gnus

Så är det bara, har alltid varit och kommer alltid att vara. 

Fråga mig inte varför, men det sitter där i ryggmärgen, att man ska vara bäst. Och tro mig, det är påfrestande så in i bänken. Att hela tiden ha så fruktansvärt höga krav på sig själv tär på psyket. 

Att gå och vara sur och besviken i en vecka för att man inte skrev tillräckligt bra på ett prov, det är inte bra. 

Dålig förlorare är jag också. Jag klarar av att förlora om det var någon annan som var bättre än mig, men var det jag som var dålig/gjorde bort mig, då är det inte okej. Minst sagt. Då är jag irriterad jättelänge och bara allmänt pissed of.