gnus

Att vara ensam en lördagkväll ger mig fortfarande lika mycket ångest. Känner mig alltid ensammast i världen och vill bara lägga mig i fosterställning och gråta.
Skillnaden på då och nu är att jag vet att det går över, att jag inte panikar på en gång och att jag tar tio djupa andetag och tänker efter innan jag förutspår min egen undergång.

Så skönt att ha kommit någonstans, framåt.