gnus

 

 

 

Det som inte dokumenteras med kameran kommer ju i alla fall med i min telefon, och upp på instagram, så, här kommer det som ni missat!

 

Jag;

Har precis suttit och kollat igenom året som har gått, bildmässigt då alltså. Det är helt galet vad mycket man hinner med på ett år?!

 

Försöker alltid göra någon form av sammanfattning, och nu sitter jag själv hemma med några minuter över så jag tänkte att jag kan väl försöka mig på en den här gången också, trots att januari snart är slut.. (Vad hände där liksom?)

 

Tyvärr hann jag radera alla bilder från Januari (Har dom på hårddisken hemma såklart) innan jag sparade mina favoritbilder, men det hände inte överdrivet mycket den månaden ändå, så det gör inget.

 

Februari

Efter jul och allt det där så bar det då av mot södra ön, efter lite krångel med felbokad färja osv.

 

 

Grattis på 20-årsdagen världens bästa vän, jag älskar dig! ♥

 

Det var inte ens en vecka sedan han åkte. Det känns som det var månader sedan vi sågs. Dagarna har varit oändligt långa. Humöret är värre än en bergochdalbana.

 

Så jävla mycket känslor (som vanligt). Det känns som att allt det här med att han faktiskt varit här mest är en dröm, och att vi nu är tillbaka till det vanliga igen. Att prata på skype kändes så mycket mer invant än att faktiskt ligga i min säng och prata öga mot öga. Samtidigt gör det mig helt gråtfärdig att vi nu har ytterligare 6 månader av skype och whatsapp framför oss. Och ändå känns det bra. Vi har klarat oss halvvägs, och nästa gång vi ses så ska vi vara tillsammans på obestämd framtid. Så himla galet? Ända sedan vi träffades har vi ju vetat att jag ska åka iväg. På ett sätt har vårt förhållande nästan varit någon form av nedräkning. Och vi ska inte ens tala om när han var här. Njöt av varenda sekund, men efter att vi lämnat mamma och resten på flygplatsen så var det så himla svårt att njuta och bara vara där och då, när hans hemresa bara närmade sig med stormsteg.

 

Och att stå där på flygplatsen. Bland det jobbigaste jag har varit med om i hela mitt liv. Att veta att varje sekund vi har nu är liksom dom sista på så himla länge. Man visste nu på ett annat sätt vad som låg framför en, än när jag åkte. Och så hejdåkramen. Eller, kramarna. Det här är den sista. Nej, det är det inte, bara en till, bara lite till. Du måste gå nu, nej, stanna, jag vill inte.

Vände mig om tillslut. Kollade inte tillbaka.

 

Och nu är vi tillbaka där vi började, fast mer rutinerade den nhär gången. Godmorgon och godnatt sms eftersom vi inte är vakna samtidigt. Skype. Längtan. Saknad. Men ändå, nästa gång vi ses så är det på obestämd framtid, dvs så länge vi bara vill och kan. Makalöst.

 

Visste ju att första månaden, eller till och med två, utan honom (och resten) skulle bli jobbiga. Stå ut, är väl det enda man kan göra. Det går ju fort, intalar jag mig själv. Det går ju fort.

HEJ.

 

Johanna åkte i morse, så nu kan jag sitta vid datorn utan att få dåligt samvete, hehe.

 

Har ju en miljon bilder att visa, och hundra saker att berätta antar jag, så det är väl bara att börja någonstans.
Kronologiskt känns väl bäst.

 

Att hämta familjen på flygplatsen var inte så lätt som jag trodde. Det kom människor efter människor, återföreningar efter återföreningar, och där satt jag, men tårarna brännande bakom ögonlocken och undrade när mina anhöriga skulle komma. MEN, tillslut kom dom! Jens plockade vi upp den 22e, och det kan ha varit det mest konstiga ögonblicket i hela mitt liv? Jag var ju helt överlycklig, men samtidigt livrädd för att saker och ting skulle ha förändrats för mycket på 5 månader, osv osv. Men det blev ju bra tillslut, min prins. <3

 

Sedan spenderade vi 20e dec - 28 dec i Wellington med att göra lite allt möjligt, bla det här:

IMORGON åker jag och möter min familj på flygplatsen. Hur sjukt är inte det?

Antagligen lika sjukt som att jag måste säga hejdå till Therese... Känns sådär, men, vi bor ju trots allt inte så långt ifrån varandra hemma.

 

Annars har dagen mest gått åt till att tvätta, städa och göra i ordning då Ellie har varit hemma. Flickorna åkte iväg med sin pappa strax efter 3, och då åkte jag och Ellie ner till en stor secondhand-butik och kikade lite. Fick med mig en klänning hem som, efter Ellies rabatt osv, kostade 6 dollar, dvs 30 kr. Helt okej om du frågar mig! Sedan tog vi en glass på vägen hem som vi satt och åt på stranden, livet ibland alltså.

 

Och ja, familjen kommer ju som sagt imorgon, och så Jensi på lördag. Sedan är det ju jul, resa, nyår, resa, osv osv, så det kommer garanterat vara tyst som i graven här. Ledsen för det, men familjen betyder lite mer än bloggen, hehe. Kanske slänger in ett snabb-inlägg från telefonen någon gång, men datorn får nog sova en stund.

 

Ikväll kommer Josefine på kycklinghamburgare och så ska vi göra knäck! Det blir kalas minsann.

 

Och så lite bilder;

Helgen har varit super! Fredagen var lugn och skön, lördagen spenderade i stan med Therese och kvällen (och halva natten..) hos Josefine med bara en väldans massa tjöt (ja, TJÔT, Josefine!). Söndagen var det dags för stranden och det var heeeelt underbart, verkligen.

 

Och nu är det måndag! Jag är ledig, men Therese undrade om jag ville följa med henne och hennes kidz till simhallen, och det hela slutade med att Ellie och flickorna, jag och Therese och hennes barn åkte ihop. Väldigt mysigt, och lite skönt att bara vara där som "extra hjälp" utan att ha fulla ansvaret själv, hehe.

 

Hej!

 

Fulla dagar det senaste.

 

Hade världens härligaste kväll med BBQ (grill) ute på baksidan med Ellie och Trev sist jag skrev. Sedan dess har jag gått och kliat konstant på en miljon myggbett jag införskaffade mig. Nästa gång ska jag använda den där insektssprayen vi har någonstans...

 

Dagen efter det var det Lucia, som inte uppmärksammades alls här såklart, och playgroup som gällde. Den spenderade på Oriental Parade med Fiji-tema eftersom det var Therese's sista (buhu...). Vädergudarna var på våran sida och solen strålade verkligen. Sommarn är här!

Idag är det för övrigt den sista dagen på nästan 100 år som det är samma siffror, eller hur man nu ska uttrycka det. 12/12/12 liksom. Jag spenderade den som sagt med BBQ på baksidan. Satt ute och njöt av solnedgången tills den var över och det blev kallt. Då ringde mamma på skype och visade soluppgången hemma. Helt makalöst vackert när det ångar från hela havet och ljuset är sådär magiskt. Lite avundsjuk blev jag allt, men föredrar helt klart shorts och tshirt, hehe.

 

Nu ska jag försöka ta mig i säng, och skriva färdigt min Learning story som jag inte kom allt för långt på förut, hehe. 

 

 

Hej!

 

Ligger i sängen och latar mig, medans Ellie och Trev (tror att han kommit nu i alla fall, haha) förbereder/lagar mat!

Tänkte skriva en learning story, men jag fastnade i mina bloggar, som vanligt, så får väl se hur det blir med det...

 

I måndags så var Ellie hemma och fixade och trixade, bla bakade pepparkakor och väggar och tak och sånt där till ett pepparkakshus, så jag och Katya var ute på äventyr. Det såg ut såhär:

Om 10 dagar är dom här, äntligen. Eller, egentligen är det knappt äntligen, för jag mår redan dåligt över att dom ska åka hem, typ. Självklart längtar jag helt otroligt efter dom, allihop, och det ska bli helt underbart att se dom, men samtidigt så vet jag ju vilken svacka jag kommer hamna i när dom har åkt, och det vill jag verkligen inte. Sen har jag sett fram emot det här så himla länge, det har liksom varit det som har fått mig att komma såhär långt; vetskapen om att dom kommer. Sen när dom har åkt så har jag ju ingenting sånt att "hänga upp mig på". Hemresan såklart, men det är ju inte riktigt samma sak.

 

Det är så mycket blandade känslor hela tiden. Jag menar, jag har varit här i 4 månader (idag!), och har ändå lyckats skapa mig något form av liv, någon form av vardag, och ett sätt att förhålla mig till att mina nära och kära är så många tusen mil bort. Och nu ska dom komma hit och påminna mig om att dom faktiskt existerar, och påminna mig om hur det faktiskt känns att träffa dom igen. Och sen kommer jag behöva ytterligare 4 månader för att skapa mig ett nytt förhållningssätt till det som inte får mig att gå under.

 

Och på ett sätt så vill jag verkligen åka hem, till allt och alla jag har där hemma, men på ett annat sätt vill jag inte alls åka hem. Jag menar, jag har ju the time of my life här borta. Jobbar med två ungar som är helt underbara, bor hos världens härligaste familj, har egentligen inte så mycket ansvar för någonting, är ute och partar nätterna igenom och det är dessutom inte -10 grader. Plus att jag inte har en susning om vad jag ska göra när jag kommer hem. Alltså, verkligen inte en endaste liten tanke. Jobba typ. Men det har ju gått så bra för mig när jag försökt ha ett jobb hemma. Det har ju bara slutat i katastrof ändå.

 

Så kan jag inte låta bli att vara jävligt stolt över att jag ändå tagit mig hela vägen hit, till andra sidan jorden, helt själv, och ändå jobbat nu i 4 månader. Så länge har jag ju aldrig haft ett jobb innan! Å andra sidan kan man ju fråga sig om man kan jämföra det här med ett "riktigt jobb", men ändå.

 

Nä, alla dessa känslor alltså. Dom ger mig huvudvärk. (Eller så är det att jag suttit vid datorn sedan jag slutade vid halv två, haha. Bara fyra timmar nu....)

 

Får väl göra något vettigt och gå ut och ta in tvätten istället! Och kissa...

 

Puss!

I lördags så vaknade jag och Cosi vid åtta tiden, tog och sedan till gymmet, och efter lunchtid så åkte jag hem till Therese för att hjälpa henne att förbereda julbordet hon skulle bjuda på på sin avskedsfest/middag.

Godkväll!

 

Här har det varit tyst ett tag ja. Har haft en fullspäckad helg, som vanligt! Har ju blivit aningen bättre på att ta med mig kameran så jag tänkte att ni skulle få veta vad jag gjort via bilder.

 

 

Nu ska jag skypea färdigt med min snart 12åriga lillebror och sedan hoppa i säng! Puss

 

 

Här får ni njuta av Katya's zingo-dance, och även min engelska, hehe.

Idag stod pepparkakor med Therese och hennes barn på schemat! Det är inte mycket som slår att komma hem till ett hus som doftar nybakade pepparkakor alltså.

 

Men, innan vi kunde mysa in oss var det ut i regnet som gällde:

Medans ni skickar snö-bilder hemifrån så går jag och väntar på att sommarn ska komma på riktigt. Vi hade några dagar i rad, sedan hade vi igår (och då mådde jag självklart dåligt och låg i sängen hela dagen), men utöver det är det 15 grader och blåst alltså. Man behöver i alla fall inte jackan längre, men det är ju inga shorts precis.

 

Som sagt, hade så ont i halsen igår, och huvudet kändes så tjockt och tungt att jag knappt orkade hålla det uppe själv. Låg ute i solen i kanske en timme, gav upp för det var för varmt, åkte ner en snabbis till mallen, och sedan bara hem till sängen. Lyssnade på typ 7 podcastavsnitt, och dom är ändå nästan en timme dom flesta, haha.

 

Idag var en vanlig jobbdag, förutom att det var parent help på kindy. Barnen som hänger utanför och väntar på sina småsyskon kallar mig i och för sig för "Lexie's mum", så ja, det var jag som tog den rollen idag. Städade mest. Det är ju storstädning överallt nu inför termins-slut och allt sånt där. Konstigt nog känns veckan typ gjord nu, trots att jag jobbat en dag, haha. Kan nog vara för att jag har planer för resten av veckan, varje dag. Som dock kan förstöras totalt av väder-jäveln, men, det återstår att se.

 

Nu ska jag försöka sova! Målet är innan 10 i alla fall, nu är klockan 9 minuter i, hehe. Puss!