Att avsluta berättelsen
Så, efter ännu ett tårfyllt hejdå bar det iväg mot Coromandel för mig och Jensi. Då var ju allt bara kaos. Jag var helt nere för att mamma och dom hade åkt, glad över att jag och Jens skulle spendera lite tid ihop, helt förstörd över att han skulle åka bara några dagar senare, osv.
Det började i alla fall bra med att solen sken på oss, och vägen var fantastisk.
Som sagt, det här landet och dess vyer alltså. Man tappar andan.
Lunch i Coromandel Town.
Sedan kom vi fram till Coromandel och vårt hostel som låg ute i ingenstans. Bröt ihop några gånger av alla känslor, och åkte till Hot Water Beach som är en strand där det är lite "vulkanisk aktivitet" under, eller hur man nu ska beskriva det. Gräver man en grop på stranden så fylls den ju med vatten, och på ställena där det var "vulkanisk aktivitet" så blev det väldigt varmt, ungefär som en bubbelpool, utan bubblor då.
Vi missade det där med spade dock, och båda var trötta och jag var helt slut på alla plan, så ja. Vi knödde oss ner i någon annas grop för att bara känna hur det kändes. Sen åkte vi hem, med bikinin fylld av sand.
Dagen efter vaknade vi, på lite bättre humör, till fint väder, och tog oss (efter lite krångel, hehe) till Cathedral Cove.
På vägen dit såg vi det här. Hahei beach, om jag inte minns fel.
Min älskling.
Så. Jävla. Vackert.
Vågorna var helt enorma också. Vi badade..... Jag slogs omkull av en, och spolades upp på stranden som en död fisk, med bikinin överallt där den inte skulle vara. Så jävla otäckt. Det är sjuka krafter i havet alltså.
Sen var vi kära.
Och pussades lite <3
Sen gick vi tillbaka samma väg, och jag såg ut som att jag var 3 år gammal, haha.
Tog sedan en liten färja över till Whitianga. Man åkte typ 50 meter. Jag kunde seriöst ha simmat över, så långt var det. Där åt vi lunch.
Sötis!
Våran lilla stuga på hostelet.
Dagen efter bar det av till Auckland.
Där firade vi att vi nästan vart ihop i ett år med finmiddag!
Tog dessvärre bara kort på efterrätten, hehe.
Efter det såg vi på The Hobbit igen, i 3D med IMAX-skärm. Den var så bred att jag tryckte mig långt bak i sätet, trots att vi satt på raden allra längst bak, haha. Men det var riktigt coolt faktiskt!
Utsikt från Skytower!
Sista dagen träffade vi Elin i Mission Bay, åt yoghurtglass, pratade en massor, och sedan åkte vi till flygplatsen för destination Wellington.
Dagen innan Jensi åkte hem gosade vi ihjäl oss och gjorde ingenting. Och sedan kom dagen då jag gjorde något av det svåraste jag gjort, släppa taget och säga hejdå. Vände mig inte om.
Snart är jag hemma och pussar ihjäl honom igen.
Kommentarer
Postat av: josefin wikman
Min mamma säger att Nya Zeeland och Norge ser likadant ut, jag börjar starkt misstro henne.....
Svar:
Linn Wollbrant
Postat av: kråkiz
vad fint och mysigt! du får tänka att för varje gång du vaknar, är du en dag närmare hemfärd och till dina nära och kära:)
du verkar ha det fantastiskt i alla fall, vad säger du om en promenix när du är i sverige igen? puss
Svar:
Linn Wollbrant
Trackback
