gnus

Jag förstår mig verkligen inte på dig. Du säger att jag visst betyder mer än så för dig, men du bevisar det fan inte? Du säger förlåt och att du menar det men inför folk så skrattar du bort det som om du bara drev med mig ännu en gång? Fattar du inte att jag inte pallar mer snart? Jag vill mer än något annat vara din kompis med du behandlar mig inte som om du vill vara min och då kan det kvitta. Jag klarar mig utan dig. Okej, jag kanske inte alls gör det, men jag kommer ju få göra det för jag pallar inte att bli nertryckt om och om igen. Jag förtjänar bättre än sådär.

Och vet du? Jag skiter ärligt talat i om du läser detta eller inte, för du lär ju förstå att det handlar om dig. Det är du som ska komma till mig den här gången för jag orkar inte ta mer skit. Jag orkar inte tala om för dig som en jävla morsa att du gör mig ledsen helatiden. Det borde du förstå själv. Och gör du inte det har du väl tur som läser det här då och kanske inser det.
Jag vill att du ska veta, men jag känner mig så jävla tjötig om jag snackar med dig. Jag orkar inte börja bråka och shit. Då får det vara, jag har andra vänner.

Bajs.
Jag är rätt patetisk som skriver här, jag vet. Men det är som att jag har ett behov av att låta folk veta, men jag vill inte att dom ska bry sig. Om folk läser måste dom inte bry sig, dom behöver inte ens låta mig veta att dom läser. Om dom känner för det kan dom slänga in en kommentar men jag har inget tvång att ens publicera den och än mindre svara på den. Det är skönt, jag berättar det för någon, som lyssnar och sedan är det över. That's how I work.

Nu ska jag till Fjärås, bye!