naturångest?
Idag på matten satt jag brevid en geni. Jag fick ångest. Jag visste det.
I Åsa har jag tragiskt nog alltid varit bäst, kanske inte på allt, men med 320 poäng, på det mesta i alla fall. I min klass då. Så kommer jag till gymnasiet, natur, där det bara går snillen. Kul, jag känner mig som en äkta korkskalle som är hur trög som helst och bara inte fattar. Jag får panik, tänker inte ordentligt, gör fel, får mer panik, börjar lipa.
Så kommer det vara. Ångest ångest ångest typ.
Jag gillar Bertil i alla fall.
- Hej, jag heter Bertil. Idag är det inte så många barn som döps till Bertil så jag är utrotningshotad. Därför måste ni vara rädda om mig.
Hejdå!
Kommentarer
Trackback
