gnus

Sen lovade jag att skriva ett inlägg om min bästa vän också.

Det finns seriöst ingen som slår henne. Och det finns inte riktigt några ord som kan beskriva tillräckligt bra hur mycket jag tycker om henne och hur mycket jag behöver henne.
Men, det skadar ju aldrig att försöka!

Linnéa, du är min bästa vän.
Vi blev kompisar i typ 5an-6an? Jag minns inte så noga och tycker egentligen inte att det är så himla vesäntligt.
Vi bråkade, och det var nog det värsta jag varit med om. Jag trodde att jag mådde bra när jag såg dig sådär himla ledsen i skolan, men det gjorde jag inte. Och aldrig har jag varit så glad som när du skickade sms och sa att du ångrade dig. Som jag hade väntat på det smset. Som jag hade väntat på dig.
Jag tror faktiskt att vi behövde det, vi behövde det breaket. Behövde inse att vi behöver varandra. Vi kom över vår fjortisperiod där också, tror jag. Haha, åh Gud. Vi var verkligen töntiga där ett tag. Eller, ett ganska bra tag..
Jag trodde aldrig att vi skulle kunna bli så bra kompisar igen, jag trodde att allt var förstört, forever liksom. Men jag hade fel, och tacka Gud för det.

Nu går vi på gymnasiet, båda har pojkvän, vi har läxor och båda tränar. Vi hinner inte ses lika mycket som förut och vissa dagar gör det verkligen ont i mig. Men jag vet att du inte betyder mindre för mig för att vi inte hinner ses så mycket.
Däremot vet jag att allt faller ihop när vi inte setts på ett tag. Det är inte så att jag kan sätta fingret på det och säga att Jag är ledsen för att jag inte varit med Linnéa på länge utan det bara kommer över mig och jag blir ledsen för allt och inget.
I just need you, it's that simple.