gnus

Jag vet att jag skrev förut att jag gått och funderat på en sak.

Jag har gått klart mitt första år på gymnasiet (Ja, det tog mig till nu att inse det). Jag har gjort ett av tre år. En tredjedel.
Under den tredjedelen känns det som att jag har lärt mig så mycket som det går, på alla plan. Inte bara hur man räknar tredjegradsekvationer och hur tarmtång fortplantar sig, utan också vem jag är, vad jag tycker om och vad jag vill.

Jag har hittat mig själv, jag vet vem jag är, jag kan stå på mig och säga vad jag tycker och tänker, jag vet vad jag vill och framförallt har jag utvecklats så mycket som människa.
Förut vad jag väl lite halvblyg, gjorde inte för mycket väsen av mig, tog inga initiativ, gjorde vad som förväntades och inte mer.

Vad har jag gjort hittills då? Jo, jag har två jobb. Eller, ett som jag avslutat. Jag går och pratar med kuratorn. Ja, det var ett stort steg för mig. Jag ringde ett samtal till Niklas på Coop, jag gick dit och träffade honom, var på "intervju" igen. Det är stort för mig, riktigt stort.

Jag vet vilka som är mina riktiga vänner. Mina vänner är dom som ger mig något, som utvecklar mig som person, som jag vill ge något tillbaka till. Jag väljer bort dom som gör mig illa, som får mig att må dåligt.
Jag har haft ett riktigt förhållande, som jag är stolt över, men som tyvärr är över nu. Något som jag fortfarande brottas lite med. Tror att jag har kommit fram till att jag mest saknar någon, någon som ligger bredvid, någon som behöver mig och som tycker att jag är den finaste i världen.

Mitt förhållande har även utvecklat mig otroligt mycket som person. Jag kan se på mig själv med nya ögon, känna att jag tycker om mig själv och min kropp. Jag trivs med mig själv, är stolt över mig själv. Jag kan tycka att jag är snygg, söt och allt det där. Att veta att någon annan tycker det innest inne hjälper en att tycka det själv. För hur ska man kunna älska någon annan om man inte älskar sig själv?

Jag har brottats med så mycket känslor gentemot skolarbetet. Jag är inte bäst längre, och det svider. Jag vet att det låter löjligt, men det är så det känns, för mig, på riktigt. Men det blir bättre. Jag fick 3 VG och resten MVG som betyg nu till sommarn. Det är hur bra som helst, men förut såg jag bara på det som var "dåligt".

Jag har gått och våndats nu inför helgen (imorgon och på söndag) när jag ska jobba. Jag vill inte sitta och göra fel, inte veta, få fråga, skämmas. Men jag vet att det egentligen inte är så. Ingen kan allt från början, om man vill veta något måste man fråga. Men det bär emot, det gör verkligen det. Jag ser bara på de få misstagen jag gör och inte på allt det bra. Men det ska jag ändra på, nu, med en gång. Jag ska gå till jobbet imorgon, tjäna pengar och ha roligt, lära mig saker, och utvecklas mer.

Jag har börjat få mitt studiebidrag, jag har hand om mina egna pengar, märker hur mycket som går och hur svårt det kan vara att hålla i dom. Jag tjänar egna pengar och sparar till det jag vill köpa. Det har också utvecklat mig, lärt mig något.

Från och med nu är det mitt mål, med allt. Att utvecklas som person. Att hitta mig själv, den jag är. Och jag vet att jag är på god väg redan, jag känner det, i magen.