som den kan sänka mig till botten så känns det som att den behövs. Det är när jag tränar som jag börjar gråta. Jag gråter aldrig annars, och det behövs. Även om jag gråter för något helt annat så är det så mycket känslor som kommer ut när man gråter. Jag har roligt också. Plus att jag rör på mig så att jag inte blir stort som ett hus och fet som en ko. Ja, trots allt behöver jag nog innebandyn..

Nu ska jag gå och prata om mat med min mamma. Hejdå.

Fan va det är underbart att vara ledig, allvarligt. Det är det bästa som finns när man vaknar av lillebrors alarm och inser att man får somna om och sova huuuuur länge man vill. Åh vad jag älskar det.
Tur att det inte händer varje dag så att jag uppskattar det så mycket som jag gör nu.. Eh, vad sa jag där?

Whatever, idag har jag vart med Linnéa och Benjamin. Jag och Linnéa har pluggat och jag har vart riktigt jävla duktig för en gångs skull. Har gjort schema för hur jag ska plugga franska fram till provet. Haha okej, det där lät överseriöst, men det är bara för att jag ska lära mig alla glosor och verb och shit. Det får seriöst bli en timme om dagen om jag ska lära mig allt det där. Och tro inte att jag tänker lägga sådär mycket tid men en liten stund om dagen ska jag väl orka med.

Pluggade lite naturkunskap innan också. Visste ni att alla jordens kontinenter satt ihop från början? Och att vi från början låg under ekvatorn? Det var änna elakt att skicka upp oss ända hit, eller, vad säger ni?

Nu ska jag strax träna. Är redigt opepp, vill bara ligga hemma, men det blir väl kul, eller nått.
Over 'n out


eric ♥

Vi började snacka om Döden idag på svenskan. Det sög. Det känns som att jag är all alone om att veta hur det känns, om att ha varit nära döden nån gång. Inte nära döden så, utan att döden finns nära inpå en.
Såklart är det ju inte så, men det känns verkligen så.

Renée berättade om en kyrkogård som det stod Tänk på döden vid. Det var många som reagerade och tyckte det var löjligt. Varför undrar jag? Varför ska man inte tänka på döden när man är på en kyrkogård? Har alla i min klass ens vart på en kyrkogård? Vet alla hur det känns att åka till kyrkogården och tända ett ljus på farsdag? Nej, det vet dom inte och vid såna tillfällen vill jag bara vara äckligt egoistisk och skrika att det är fan är synd om mig.

Det värsta är att jag blir arg. Jag blir inte ledsen, jag blir arg. Jag vill slå på saker, vara elak mot någon, säga emot, trotsa. Jag känner mer för det där än att lägga mig ner och gråta. Så jävla wierd.

Nu ska jag spela Kurve med min bror.

Okey, såhär ligger det till folk. Min bästa kompis Benjamin och jag hade följe hem efter min träning igår och det första han gör är visar mig sin handled som till min förskräckelse är full med massa sår. Sedan så visar han i pannan där det också finns massa sår och jag blir helt förskräckt och undrar vad han har gjort.

Så börjar han berätta:
Jo, jag cyklade ut från min väg och så tog jag upp mobilen. Den lyser ju ganska starkt så jag blev bländad av ljuset liksom. Och det är ju helt kolsvart på min väg så jag cyklar av vägen rakt in i en taggbuske.

Bra där Benjamin, jävligt bra. Jag skrattade sjukt mycket, haha. Det såg seriöst ut som att han cyklat in i en glasruta eller slagits med en tiger, så hade han cyklat in i en taggbuske. Helt sjukt kul.

Vi är på gymmet på gympan och Malin har satt på rullbandet (vad heter det? whatever, ni vet vad jag menar) på långsammaste och åker med hela vägen bak och går sedan fram och gör samma sak igen.
Malin: Det är såhär varorna man handlar måste känna sig!

Sjöarn-premiär idag, det känns så jävla bra va. Bästa stället jag vet.
Jag och Linnéa satt i sekretariatet med en dryg gubbe som var morfar till nån från Sunvära. Han trodde jag var en blond jävel som var där för att ragga killar typ. Helt förvånad när jag kunde något, idiot.

Annars så har jag sträckt min rygg eller något så det gör bajsont hela tiden. Inte kul. Det är som att någon tar tag i en sena eller något och bara drar och sliter allt vad den kan, så känns det i vissa lägen och annars bara värker det rent allmänt.
Ont i nacken har jag också, tror att Eric tog kudden hela natten i fredags för jag har ett vagt minne av att jag vaknade och tog nallen som kudde, haha. Som hämnd (?) tog jag tydligen hela täcket inatt, hehe.

Detta var nog ett av dom mest ointressanta inläggen på länge, men whatever! Tror ni kan räkna med en del klagomål över min nacke och rygg framöver, men care.

Over 'n out


saknar dig älskling.

Nej, jag skriver inget.

Mormor pratar om snöstormen som var när jag var två år som gjorde att jag fick stanna kvar två extra nätter hos mormor och morfar eftersom mamma och pappa inte kunde komma och hämta mig.

Mormor: Och mamma och pappa längtade så efter dig Linn så då lånade dom ...
Emil: Ett annat barn!

Haha, sitter och läser på Tjuvlyssnat.se. Så fruktansvärt roliga är några citat va.

En kvinna ∼25 går med två små hundar springandes omkring henne. På en bänk en bit bort sitter en kille och en tjej, båda ∼16.
Killen: Akta!
Tjejen: Vadå? Det är ju bara småhundar.
Killen: Men, de är ju… de har ju inte… de är ju sladdlösa!

Gubbe ~ 70 kommer in i omklädningsrummet där man ~45 sitter och byter om.
Gubben: JÄVLAR, vad du var lik Gunde Svan!
Mannen: Jag ÄR Gunde Svan.
Gubben (generat): Jaha…
Gubben lämnar rummet snabbt.

Två tonåringar ~15 sitter och diskuterar gymnasieval.
Tjejen: Jo… men han gick någon floristlinje eller något…
Killen: Florist? Vafan är det?
Tjejen: Jag tror det har något med golv att göra…

Är det okej om jag bara slutar leva just nu typ?

Så känns det. Meningslöst.

Det känns som att allt jag gör aldrig kommer bli good enough ändå. Hur mycket jag än pluggar kommer jag inte få bäst på provet, hur mycket jag än tränar kommer jag aldrig bli bäst. Jag räcker inte till.

Och jag orkar inte, jag vill bara lägga mig ner och gråta. Gråta tills nån som jag verkligen älskar kommer och håller om mig och säger att Linn, det blir bra. Det är bra nu. Hemskt gärna får det vara någon som aldrig mer i hela mitt jävla fucking liv kommer att komma tillbaka. Typ pappa, eller morfar.

Benjamin sa förut att om hans mormor dog så skulle han inte veta vart han skulle ta vägen. Och där stod jag mitt på vägen och ville bara sprängas. Det gjorde så ont innuti att jag inte fick fram ett ord. Jag ville skrika på honom att min pappa är död och min morfar också. Det känns nu som att dom var dom enda som verkligen förstod mig. Jag ville skrika rätt upp i ansiktet på honom att det gör ont som fan. Att han inte får säga så till mig, men hur skulle han kunna veta? Hur skulle han kunna tänka på allt? Hur skulle han kunna veta?

Det allra värsta är att dom är borta, forever and ever. Jag hatar tanken. Bara att tänka sig att dom aldrig mer kommer tillbaka gör så jävla ont. Jag känner mig så jävla konstig. Det är som att tiden sedan dom dog är tomrum. Det är som att den aldrig existerat. Fast samtidigt så är det ju den som jag minns bäst. Den som är närmast. Det är som att jag lever två liv. SÅ JÄVLA MONGO SÅ JAG ORKAR INTE

Jag försvinner nu, långt långt långt långt långt bort.

Hej bloggen!
Idag har jag vart med på en handbollsuttagning som jag egentligen inte ens vet varför jag var med på. Hoppas inte jag kommer med. Annars får jag väl säga att jag inte kan, eller nått.

Sitter här med min kemibok. Idag hade vi Studieteknik med nån tant som trodde att hon visste allt och bara gjorde mig arg. Okej, en del saker var ju vetenskapligt bevisat osv, det köper jag, men inte att hon kan komma och berätta för mig hur jag ska göra och inte. Det ska la hon skita i.

Annars hittade jag precis Pink på Spotify, jesus vad jag saknat hennes låtar. Jag har ju alltid sökt Pink men så visade det sig att hon stavade P!nk. LOL säger jag då.

Jag trivs med mitt liv, oja. Vet inte varför, har en bra känsla bara.


älskar dig lillebror, även om du har hjärnkapacitet på noll och är världens skitunge

Du, din lilla fula äckelunge. Jag har inte ens ord för dig, fattar du eller? Säger då så en enda gång till ska jag personligen leta upp dig i ditt fula lilla skrymsle där du gömmer din feta äckliga kropp och slå dig sönder och samman, okej?!

ARG. Ja, jag blev arg, men det gick väl över kanske. Du kan väl inte hjälpa att du är totalt genomkorkad och äcklig..

Måndag idag, en realtivt bra måndag faktiskt. Träffade Eric på stationen när han satt och blev intervjuad av nån random tant som gick konsthögskolan och skulle göra om stationens glas. Hon var mysko. Gärna att Eric är så översocial och trevlig mot henne också, haha. Sötis.

Funderar även på att försöka bli klar med julklapparna snart, är det en bra idé eller? Jag menar, då slipper man ju all hysteri plus att man har massa extra pengar kvar vid jul, satan va du är smart ibland Linn!

Nu ska jag försöka få in lite kemi i mitt huvud och lyssna på Kent's nya skiva. Puss


världens sötaste vickan! ♥

Fick höra på omvägar att det är 18års gräns på solarium nu. Bra tycker jag!

Jag menar, tänk på alla småfjortisar som solar sönder nu och får både hudsjukdomar och cancer senare i livet. Tänk vad dom kommer ångra sig sedan för att dom inte hade omdöme nog att låta bli. Man är faktiskt inte vuxen försen man är 18 eftersom det är då man har tillräckligt mycket innanför pannbenet för att bestämma själv. Det är ju ett faktum liksom.

Hahaha!! Jag fick för mig att söka efter Buddy Holly på Spotify och så tog jag första bästa låten som kom upp. Så hängde sig liksom min dator då så jag fick rycket och ba: Varför spelar dom reklam nu när jag vill lyssna på denna låten?!
Så var det den låten som är med i Felix-reklamen på TV hela tiden, ni vet? HAHAHA

Linnéa: Vi vill se, Rasmus göra mål!! Eller nee.. Det gick ju inte.
Linn: Du får ju säga näta!
Linnéa: (Med värsta inlevelsen) Vi vill se, Rasmus näta!! Eller, vad betyder näta?
Linn: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA, göra mål!

Okey, blogg torka typ.
*Pling* Nu kom jag på vad jag skulle skriva om bara för det.

I mitt liv (och antagligen i de flesta andras) finns det i huvudsak två sorters saknad.
Den ena är saknaden av något som man inte kan få, det perfekta livet, en död person etc.
Den andra är saknaden av någon som man t.ex. inte träffat på länge eller kanske saknaden av gamla tider.

Egentligen vet jag inte riktigt vilket som är värst. Kanske att sakna något som man vet att man inte kan få. Samtidigt känns det nästan som att det är lika illa att sakna något som man vet att man kan få men som är utom räckhåll just för stunden. Jag vet i alla fall att det gör ont att sakna. Det gör det verkligen. Det läskiga är när det blir fysiskt. När det gör ont på riktigt i hela kroppen och man bara vill lägga sig ner och sova bort sitt liv. När det värker i bröstet på en och huvudet känns som en sten. Då är det så mycket mer påtagligt. När det gör ont i magen och man får svårt att andas.

Samtidigt så kan saknad vara bra för t.ex. ett förhållande. Jag menar, saknar man inte varandra någon gång så kommer man tröttna, right? När man saknar så lär man sig uppskatta det man faktiskt har. Har man aldrig saknat något så har man nog inte vart med om mycket. Nej, saknad är ett måste antar jag?
Dock tänker jag inte neka till att det suger riktigt hårt. Ungefär lika hårt som att jag är trött som satan, inte riktigt har tid till någonting, måste plugga och har ont i bröstet.

Jag vaknade klockan 5 idag. Har inte sovit sen dess. Sug. Hejdå.

Jonas, din jävla idiot. Kom hem nu, okej?

Linn: Vad sa tandläkaren då?
Benjamin: Men Linn, är du helt lost? Jag ska ju dit imon?!
Linn: Just det.. Men jag är ju sinnesförvirrad, du får ha överseende.
Benjamin: Förvirrad? Rubbad skulle jag vilja säga..

Runo: Vi kan gå en promenad?
Mamma: Men det regnar ju?
Runo: Men vi kan gå här inne!

what if i say i'm not like the others?
what if i say i'll never surrender?

Fuck you

Jag är trött som fan och har typ skolångest tror jag. Kan allt inte bara vara enkelt? Den mening jag sagt mest de senaste månaderna måste nog ändå vara Jag vet inte. Helt enkelt för att jag kanske inte vet?

Jag saknar dig pappa, jättemycket. Eller, egentligen vet jag faktiskt inte om jag saknar dig, dig som du var, längre. Usch, det där lät hemskt. Klart jag saknar dig. Men mest saknar jag nog att ha en pappa över huvudtaget. Att ha en pappa som träffar min pojkvän och mina vänner. Jag vill att min pappa ska kunna visa mig gamla kort på sig när han var ung och berätta massa historier. Jag vill att min pappa ska få se mina barn växa upp och bli morfar. Jag vill att min pappa ska kunna se mina slutbetyg och säga: Fan va bra du är Linn. Jag vill att min pappa ska hjälpa mig med matteläxan som ingen annan klarar av. Jag vill att min pappa ska se mig när jag går på bal och säga att jag är den finaste på hela balen. Jag vill att min pappa ska visa mig musik som han lyssnade på när han var liten.

Åh Gud, jag vill så himla mycket. Och det gör så ont, det gör ont att inte kunna hälsa från någon utan att stå och prata med en sten. En jävla fucking sten som får mig att börja gråta bara jag tänker på det. Det känns åt helvete att kolla extra åt kyrkan när bussen åker förbi där varje dag och skänka dig några extra tankar. Det känns dumt att bara tänka på dig så fort jag ser en kyrka. Det är skit att börja gråta så fort jag ser någon på en film som dör.

Det är skit helt enkelt. Bajs.