gnus

 

Spenderar alla dagar som går på havet. Rätt nöjd.

 

Såg på fotboll och åt supergod efterrätt.

Befann mig mitt ute i ingenstans, bortom all civilisation, och köpte en ny älskling.

Testade glasögon och gick på Ice age 4 med två favoriter!

Åkte båt och fiskade en hel del makrill.

Hade en pangutgång med tre superbrudar och en makalös pojk, och låg på min ö.

Skrattade åt Karin när hon försökte rädda en humla från en spindel och åt nyplockade jordgubbar med glass och chokladsås.

Min älskade och lyckan när jag insåg att Hans Zimmer gör soundtracket till nya Batman.

Ytterligare en utgång och bröderna där dom ska vara, i köket.

Godnatt och en biltvätt!

Det blev inte som jag sa sist. Det blev ett fullständigt bryt, ihopbrakande och solglasögon resten av den dagen.

 

Min mellannamns-namnsdag har jag i alla fall spenderat med världens bästa Karin. Vi strosade runt i fina Varberg och kikade i alla möjliga affärer, åt lunch och lite senare glass. Passade på att testa min nya babe som jag och mamma inhandlade igår också, en Coolpix S9100. Så, här kommer bilder från den, och lite blandat från systemen, bla från när vi åt middag hemma hos Frida i lördags, och på saker och ting jag inhandlat idag.
Enjoy!

 

Och just det!! Fick ett brev från Nya Zeeland idag. JA, ETT BREV!! Ellie, Lexie och Katya (som jag ska bo/jobba hos) har skickat ett brev till mig! Tjejerna hade målat teckningar, och Katya hade gjort en drake med massa klistermärken på, som hon till och med hade flygit med så den var lite sönder. Dog ju så fint. Och så hade Ellie skickat med en karta på området och markerat vart vi bor osv. SÅ. FINT. Kommer ha det så himla bra.

Jag ligger i min säng. Som vanligt. Jag hör hur fingrarna smattrar mot tangenterna. Tangenterna som jag så väl vet vart dom sitter att jag inte ens behöver titta längre. Allt går av sig självt. Såklart. Jag känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken, och jag vet inte varför. Jag vet inte varför jag är ledsen, och om jag ens är ledsen, eller om tårarna bara behöver komma ut. Torkar dom fort ifall någon skulle komma in och undra varför jag gråter, för jag vet ju inte. Magen värker och jag åt bara en macka till frukost. Jag som brukar äta minst tre och en skål flingor till. Vill egentligen sova, för klockan ringde alldeles för tidigt i morse. Men klockan är redan halv tio och det är ljust och då kan jag inte sova.

 

Egentligen är jag ju lycklig. Har väl aldrig varit såhär lycklig innan. Såhär glad, och nöjd, och tillfreds. Antar att jag gråter för att det ska försvinna snart. En stund i alla fall. För jag ska ju ut på mitt livs äventyr. Och jag ska ha så himla roligt. Sa igår, för första gången, att jag började se fram emot det lite, att det skulle bli kul. Och såg hans min. Hans min när jag säger att det ska bli kul att åka ifrån honom ett helt år. 12 månader. 365 dagar. Älskar honom för mycket antar jag. Så mycket att jag låter honom somna i soffan på min axel. Tvingar honom att sova. Kämpar med att inte somna om när han väcker mig mitt i natten pga att jag gnisslar tänder och att han funderar på något som han behövde prata om. Så mycket att jag väcker honom vid 7 på morgonen. Går upp, äter frukost, bäddar hans säng, kör honom till jobbet. And so on. Fan vilken bra flickvän jag är. Ändå.

 

Funderar nu på om jag ska koka mig ett ägg eller två, och sedan hoppa i mina träningskläder och gå en promenix på en timme eller så, och därefter TA ETT BAD. Ligga där i och smälta bort för att jag badar i enbart varmvatten. Slappna av, njuta, och känna hur hela kroppen blir till ett enda stort russin. Inklusive hjärnan, som i och för sig redan ser ut som ett. Ånga bort alla äckliga känslor jag går omkring och bär på. Kanske är det det jag ska göra.

Egentligen så är väl just nu mest bara en väntan. Jag väntar på, och fasar för, måndagen den 6 augusti. Jag gör ju inget speciellt om dagarna nu. Skriver listor. Försöker förbereda mig. Träffa så många som möjligt innan jag åker. Sover bredvid Jens. Vaknar av mardrömmar och kryper upp nära, trots att jag väcker honom lite halvt.

 

Mamma och Runo kom hem från Montenegro idag. Mamma ser ut som en pepparkaka. Vill inte ens veta vilken färg Runo har. Antagligen så nära svart man kommer. Får hänga reflexer på honom när det är mörkt sen.

 

Annars har jag hittat till Linnea Henrikssons album Till mina älskade och älskare. Galet bra! Lyssnar när jag åker bil, när jag ligger i min säng, när jag lagar mat, när jag städar, and so on. Det är för övrigt typ det jag gjort den här veckan. Lagat mat, kört bröder, tvättat och städat. Och så har jag vaxat bilen, och promenerat. När jag promenerar lyssnar jag på podcaster. Helst Amanda & Hanna, eller Alex och Sigge. Annars har jag lyssnat på First Aid Kit's sommarprat. Och John Guidettis, Emma Wiklunds, David Hellenius och Cecilia Forss (som jag älskade!). Vilken genial uppfinning det där är, podcasten. Är supersåld.

 

Funderar på om jag ska ta mig ut på en promenad right now faktiskt, till Alex och Sigge's nya, alltid lika roligt. Men först: något i magen!

 

 

 

♥

Idag är det fyra veckor kvar. Fyra ynka veckor. 28 ynka dagar.

 

Ju närmare det kommer, desto mindre vill jag åka. Mest på grund av kärleken förstås. Men också på grund av att jag nog är ganska rädd. Rädd för att jag åtagit mig något jag inte kommer klara. Fast det kommer jag ju, det vet jag. Men känslan ligger ändå där och gnager.

 

Jag har så himla mycket roligt att se fram emot, och ändå vill jag knappt åka? Vad är det för fel på mig?

 

Nu ska jag bädda ner mig, öppna fönstret, lyssna på regnet och läsa en bok. Puss

Hej!

Dagarna går så himla fort, nu är det mindre än 5 veckor kvar tills jag åker. På måndag är det 4. Helt galet.

 

Det verkar som att sommarn äntligen har kommit. Har suttit ute sedan jag kom hem vid halv ett och lyssnar på podcaster, solat, halvsovit, haft fotvård, och läst bloggar. Nu är jag strax på väg upp i duschen för att återigen röra mig in mot Kungsbacka, och sedan vidare mot staden för lite middag med Jens, hans bror och deras kompisar. Kan bli spännande.

 

Igår åkte jag båt, åt god mat, och ännu mer god mat. Somnade sedan framför Tintin för att bli väckt av världens finaste som kysser min panna och talar om att nu är det dags att förflytta sig till sängen. Dagen innan det gick vi ut med båten på kvällen. Havet låg som en spegel och jag nöjt så mycket att jag trodde jag skulle spricka av kärleken jag känner för det här stället, för havet och för stillheten. Emil och co. drog upp makrill efter makrill och jag bara log, och njöt lite till.

 

Och ungefär sådär ser väl mina dagar ut. Jag njuter, är med Jens, träffar alla andra fina människor, och njuter lite till.

 

Nu måste jag kila! Puss