gnus

Utanför dörrn står Helene med all Simons packning och ser chockad ut när jag öppnar. Efter att hon frågat hur det är med mig och även sagt att hon också brytit näsan en gång så säger hon att Simon sitter i bilen, sovandes, och hon får inte väckt honom. 

Jag börjar garva och går ut och kollar, mycket riktigt, där sitter den lille mannen, sovandes. Jag börjar pussa på honom, skakar om honom minst hundra gånger, skriker hans namn, klappar nästan till honom och han vaknar fortfarande inte. Tillslut så öppnar han ögonen lite halvt och jag säger till honom: Simon, du måste gå ur bilen!! Han reagerar knappt alls så tillslut så lyfter jag ut hans fötter först och drar honom ur bilen. Han kan inte stå upp själv utan måste hålla i mig hela tiden. När vi kommer in har han problem med att få av sig skorna, haha. Det var nära att han satte sig på bänken i hallen men jag hann hindra honom och skickade upp honom i sängen där han totaldäckade på 2 sekunder. 

Snacka om att vara trött?! Den stackarn hade inte sovit nått på några dygn. S

När vi senare satt i bilen på väg ner till Varberg säger han att han inte minns något alls från det att han somnade i Helenes bil till att mamma väckte honom i hans säng. 

Haha, han måste gått i sömnen eller något när jag skickade upp honom på hans rum? Jag menar, han kunde inte ens prata och han kunde nästan inte gå heller.