Jag lever

Alright, nu var det typ 100 år sedan jag skrev här. Har varit en del på schemat med andra ord. Det är inte förrän typ nu jag känner att jag kan andas igen. 
 
Få se nu. Efter midsommar följde ju två veckor med jobb till, plus att jag hade Hanna mycket för att Anna var i Grekland. Självklart blev Hanna dålig i ett ben så jag hängde en hel del i stallet och promenerade med henne och sådär. Sen var det grillfest med jobbet som var svinkul! Och så sista veckan där vi städade och gosade med dom få barn som var kvar. Samma dag som jag slutade åkte vi till Allarängens bygdegård för att förbereda inför Berts 50årsfest. Det tog sin lilla tid och var svettigt som aldrig förr (med 27 grader i skuggan är allt svettigt) men kalaset blev så himla lyckat! Han har så många fantastiska vänner den gubben alltså. 
 
Och så kom Cosi! Vi hade ju minst sagt flyt med vädret, typ 30 grader varje dag, så vi åkte båt, hängde vid stranden, promerade runt vid Tjolöholm, badade, var i Göteborg, festade och cyklade i Varberg. Världens bästa vecka!! Nu är det några dagar sedan hon åkte och jag kan andas lite igen. Vet inte vad jag tycker om det dock. Jag förberedde mig nästan på att bli sjuk med tanke på vilket jävla tempo jag har hållt det senaste, och även om jag inte blivit sjuk så är jag minst sagt helt slut. Vill bara ligga i soffan och se på film dagarna i ända typ. 
 
Laddade ner en Couch to 5K app idag med, så idag gav jag mig ut för första gången. Ska med andra ord kunna springa 5 km snart och tycka att det är roligt! Får väl se hur det går med det dock, haha. 
 
Nu kommer Johan och ska äta muffins med mig anytime dock, så jag får väl avsluta. Bilder kanske ni får en annan dag om ni är snälla. Puss

Kommentarer
Postat av: josefin wikman

hallå linn det är post-vm-depression du lider av

Svar: hahaha, om det ändå vore så väl...
Linn Wollbrant

2014-07-16 @ 18:17:10
URL: http://josefinwikmans.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0