gnus

Okej, jag vet ingenting atm. Inte ett piss.

Jag vet att jag för tillfället har hundra knyck och att jag har ont i ryggen. Det är i princip det jag vet. Och att jag är hungrig. Sen är det tomt.

Hur ska jag reagera liksom? Jag blir ju nästan arg på dig, men hur snällt är det på en skala?

Förresten tror jag att alla styrs av hjärtat och hjärnan. Att man kan känna en sak i hjärtat, och sedan i hjärnan veta om att man verkligen inte borde känna så.
Hjärtat kan man inte styra över för fem öre. Vill hjärtat känna på ett sätt så gör det det och skiter i vad hjärnan tycker om det. Jag har problem med vad jag ska lyssna på, hjärtat eller hjärnan. Särskilt när dom säger motsatser. Hjärnan är ju oftast lite mer förnuftig än vad hjärtat är, men lyssnar man inte på hjärtat alls så fungerar ingenting. Jag känner mig helt schizofren ibland, så jävla jobbigt.

Lite onödig fakta: Idag vaknade jag kvart i nio, kvart i tio tog jag bussen till Kungsbacka och pendeln vidare till Göteborg. Kollade balklänning till Linnéa, hittade en och ett par skor till. Hittade även en jättesöt kjol som jag ska ha på avslutningen och på middagen. Sedan skulle vi hem, hann inte köpa något busskort så jag tänkte att jag gör det på tåget, men nehe. Det kunde man inte, så jag fick betala. Sedan när jag betalat upptäckte jag att han stämplat 5 kuponger men eftersom jag inte fyllt 16 än ska jag ju bara stämpla 3. En massa onödiga pengar där för att snubben trodde jag var 17. Sedan stannade vi i Kungbacka, la undan en klänning på Sisters där, gick på toa, köpte keso och gräddfil och sedan gick vi till bussen. Det satt ingen busschaufför när vi kom så det var bara att kliva på, hehe.
Sedan hemma. Ut och gå med Kråkan, fastnade hos Amanda Sellman och hennes söta hundar. Hem, prata med Linnéa. Nu: äta tacos. Sedan: Till beda.
Full fart.

Take care.