15 juli

Efter otaliga svängar på stan med Linnéa, Annie, Elin och Alina så fick jag med mig ett armband hem. Letade ihjäl mig efter ett par svarta cykelbyxor men det verkar vara ganska slut överallt. Får väl klippa av mina gamla tights och göra dom till ett par.. Annars har jag ju alltid ett par vita, bättre än inget!

Övningskörde hem till Elin och när vi var nästan framme så öppnade sig himlen, bokstavligt talat. Det bara öste ner och jag frågade mamma ganska desperat om vindrutetorkarna inte kunde veva fortare för jag såg verkligen ingenting. Kröp verkligen fram på vägen och trodde jag skulle dö där ett tag, fy vad hemskt det var. Ska aldrig mer köra bil när det regnar, haha. Eller okej, krydd kanske, men det var inte kul.

Imorgon är det Lars Winnerbäck och jag är så gott som lycklig. Allvarligt, jag kommer vara fullkomligt överlycklig imorgon. Det spelar ingen roll om jag inte ser ett piss eller om jag har stått upp i flera år, det kommer ändå vara bäst.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0