wake me up when september ends

Jag har inte gråtit än,
inte på riktigt.
Det kommer, tro mig.
En vacker dag så faller jag,
fasaden rivs, även för mig själv.
Jag vet att jag lurar mig,
men jag kan inte hjälpa det.
Tror det gör ont ändå.

Förresten, jag trillar nog nu.
Försök inte fånga mig.
Jag klättrar upp igen,
tids nog.

Kommentarer
Postat av: k

2010-06-07 @ 18:22:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0