Föreläsning om droger
Idag hade vi en föreläsning i skolan om droger.
Det var lite läskigt samtidigt som det var väldigt intressant. Man såg redan när man kom in att det var föredetta alkolister eller något sådant som satt där och när de sedan började berätta så var det mer än så. Alla hade knarkat, en hade suttit på Kumla och en hade varit prostituerad.
Jag tycker det känns overkligt, att dom är så nära liksom. Droger för mig är något som är så långt bort. Det finns liksom inte i närheten. Och så sitter dom där, har knarkat mer än halva sitt liv och är precis lika mycket människa som jag är. Det går till och med att ta på dom liksom. Helt overkligt. Att sitta i fängelse gör man ju bara inte, och det sitter han där, två meter ifrån mig och säger att när jag var på fängelset så var det si och så.
Han berättade att drogförsäljning fanns inom fängelset också. Han sa att 90% av alla som sitter inne är beroende av droger och är kriminella på det då, så han tyckte inte det var konstigt att det förekom mycket droger och sånt. Men ändå, ett svenskt fängelse och det smugglas in droger osv. Det låter ju ganska osannolikt och verkligen inte som jag föreställer mig att fängelset ser ut liksom.
Killarna i klassen laggade mycket på att han upprepade sig så mycket: "Jag hade en dålig barndom" "Min barndom var inget vidare" "Jag växte upp under sådana förhållanden".
Jag tror att det dom gör, åker ut och föreläser, det gör dom för våran skull, men också mycket för sin egen. Jag tror att det stärker dom otroligt att få komma ut och berätta för folk hur dom har haft det. Att de sedan får höra sin egen historia om och om igen, det får dom nog själva att inse och acceptera att såhär är det faktiskt.
Det är starkt att sitta där inför 60 niondeklassare och säga att Jag sålde min kropp. Jag tror ju inte precis att hon är stolt över att ha sålt sin kropp, men det behövs sådana människor, sådana som vågar stå upp och säga att jag är Nykter alkolist och narkoman. Det behövs för att man ska förstå och det gör det väldigt mycket mer påtagligt att det faktikst finns i närheten.
En var 40, en 54 och den andra 28. Tre olika åldrar, tre olika historier. Den ena av dom hade varit ren i 4 år, den andra 2 och den tredje vet jag inte. 4 år, och hon var 54. Hon hade börjat med allt när hon var 17. Det är 33 år. 33 år av sitt liv har hon slösat bort på knark. Det är sjukt. Tänk vad hon ångrar sig nu när hon är ren. Tänk vilken ångest hon måste ha över att ha slängt bort ett halvt liv sådär. Som hon sa själv: Jag har ingenting. När man är 54 år då har man ändå byggt upp ett liv, man har barn, kanske barnbarn, ett nätverk med vänner, ett hus och kanske en fritidssysselsättning. Hon hade inget av det där, hon hade ingenting. Hon var trasig sa hon. Och det förstår man ändå, efter att ha knarkat i 33 år och både hunnit med att gå på gatan och sitta i fängelse. Då är man nog inte särkskilt hel.
Och med allt detta vet jag inte riktigt vad jag ville ha sagt men jag behövde få det ur mig iallafall.
Puss, och börja inte knarka.
Det var lite läskigt samtidigt som det var väldigt intressant. Man såg redan när man kom in att det var föredetta alkolister eller något sådant som satt där och när de sedan började berätta så var det mer än så. Alla hade knarkat, en hade suttit på Kumla och en hade varit prostituerad.
Jag tycker det känns overkligt, att dom är så nära liksom. Droger för mig är något som är så långt bort. Det finns liksom inte i närheten. Och så sitter dom där, har knarkat mer än halva sitt liv och är precis lika mycket människa som jag är. Det går till och med att ta på dom liksom. Helt overkligt. Att sitta i fängelse gör man ju bara inte, och det sitter han där, två meter ifrån mig och säger att när jag var på fängelset så var det si och så.
Han berättade att drogförsäljning fanns inom fängelset också. Han sa att 90% av alla som sitter inne är beroende av droger och är kriminella på det då, så han tyckte inte det var konstigt att det förekom mycket droger och sånt. Men ändå, ett svenskt fängelse och det smugglas in droger osv. Det låter ju ganska osannolikt och verkligen inte som jag föreställer mig att fängelset ser ut liksom.
Killarna i klassen laggade mycket på att han upprepade sig så mycket: "Jag hade en dålig barndom" "Min barndom var inget vidare" "Jag växte upp under sådana förhållanden".
Jag tror att det dom gör, åker ut och föreläser, det gör dom för våran skull, men också mycket för sin egen. Jag tror att det stärker dom otroligt att få komma ut och berätta för folk hur dom har haft det. Att de sedan får höra sin egen historia om och om igen, det får dom nog själva att inse och acceptera att såhär är det faktiskt.
Det är starkt att sitta där inför 60 niondeklassare och säga att Jag sålde min kropp. Jag tror ju inte precis att hon är stolt över att ha sålt sin kropp, men det behövs sådana människor, sådana som vågar stå upp och säga att jag är Nykter alkolist och narkoman. Det behövs för att man ska förstå och det gör det väldigt mycket mer påtagligt att det faktikst finns i närheten.
En var 40, en 54 och den andra 28. Tre olika åldrar, tre olika historier. Den ena av dom hade varit ren i 4 år, den andra 2 och den tredje vet jag inte. 4 år, och hon var 54. Hon hade börjat med allt när hon var 17. Det är 33 år. 33 år av sitt liv har hon slösat bort på knark. Det är sjukt. Tänk vad hon ångrar sig nu när hon är ren. Tänk vilken ångest hon måste ha över att ha slängt bort ett halvt liv sådär. Som hon sa själv: Jag har ingenting. När man är 54 år då har man ändå byggt upp ett liv, man har barn, kanske barnbarn, ett nätverk med vänner, ett hus och kanske en fritidssysselsättning. Hon hade inget av det där, hon hade ingenting. Hon var trasig sa hon. Och det förstår man ändå, efter att ha knarkat i 33 år och både hunnit med att gå på gatan och sitta i fängelse. Då är man nog inte särkskilt hel.
Och med allt detta vet jag inte riktigt vad jag ville ha sagt men jag behövde få det ur mig iallafall.
Puss, och börja inte knarka.
Kommentarer
Postat av: jessika.
Väldigt bra föreläsning, och som du sa; starkt att sitta där och säga rakt upp & ner: jag sålde mig. Rös verkligen när hon sa det, låter så overkligt.
Postat av: Klara
"...Och så sitter dom där, har knarkat mer än halva sitt liv och är precis lika mycket människa som jag är. Det går till och med att ta på dom liksom." Så himla bra beskrivet. Jag önskar att jag hade varit med på den. LAST'N föreläste ju för oss igår men jag var sjuk. Saken är den att man ser så mycket, "såhär kan det vara ute i den stora stygga världen", men när man själv ser eländet med egna ögon blir det totalt overkligt på något vis. Trots varningar kan man inte förstå? Är det ren humanitet som rycker in? Att vi, som medmänniskor, inte vill att våra jämlikar ska ha det så fruktansvärt dåligt?
Trackback
