gnus

Jag har inga ord för någonting längre.
Det bara bubblar i magen på mig men det kommer inte ut några ord. Ibland kommer det inte ens ut några tårar. När man mest av allt bara vill gråta kommer det inte en endaste liten mini tår. Så har det känts nu de senaste dagarna/veckorna.

Jag har så mycket skit inom mig som behöver komma ut, så mycket smärta. Men något blockerar, det tar stopp. Är det rädslan? Men jag vet ju inte ens vad jag är rädd för? Jag hittar inga ord, inte ens ett ljud som beskriver hur jag känner mig. Jag vet inte, jag vet verkligen inte.

När jag väl blir ledsen så orkar jag aldrig ta itu med det just då heller. Så jävla patetiskt ändå. När det väl vill komma ut så sätter jag stopp. För då passar det inte mig minsann. Fan va egoistisk jag är. Tänker så mycket på mig själv att jag glömmer av att ta hand om mig.
Men det passar liksom inte alltid, och när jag är ledsen orkar jag inte prata. Det tar så jävla mycket energi om jag ska lyckas gråta om prata samtidigt att jag bara blir helt jävla död. Det går helt enkelt inte. Det tar stopp i halsen. Jag sitter och formulerar mening efter mening och allt låter lika patetiskt och dåligt. Ingenting som jag skulle kunna säga, och när jag väl hittat de rätta orden vågar jag inte säga dom. Det tar verkligen stopp.

Allt är så abstrakt. Jag kan liksom inte ta på det, kan inte säga att en specifik händelse gör så att jag är ledsen eller arg. Det är allt och ingenting på nått sätt.

Åh, jag blir så trött.