Att vara ensam.

Ensam har blivit ett så himla fult ord. Det har en negativ klang. Men det borde inte ha det.

Det har tagit mig nästan ett halvår att inse att man behöver vara ensam ibland. Det har tagit mig nästan ett halvår att kunna somna ensam och tycka att det är skönt.
Det tog mig ett halvår att inse att så fort jag är i ett förhållande går jag in till 100% i det. Jag ger allt, hela mig själv. Så mycket att jag typ tappar mig själv. Jag står inte på egna ben, all min tyngd ligger på den andra.

Så får det inte vara. Man måste stå själv innan man kan ta sig an någon annan. Och då ska man inte helt plötsligt falla över till personen i fråga, man ska stå stadigt bredvid, och låta personen fånga en när det behövs. Men man ska inte låta sig bäras.

Vet inte riktigt vad jag ville säga med det här, mer än att påminna mig själv om hur det är.
Tror jag börjar få ordning nu. Det kanske är min tur ändå.

Kommentarer
Postat av: Nettan

Det är en bra insikt Linn!!

Körkortet oxå sen står du verkligen stadigt själv!!



puss puss!!!

2011-10-05 @ 09:15:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0