Med darrande ben
Jag loggar in på bloggen varje dag. Jag öppnar ett nytt inlägg varje dag, men jag skriver inte lika ofta.
Jag har ingneting att skriva nu för tiden känns det som.
Jag har fullt upp med livet tror jag. Jag hänger inte med. Får typ ont i magen när jag tänker på det.
Nyss började jag gymnasiet. Jag kommer ihåg första dagen. Jag var så nervös att jag trodde jag skulle kissa på mig. Helt själv hade jag valt att gå på natur, utan att känna en kotte. Häromveckan slutade jag tvåan. Jag har gjort två tredjedelar av gymnasiet. Jesus, jag fyller 18 om fyra månader. Jag är snart vuxen, och jag hänger inte med.
Jag kommer på mig själv med att kolla efter mina kompisar i bilar. Nyss kunde jag höra vem av dom som åkte förbi på moppen. Det känns inte alls länge sedan. Jag har haft sommarlov i två veckor nu. Det är bara åtta kvar. Det känns som att det var igår vi snackade om att nu är det minsann bara fem veckor kvar till sommarlovet. Jag kommer inte ens hinna blinka, så börjar jag trean, sen helt plötsligt tar jag studenten och allt sånt där. Klart som sjutton att jag längtar som ett as till dagen som troligtvis kommer vara en av de bästa i mitt liv, men samtidigt är jag ganska så skitskraj också. Jag har ingen plan efter gymnasiet. Jag vet inte vad jag vill göra.
Man måste inte veta allt med en gång, jag vet. Men jag vill ju det, jag har ju alltid gjort det. Det skrämmer mig som fan att bara ge sig ut där, utan någonting.
Det känns som att allt springer ifrån mig. Jag vet att man ska sluta tänka som jag gör och leva här och nu, annars missar man ju massor som man aldrig kommer få tillbaka. För hur man än gör så går tiden, och den tiden som gått går trots allt inte att få tillbaka, hur man än gör.
Jag jobbar på det. Imorgon är det midsommar och jag ska inte bli stressad för småsaker. Jag ska ta det som det kommer, och bara ha jättekul. Bra plan Linn!
Jag har ingneting att skriva nu för tiden känns det som.
Jag har fullt upp med livet tror jag. Jag hänger inte med. Får typ ont i magen när jag tänker på det.
Nyss började jag gymnasiet. Jag kommer ihåg första dagen. Jag var så nervös att jag trodde jag skulle kissa på mig. Helt själv hade jag valt att gå på natur, utan att känna en kotte. Häromveckan slutade jag tvåan. Jag har gjort två tredjedelar av gymnasiet. Jesus, jag fyller 18 om fyra månader. Jag är snart vuxen, och jag hänger inte med.
Jag kommer på mig själv med att kolla efter mina kompisar i bilar. Nyss kunde jag höra vem av dom som åkte förbi på moppen. Det känns inte alls länge sedan. Jag har haft sommarlov i två veckor nu. Det är bara åtta kvar. Det känns som att det var igår vi snackade om att nu är det minsann bara fem veckor kvar till sommarlovet. Jag kommer inte ens hinna blinka, så börjar jag trean, sen helt plötsligt tar jag studenten och allt sånt där. Klart som sjutton att jag längtar som ett as till dagen som troligtvis kommer vara en av de bästa i mitt liv, men samtidigt är jag ganska så skitskraj också. Jag har ingen plan efter gymnasiet. Jag vet inte vad jag vill göra.
Man måste inte veta allt med en gång, jag vet. Men jag vill ju det, jag har ju alltid gjort det. Det skrämmer mig som fan att bara ge sig ut där, utan någonting.
Det känns som att allt springer ifrån mig. Jag vet att man ska sluta tänka som jag gör och leva här och nu, annars missar man ju massor som man aldrig kommer få tillbaka. För hur man än gör så går tiden, och den tiden som gått går trots allt inte att få tillbaka, hur man än gör.
Jag jobbar på det. Imorgon är det midsommar och jag ska inte bli stressad för småsaker. Jag ska ta det som det kommer, och bara ha jättekul. Bra plan Linn!
Kommentarer
Postat av: josefin
det är bara mänskligt att inte leva i nuet. faktiskt. såg en kille på skavlan som var professor i lycka typ, och han sa det att det är nästan omöjligt att leva i nuet, att man alltid har tankarna på nästa sak man ska göra.
Ta en sjuhelsike massa kort, så kan man kolla tillbaka istället.
Trackback
