gnus

Vi började vår resa runt 11 på morgonen och när vi gjorde vårt första stopp i Väröbacka såg vi allihop ut såhär. Redan i Frillesås öppnade sig himlen men vi var inte ledsna för det. Vi hade ju mina nybakta bullar att se fram emot!



Vi tog av på Ginstleden lite här och var, och precis innan det här kortet togs så stod vi vid ett vägskäl där vi inte riktigt visste vart vi skulle. Jag bestämde att vi skulle gå in och fråga någon stans och det föll såklart på min lott. Dessvärre var det inte en kotte som visste vilken den bästa vägen var, så tillslut fick vi ta saken i egna händer. Elin fick även den stora äran att ta över cykelvagnen så jag svävade på moln där ett tag för att det var så enkelt att trampa!



När vi kände att vi började närma oss Varberg blev vi i princip överlyckliga! Dessvärre missade vi tydligen en skylt och hamnade på 41an där man fick köra i 100 utan att kunna ta oss därifrån.. Vi raggade lite sådär på ett gäng män vid en bondgård som sa att dom inte hade några nycklar att öppna grinden med. Ledsna och förvirrade stod vi där utan att veta vart vi skulle ta vägen. Som tur var kom bonden som bodde där och öppnade åt oss och skickade sedan iväg oss på någon stig/väg. Tillslut hamnade vi här, där vi, hungriga som få (särskilt jag och Elin) och käkade lunch.



Tre villrådiga tjejer utanför Varbergs Kurort som i Linnéas mun heter "rehabiliterings-grejet". Så kan man också se på det. Här var vi trötta och blöta och ville mest bara komma fram, så vi cyklade upp för backen, men halvvägs upp sa jag ifrån och berättade jag att minsann inte tänkte cykla en meter till i uppförsbacke, så vi tog av på en väg till höger och vips, var vi framme! Vi hade inte ens börjat leta, men lite flyt får man ha ibland.

To be continued...