onödig fakta
Känner att jag skriver väldigt mycket och väldigt intressanta saker här nu för tiden...
Nej men allvarligt, jag orkar faktiskt inte riktigt. Jag sitter här med mitt SO arbete och försöker få skrivit något vettigt och riktigt men det går inget vidare. Man ska skriva om vad man tycker är viktigt och meningsfullt i sitt liv. Hur djup är inte den frågan då? Det är ju jättesvårt. Jag kommer bara in på massa andra saker hela tiden och så får jag ta bort och börja om, och då är jag inne i en helt annan tankebana och så går det inte alls.
Jag känner lite som att varför ska man ha en sån fråga? Det har väl inte min SO lärare med att göra? Tänk om det jag tycker är meningsfullt i mitt liv är jättepersonligt?
Snart är det slut. Snart har jag gått ur grundskolan. Hur fräckt är inte det då? Att ha gått ur grundskolan. Jag behöver aldrig mer komma tillbaka dit. Aldrig mer ska jag behöva käka den äckliga bambamaten, sitta på de obekväma stolarna, använda de urkassa datorerna, aldrig mer. Fy fan va gött säger jag bara! Det är ju det här man har längtat efter, i hur många år då? En halv evighet känns det som i alla fall.
Jag vill egentligen bara resa bort. Långt bort, tömma mitt huvud på dess innehåll och komma tillbaka, helt utan några tankar. Börja om på nytt. Allt är så krångligt jämt.
Bye
Nej men allvarligt, jag orkar faktiskt inte riktigt. Jag sitter här med mitt SO arbete och försöker få skrivit något vettigt och riktigt men det går inget vidare. Man ska skriva om vad man tycker är viktigt och meningsfullt i sitt liv. Hur djup är inte den frågan då? Det är ju jättesvårt. Jag kommer bara in på massa andra saker hela tiden och så får jag ta bort och börja om, och då är jag inne i en helt annan tankebana och så går det inte alls.
Jag känner lite som att varför ska man ha en sån fråga? Det har väl inte min SO lärare med att göra? Tänk om det jag tycker är meningsfullt i mitt liv är jättepersonligt?
Snart är det slut. Snart har jag gått ur grundskolan. Hur fräckt är inte det då? Att ha gått ur grundskolan. Jag behöver aldrig mer komma tillbaka dit. Aldrig mer ska jag behöva käka den äckliga bambamaten, sitta på de obekväma stolarna, använda de urkassa datorerna, aldrig mer. Fy fan va gött säger jag bara! Det är ju det här man har längtat efter, i hur många år då? En halv evighet känns det som i alla fall.
Jag vill egentligen bara resa bort. Långt bort, tömma mitt huvud på dess innehåll och komma tillbaka, helt utan några tankar. Börja om på nytt. Allt är så krångligt jämt.
Bye
Kommentarer
Postat av: julia
finns det en plats över på denna resa?
hade inte vart helt fel
Trackback
