Trött på allt.
Jag är så jävla trött på allt tjöt om töntar och nördar, de coola och de icke coola.
Kan någon tala om för mig exakt vad en tönt och en cooling är för något ska de fan få ett pris!!!
Det finns inget som heter cool och det finns inget som heter töntig. Alla är sig själva. Sen är det faktiskt så att man inte kan älska alla. Man har sina kompisar som man tycker om och alla passar inte ihop. En del gillar hästar och en del gillar inte hästar. Då kanske man inte är som gjorda för varann men det finns då fan inget som heter töntar och coolingar. Jag blir så trött på det. Kan alla inte bara få vara precis som dom vill? Vi är skapade som individer, inte i kategorier. Ingen är perfekt men ingen förtjänar att klassas som tönt, vad det nu innebär.
Alla är olika och istället för att se på det dåliga som alla i den här sjuka världen gör så borde man se på det fina och bra varje person faktiskt har. Ta tillvara på alla talanger, inte dra upp alla svagheter. Jag hatar detta. Jag hatar att jag tänker så jävla mycket. Jag hatar mitt jävla språk för jag är så patetisk att jag svär istället för att använda riktiga ord. Jag skäms över att jag svär så mycket. När jag träffade Sanna lade jag märke till att hon inte svor någonting, och när jag försökte var det verkligen skitsvårt. Jag vill inte prata som en jävla ociviliserad skitunge som jag gör nu. Jag hatar att jag jämt måste vara så patetisk och tänka så jävla mycket på allting. Att jag inte bara kan släppa saker och ting och bara vara. Är det för mycket begärt?
Fast, det hänger väl på mig, all jävla skit hänger på mig. Vill jag må bra så gör jag det. Och ändå är det så jävla svårt. Lika svårt som det är att sluta svära. SKITSVÅRT.
Mitt liv går verkligen i vågor. Jag är som, som, som. Som något jätteskört som trillar isär så fort någon säger ett ord fel. Jag är så trött på det. Att flippa för minsta lilla. Att ge upp vid minsta lilla motgång. Kan jag inte bara se förbi det? Icke. Fan. Kossa, nu svor jag igen. Skitsamma. Jag är trött på allt nu. Trött trött trött trött. Fan också.
Linn
Kan någon tala om för mig exakt vad en tönt och en cooling är för något ska de fan få ett pris!!!
Det finns inget som heter cool och det finns inget som heter töntig. Alla är sig själva. Sen är det faktiskt så att man inte kan älska alla. Man har sina kompisar som man tycker om och alla passar inte ihop. En del gillar hästar och en del gillar inte hästar. Då kanske man inte är som gjorda för varann men det finns då fan inget som heter töntar och coolingar. Jag blir så trött på det. Kan alla inte bara få vara precis som dom vill? Vi är skapade som individer, inte i kategorier. Ingen är perfekt men ingen förtjänar att klassas som tönt, vad det nu innebär.
Alla är olika och istället för att se på det dåliga som alla i den här sjuka världen gör så borde man se på det fina och bra varje person faktiskt har. Ta tillvara på alla talanger, inte dra upp alla svagheter. Jag hatar detta. Jag hatar att jag tänker så jävla mycket. Jag hatar mitt jävla språk för jag är så patetisk att jag svär istället för att använda riktiga ord. Jag skäms över att jag svär så mycket. När jag träffade Sanna lade jag märke till att hon inte svor någonting, och när jag försökte var det verkligen skitsvårt. Jag vill inte prata som en jävla ociviliserad skitunge som jag gör nu. Jag hatar att jag jämt måste vara så patetisk och tänka så jävla mycket på allting. Att jag inte bara kan släppa saker och ting och bara vara. Är det för mycket begärt?
Fast, det hänger väl på mig, all jävla skit hänger på mig. Vill jag må bra så gör jag det. Och ändå är det så jävla svårt. Lika svårt som det är att sluta svära. SKITSVÅRT.
Mitt liv går verkligen i vågor. Jag är som, som, som. Som något jätteskört som trillar isär så fort någon säger ett ord fel. Jag är så trött på det. Att flippa för minsta lilla. Att ge upp vid minsta lilla motgång. Kan jag inte bara se förbi det? Icke. Fan. Kossa, nu svor jag igen. Skitsamma. Jag är trött på allt nu. Trött trött trött trött. Fan också.
Linn
Kommentarer
Postat av: Klara
Linn, ta det lugnt och andas ett par sekunder.
Kanske är du lugnare. Kanske har du samlat orden bättre. Men jag är precis som du. Skriver när man orden rinner ur en och man slutar inte förräns det känns lite bättre.
Jag håller med. Så jävla rätt. (mitt inlägg?)
Stor heder Linn <3
Trackback
