gnus

Johanna påpekade att jag bloggar dåligt, så here I am, lyder order. 

 

Igår var det Valborg. Jag jobbade, gosade med barn framför Frost (SÅ BRA?! Måste se den på engelska också), sen åkte jag in till stan för att se på Cortègen. Första gången faktiskt. Det var riktigt kul, även om en del vagnar var rätt problematiska, så att säga. Jens var urgullig som glassbåt, bildbevis kommer här: 

 

Sen slog det till hos mig och jag grät hela vägen hem från Kungsbacka. Ett under att jag inte körde av vägen när jag kom på att mamma inte ens är hemma. Bad till gud att Runo i alla fall skulle vara hemma, och det var han som tur var. Kanske dags att inse att man inte mår bra. Typ någonstans. 

 

Idag önskar jag mest att jag hade ett par solglasögon med styrka så att jag slapp linser men ändå kunde vistas utomhus. 

 

För övrigt var Orust likadant. Så jävla jobbigt med den här kärnfamiljs-grejen som man "utsätts för" varje gång man är med familjen Andersson. Dom har liksom allt jag inte har, och dessutom så räknar dom in mig i deras familj och det är så jävla fint att jag gråter av bara det. Så ja, jobbiga dagar det sista. 

 

Det jobbigaste är att det liksom alltid kommer något nytt. Först tog jag tag i brösten, sen tog jag tag i psykologen, nu har jag tagit tag i min rygg också, men samtidigt som jag tar tag i allt så är det liksom 100 andra grejer bredvid som bara plussar på, typ skola, jobb, pengar, flytt osv. Vill inte vara med längre. 

 

Anyway, här kommer lite bilder: