Min livräddare

Det är otroligt vad ipren gör.

Jag cyklade som sagt ner till fotbollsplan med min kära mor, satt där och kollade på min bror, som förövrigt är jätteduktig, när han spelade match och när det nästan var min tur att ta mig ut på plan så slog mensvärken number one till. Jag skojar inte, jag hade sådan kramp så jag kunde knappt stå upp, trodde jag skulle kräkas vilken sekund som helst.
Så jag satte mig på cykeln hem igen, började nästan gråta på vägen, gick på toa, slängde i mig en ipren och sen låg jag i min säng tills dess att jag vågade tro att jag skulle överleva.
Gud, jag som aldrig brukar ha jobbigt med mensvärk annars, det är andra gången det blir såhär nu. Jag trodde verkligen jag skulle dö, eller i alla fall spy upp min frukost.

Och nu sitter Annie och tjötar på att jag ska gå ut och springa med henne, ska jag, ska jag inte? Jag behöver...

UPDATE: Jag tackade nej till att gå ut och springa så får väl ta igen mitt misstag och köra en stund på Crosstrainern utanför. Mycket bekvämare, ehe. LATISLINN

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0