gnus

Hej.

Känner mig sådär väldigt tom. Magen krampar. Jag vill spy upp allt vidrigt som befinner sig där nere. Det känns som att jag brode gråta, men för vad vet jag inte.
Kanske för att jag önskar att min pappa vore här. Kanske för att jag känner mig så oändligt ensam ibland. Kanske för att jag inte har slappnat av i magen på över ett år. Kanske för att någon form av ångest alltid letar sig in i skarvarna, oavsett vad jag gör.

Fråga inte hur jag mår, för jag vet inte själv.

När jag sitter hemma själv, då blir det såhär. Tårarna rinner helt utan orsak. När jag umgås med folk skrattar jag, och det skrattet kommer verkligen från hjärtat. Hur vet man då hur man mår? Om man ena sekunden är så lycklig att man inte vet vart man ska ta vägen, och andra sekunden tror att man ska avlida för att man är så olycklig?

Jag är så förvirrad.