Blöta äventyr.
Hej bloggen! Jag överlevde, om än med knappa marginaler..
Jag och Linnéa gav oss ut i regnet med endast ett ynka litet paraply till vår hjälp, så blöta blev vi. Vårt ärende i den stora staden var att ta oss till Gibraltargatan och lämna in Linnéas telefon eftersom det är sprickor i skärmen (hon har en iPhone). Sagt och gjort, vi frågade oss fram. "Det är inte så långt". Människor, det var åt helvete långt. Trodde aldrig vi skulle komma fram. Vi träffade faktiskt en trevlig kille som vi hade följe med en bit, och som visade oss vart vi skulle. När vi kom fram stod det prydligt på dörren: Semester stängt. Vi är tillbaka 2 augusti. Vi ville dö, okej. Vi var helt dyngsura och stod där på den jävla Gibraltargatan utan att veta vilket håll vi skulle.
Vi fick tillslut reda på att vi skulle ta buss 19, så vi gick ut till vägen och väntade på den. Med den åkte vi sedan till Mölndal station och där satt vi och väntade på tåget. Det enda flytet vi hade idag var när Öresundståget kom så att vi kunde åka med det istället för pendeln, annars har i princip allt gått emot oss.
Jag fick även gå hem i regnet, jag bad till gud att mitt paraply skulle hålla några meter till så att jag kunde få komma hem utan att vara helt dränkt. Jag kom faktiskt ända hem, med mitt paraply i behåll och hoppade ner i ett varmt och skönt bad. Så här sitter jag nu och knåpar ihop ett inlägg som Linnéa kan referera till när hon har svårt att förklara, haha.
"När jag ska förklara vad som hände och hur det gick går det alltid så jävla dåligt så jag skriver alltid att dom ska läsa på din blogg, haha!"
Vi satt och funderade på om vi någonsin lyckats ta oss någonstans, där vi aldrig varit förut, utan att gå helt fel först, men vi kunde helt ärligt inte komma på ett enda ställe.. Det är inte helt okej, haha!
Jag och Linnéa gav oss ut i regnet med endast ett ynka litet paraply till vår hjälp, så blöta blev vi. Vårt ärende i den stora staden var att ta oss till Gibraltargatan och lämna in Linnéas telefon eftersom det är sprickor i skärmen (hon har en iPhone). Sagt och gjort, vi frågade oss fram. "Det är inte så långt". Människor, det var åt helvete långt. Trodde aldrig vi skulle komma fram. Vi träffade faktiskt en trevlig kille som vi hade följe med en bit, och som visade oss vart vi skulle. När vi kom fram stod det prydligt på dörren: Semester stängt. Vi är tillbaka 2 augusti. Vi ville dö, okej. Vi var helt dyngsura och stod där på den jävla Gibraltargatan utan att veta vilket håll vi skulle.
Vi fick tillslut reda på att vi skulle ta buss 19, så vi gick ut till vägen och väntade på den. Med den åkte vi sedan till Mölndal station och där satt vi och väntade på tåget. Det enda flytet vi hade idag var när Öresundståget kom så att vi kunde åka med det istället för pendeln, annars har i princip allt gått emot oss.
Jag fick även gå hem i regnet, jag bad till gud att mitt paraply skulle hålla några meter till så att jag kunde få komma hem utan att vara helt dränkt. Jag kom faktiskt ända hem, med mitt paraply i behåll och hoppade ner i ett varmt och skönt bad. Så här sitter jag nu och knåpar ihop ett inlägg som Linnéa kan referera till när hon har svårt att förklara, haha.
"När jag ska förklara vad som hände och hur det gick går det alltid så jävla dåligt så jag skriver alltid att dom ska läsa på din blogg, haha!"
Vi satt och funderade på om vi någonsin lyckats ta oss någonstans, där vi aldrig varit förut, utan att gå helt fel först, men vi kunde helt ärligt inte komma på ett enda ställe.. Det är inte helt okej, haha!
Kommentarer
Trackback
