Slutet på fjärilshistorien

Ni vet hur jag tjatat om våra fjärilslarver och puppor osv osv? Här kommer det sista inlägget!
 
När jag var på semester så ringde Lexie och berättade att Sparkle hade kläckts, eller vad man nu säger. Hon var ute ur sin puppa helt enkelt!! Dessvärre så fungerade inte hennes vingar riktigt, och katten lekte lite med henne, så hon dog... Tur, tänkte jag då, när Horsie också kläcktes! Hon dock levde i 2 glada dagar innan Shadow trampade på henne... Förbannade husdjur. Sist men inte minst kläcktes också Goldie the foldie the holdie och här är hon, i all sin prakt, innan vi släppte ut henne så att hon skulle ungå samma öde som sina forna kamrater;

Tre underbara timmar på en häst och ett hemskt bungy jump

Efter en tidig hemgång från krogen (var i säng innan 2, när hände det senast liksom?) så ringde klockan 07.30 igen. 08.15 blev jag upplockad för resans höjdpunkt nästan; 3 timmars ridning! Jag njöt nått så fruktansvärt i tre timmar, trots ömmande rumpa och värkande fot (som svullnade upp som fan efteråt...).
Vi red i en dal typ, eller vad man ska kalla det. Berg överallt omkring i alla fall.
Förbi kossor!
Där borta någonstans har dom spelat in jättemycket av Sagan om ringen.
Igenom floden.
Fram till sjön!
Min polle hette Zodiac, så gullig! Och stor...
Mitt sällskap! "Ledarhästen" hade vart med i Prins Caspian (Narnia 2) och flera av dom andra hästarna var tydligen filmstjärnor också, haha.
Efter otaliga galopp- och travsträckor så red vi tillbaka, och trots att jag hade ont överallt i hela kroppen i en vecka så var det så himla värt det. Ska verkligen försöka ta upp ridningen när jag kommer hem igen. Saknar det så mycket.
 
Sen var det direkt hem till hostelet, boka bungy, äta något och sedan bar det av. 134 m slängde jag (blev knuffad) mig ut för. Såhär såg det ut:
 
Och jag har ingen aning om varför bilderna ligger ner, och får inte ordning på det heller. Litar helt enkelt på att ni kan vrida på huvudet.
 
Kunde inte heller hitta någon kod så att jag kan lägga in videon här, så ni får väl länken istället dårå.
 

Det var typ det sjukaste jag gjort.
Jag var så nervös att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, men jag blev inte rädd förrän jag skulle gå ut på en där lilla jävla plattformsgrejen. Hade typ 7 cm kvar, och då ber han mig att ta ett steg till .Då kände jag bara att nej, jag klarar inte det här. Kände nästan hur tårarna kom. Men, sen var jag iväg. Han räknade ner, och knuffade mig ut typ, haha. Adrenalinet var helt galet också. Kunde knappt andas på vägen upp.
 
Jesus, kollar på bilderna nu och hela magen knyter sig typ. Jag har verkligen gjort det?!
 
Sen var det bara en dag kvar, som jag spenderade på ett café med en bok, typ. Och så gick jag på bio, själv, för att fördriva tiden, haha. Sedan åkte jag hem. Dumma flygbolaget hade ju ändrat flighten dock, så jag flög upp till Auckland för att sitta där i 4 h, och sedan ner till Welly igen. Kände liksom efter en timme i luften att "hej hej Wellington", kan ni droppa mig här eller? Men, det kunde dom inte nej.

Och det var den resan. Som sagt, det var verkligen upp och ner. Vissa stunder ville jag lägga mig ner och gråta för att jag kände mig så ensam, men nu efteråt känner jag bara att jag är jävligt stolt över att jag faktiskt åkte, och att det gick så bra! Jag är så jävla bra!
 
Och nu är jag hemma i vardagen igen, så nu slipper ni bli uttråkade med massa bilder från ett av världens vackraste länder, hehe. Puss!

Milford Sounds

Dag två i Queenstown skulle jag på utflykt till Milford Sounds. Bussen hämtade oss 06.30, så var uppe i tid, om man säger så.
Första stopp var vid två mirror-lakes. Så himla vackert?! Det var verkligen en spegelbild (innan två ankor kom och förstörde...)
Landskapet är... ja, jag har inga ord. Det är så jävla mäktigt, och vackert, och breathtaking (vad heter det på svenska?). Bergen är flera tusen meter höga, så höga att topparna är täckta av moln, vissa av snö. Vi åkte genom en dal liksom, och man undrar hela tiden vad i hela friden fick en människa att bygga en väg här? Än mindre bygga en tunnel genom ett av bergen, som vi åkte genom. Den var så liten att bussen preics fick plats, och det var rödljus på varje sida av tunneln eftersom det inte är plats att mötas där inne. Bygd för hand är den, 1200 m lång. Sjukt.
 
Väl framme i Milford Sounds skulle vi ut på en båtutflykt som gick fjorden ut och tillbaka, i princip. Det. Var. Så. Mäktigt. Inte många av bergen var under 1500 m, och ja, man kände sig verkligen liten på jorden alltså.
Vi såg vattenfall som var tre gånger så höga som niagarafallen.
Åkte som sagt hela fjorden ut tills vi hamnade i Tasmanska havet.
Där kom solen fram och ändrade färg på vattnet.
 
Så himla vackert! Vi såg två delfiner hoppa också.
Och en regnbåge!
Och sälar!! Som var såååå gulliga, haha.
 
Sen åkte vi dom 4 långa timmarna buss tillbaka. Väl tillbaka så åt jag middag, mötte upp två holländskor och så gick vi ut! Var inte ute särskilt länge, och vi gick bara till två ställen, men det var kul.

Queenstown

Resan från Wanaka till Queenstown är relativt kort, och vi stannade två gånger innan vi var framme - först vid Kawarau bridge, världens första bungy!
Och det såg ut såhär! Fick svindel av att stå där uppe...
 
Och second - Arrowtown!
Som var en jättemysig liten stad med typ en gata, massa gulliga affärer och fik. Det kändes som att man flyttats tillbaka några årtionden i tiden typ.
Sen kom vi fram till Queenstown, som var strålande vackert.
Vi fick inte checka in våra väskor förrän några timmar senare, så jag satte mig på bryggan och läste en bok tills jag fick checka in. Efter det mötte jag upp Carla och Weike för att åka gondolan upp, och det såg ut såhär:
Där uppe kunde man ta ytterligare en lift upp, en gammal hederlig stolslift, för att åka en liten bil ner, en luge. Av någon konstig anledning tog jag aldrig en bild på själva bilen? Men ja, om ni hemskt gärna vill se vad det var för något får ni väl googla.
Bara några kilometer hemifrån...
Och sen gick jag och mötte upp Olivia och åt den godaste hamburgaren någonsin på Fergburgers!
 
Och det var dag 1 i Queenstown, resten får ni i ett annat inlägg, för annars blir det här alldeles för långt, och min dator verkar protestera lite för tillfället... Puss!

Wanaka och Puzzling world

När vi vaknade upp på morgonen i Franz Josef regnade det, så vårt första stopp vid en sjö var inte så lyckat. Den ska tydligen ge en exakt spegelbild av bergen runt omkring osv, men jag bemödade mig aldrig ens att gå ner i regnet... Istället stannade jag inne och drack varm choklad och pratade med Lexie i telefon.
GOTT!
Nästa snabb-stopp var vid ett jättevackert (och högt) vattenfall!
Och nästa efter det vid "Blue pools" eller nått sånt. Det är helt sjukt vilken blå färg vattnet kan få i det här landet?!
Och så åkte vi förbi en massa sjöar på väg in i Wanaka.
 
Precis utanför Wanaka ligger något som heter Puzzling world, där vi blev avsläppta för att leka lite i 2 h innan vi skulle ta oss hela vägen fram.
Allting var en aning snett, men väldigt kul!
I bakgrunden ser ni bussen jag åkte med alla sträckor utom en också. I det lilla släpet där bak hade vi våra väskor, hehe.
Toaletterna var lite speciella...
Dom hade en labyrint med fyra torn som man skulle ta sig till. Jag klarade ett torn, sen gick jag förbi utgången och tänkte att det är lika bra att jag går ut när jag väl hittat utgången, annars kommer jag aldrig ut härifrån.
Dom hade Wasgij-pussel!!
Hologram,
bild-illusioner (hur många ben har elefanten?),
lite mer illusioner (är ansikterna konkava eller konvexa?),
stolpar som inte verkade så speciella, tills du fokuserar på utrymmet mellan stolparna istället,
och ett jättekul rum där man slog i huvudet i ena änden och var jättekort i andra änden!
 
Allt detta, och massa fler illusioner som tillslut fick mig att må illa, haha.
 
På morgonen sken solen och nere vid sjön såg det ut såhär:

Och så frågade jag en kines (som var den enda vid stranden) om han kunde ta ett kort på mig, och ja, här är resultatet. Kapade ben och min haka har försvunnit så jag ser jättetjock ut? Men jag var där iallafall!

Franz Josef

Efter en kall natt i Greymouth med dubbla täcken så bar det av mot Franz Josef med några stopp emellan. Första var i Hokitika där vi fick gå in i en verkstad och kolla på när dom slipar greenstone som är Nya Zeelands speciella sten, typ.
 
Efter det lilla stoppet var det raka vägen till Franz Josef, om jag inte minns fel. Där sprang vi in till vårt hostel, försökte checka in, fick reda på att vi inte kunde göra det förrän klockan 14, så vi fick snabbt slita ut det vi ville ha ur våra väskor för att springa ut till nästa buss som skulle ta oss ut till glaciären!
 
Det hela började med en timmes promenad innan vi var framme vid själva glaciären.
Bergsväggarna var helt sjukt höga/stora..
Man kände sig så himla liten, haha. 
Ser ni stenen som ligger där? Den är lika stor som ett tvåvåningshus, tydligen. Tänk er då hur höga bergsväggarna var...
Och så kom vi fram till glaciären, som var mycket smutsigare än jag förväntat mig?
Guiderna gör trappor i isen så att det ska bli lättare att gå.
Vi fick kängor att låna, och för första gången hade jag två par skor som passade, haha! Fick med andra ord två olika storlekar. Tänk om man kunde göra så i affären också...
Hål i isen, gjort av vatten!
Och så gick vi ner igen.
Och hela vägen tillbaka!
Väl tillbaka på hostelet så var det middag som gällde, och sedan satt jag i bastun till läggdags, i princip.

Pancake rocks, stränder, sälar och Greymouth

Så, mot Greymouth var det ja.
 
Jag var lite orolig innan jag åkte över att bussen inte skulle stanna någonstans efter vägen utan bara köra direkt, så att jag skulle missa saker så som Pancake rocks och sådär, men det gjorde den som tur var!
 
Det började bra med punktering/söndrigt däck på bussen, haha. Vi blev typ 45 min försenade, men helt ärligt så gjorde det inte allt för mycket då Greymouth är, som namnet antyder, ganska grått och tråkigt.
Här stannade vi bara ut med vägen för att ta kort på den vackra floden som rann några meter ner. När det har regnat mycket så kan det tydligen svämma över hela vägen, vilket kändes ganska omöjligt just nu...
Nästa stopp var vid en sälkoloni, men jag såg typ en säl, haha.
Vackert var det i alla fall!
Bara ungefär 1600 mil hemifrån...
Träffade på en väldigt oblyg weka, en av dom inhemska fåglarna här som inte kan flyga.
 
Nästa stopp var vid en vacker strand.
Vi gick genom en skog..
Och kom ut till detta!!
 
Efter det stannade vi vid Pancake rocks!
 
Efter det kom vi äntligen fram till Greymouth där jag installerade mig, gick och handlade och gick hem i denna solnedgången:
 

Nelson

Precis som alla andra gånger jag varit på färjan så hade vi helt makalöst väder.
Sen kom jag fram till Nelson.
Där Nya Zeelands mittpunkt finns!
 
Första kvällen hann jag även med en väldigt rolig, och spontan utgång. Jag och Laura skulle gå ut och ta en drink, och det hela slutade med att vi kom hem strax efter 03.00 och hade svinkul hela kvällen!
 
Här bodde vi, jag och Laura.
Poolen var kall som satan, men bubbelbadet i bakgrunden var skönt, hehe.
Här hängde vi en bra stund och njöt av solen.
I Nelson har dom ett svenskt café!!!
Det fanns lingonsylt.
Och sill, mamma!
Och Ahlgrens bilar, och jag åt en kanelbulle och en dammsugare. SÅ gott!!
 
På söndagen var det dags för Abel Tasman. På bussen och båten ut träffade jag en svensk tjej som hette Olivia, så vi hade 4 oerhört trevliga timmars promenad i den fantastiska naturen.
Känner ni igen er?
Split Apple Rock!
Lunch-rast.
Olivia.
 
På måndagen hade jag inte mycket till planer, så jag tog en långpromenad till en av stränderna i Nelson.
Vägen dit var helt makalöst vacker. Gick bara och njöt.
Och där var stranden, tillslut. Vattnet var väldigt lågt dock.
 
Dagen efter bar det av till Greymouth, men det tar vi i nästa inlägg!
Puss

Magsjuka

Vilken jävla hemkomst.
 
Första natten hemma blev Katya magsjuk, och igår var det min och Ellies tur. Himla smidigt att vi fick det samtidigt alltså. Stackars Ellie spydde i nästan 12 h medans jag klarade mig från spyorna i alla fall. Låg dock däckad från typ halv tre på eftermiddagen och fick höra av mig till Sarah och säga att jag nog inte kunde jobba idag. Natten var bara en enda lång feberyra typ. Nu har jag äntligen börjat känna mig lite bättre i alla fall. Har ätit en halv skål med flingor och ett äpple, så ja, det är på bättringsvägen i alla fall.
 
Så ja, i och med att livet börjar återvända till mig tänkte jag börja med lite inlägg om resan! To be continued, hehe.

I'M HOME BABY

Puh, äntligen hemma.
 
Har sedan jag kom hem packat upp, laddat över alla bilder (som slutade någonstans runt 600 st...), beställt nya linser, svarat på massa mail, skrivit en What's happened since story, och ja, läst ungefär 150 blogginlägg (och har lika många kvar).
 
Har också jobbat idag. Eller, jobbat och jobbat, vet inte riktigt vad jag ska kalla det när Ellie är hemma, men jag tog Lexie till skolan i alla fall. Katya hade kräksjukan inatt den stackarn, så hon var hemma idag. Ikväll ska jag ta mig till andra sidan stan, för att hälsa på Josefine! Hon åker snart hem den djäveln...
 
För övrigt verkar det som att mitt datorbatteri lagt av, så nu mera funkar den bara med sladden inkopplad. Inte för att det gör så stor skillnad då den dog efter 15 min utan sladd ändå, men ja, mami; jag önskar mig en dator när jag fyller 20!
 
Resan lär ju ta en jävla massa inlägg, och en jävla massa bilder, men för att sammanfatta så har jag haft svinkul och svintråkigt, vart on top of the world med kalasmänniskor och helt jätteensammast på jorden, åkt alldeles för mycket buss, hoppat 134 m ner i en canyon (?), ridit på en häst i tre timmar och skinit ikapp med solen (har fortfarande träningsvärk), ätit hamburgare, sett så mycket fantastiska saker och tillslut satt jag i fyra långa timmar på jordens tråkigaste flygplats för att det dumma flygbolaget ändrade min flight så jag var tvungen att åka upp till Auckland och byta. Kul att jag åkte förbi Welly och vinkade ner... Har missat massor, såklart, men det får ni se när det väl börjas berätta.
 
Just nu sitter jag och lyssnar på byggsnubben som för en massa oväsen utanför mitt rum. Dom har äntligen tagit tag i väggen som rasade in i regnovädret för typ 1,5 månad sedan?
 
Well, jag lever i alla fall!
 
Om 3 månader, 2 veckor och 5 dagar är jag hemma och kramar på er. Puss

Resplan

Hej!
 
Sitter i skrivande stund i min säng och luktar svett. Kom hem för en stund sedan från en 1 h och 17 min lång promenad och har inte riktigt tagit mig till duschen än. Främst för att jag har skypeat med Fridis!! Så himla kul att hon kommer hit en gång till förresten. När hennes m8 åker hem så tar hon flyget hit till mig, och hänger här en stund innan hennes föräldrar kommer.
 
Det jag skulle säga var i alla fall att jag ska på födelsedagsmiddag idag, jobba imorgon (tänkte göra pannkakor till middag, hehe) och sedan är det torsdag där jag också ska jobba, och packa och sedan bär det av till sydön! Kan knappt förstå det själv, och är lite nervös, men det blir kul!
 
Jag ska ju typ till världens ände, så förvänta er ingen teckning på telefonen. Och när jag väl har teckning har jag en känsla av att bloggen inte står så värst högt upp på listan, så ja, det lär vara tyst här ett jävla tag.
 
Jag åker alltså på fredag, den 5e, och kommer hem tisdag den 16e.
 
Resrutten ser ut såhär:
Fredag 5 april - Färjan till Picton och buss till Nelson
Lördag 6 april - Nelson
Söndag 7 april - Utflykt till Abel Tasman National Park
Måndag 8 april - Nelson
Tisdag 9 april - Buss till Greymouth
Onsdag 10 april - Buss till Franz Josef och glaciärerna
Torsdag 11 april - Buss till Wanaka och den fina sjön
Fredag 12 april - Buss till Queenstown
Lördag 13 april - Queenstown
Söndag 14 april - Queenstown
Måndag 15 april - Utflykt till Milford Sound
Tisdag 16 april - Flyg hem, via Auckland, tyvärr.
 
Så ja, om jag inte hinner/orkar med ett inlägg innan jag åker så vet ni i alla fall vart jag håller hus, om allt går som det ska, hehe.
 
Nu är det duschdags för när Ellie kommer hem från sin promenad så ska jag åka. Puss&kram

Live Lip-Dub Proposal

Alltså, om jag började gråta till det här?! JA
 

Testar

 

iPhone x10

Saknar Jensi
Var på stranden & katten hade kinesögon
Katya gjorde tårta och såg på TV
Vi hade heliumballonger som vi skickade upp till alla i himlen
Welly & nya familjen Caterpillar

5 nya kompisar

Har för övrigt glömt att berätta om våra nya husdjur!!
 
Låt mig presentera:
Horsie
Priscilla
Och Sparkle!
 
Sen har vi en Lind och en namnlös också, men dom kom tyvärr inte med på bild pga av gömda/dåliga ljusförhållanden.
 
Vi har alltså fjärilslarver! Monark-fjärilslarver till och med. Och det är så himla coolt?!
Först är dom pyttesmå, sen kan man nästan se när dom växer och blir jättetjocka, så fort går det. Kan stå i flera minuter och bara kolla på när dom äter. Man ser verkligen hur bladet försvinner liksom. Sen såg vi när Sparkle blev en puppa!!! Trodde jag skulle dö så fräckt det var!! Så nu väntar vi bara på att Sparkle ska bli en fjäril. Det kommer han nog bli när jag är bortrest, men då är det ju tur att vi har dom andra fyra, hehe.
 
När Sparkle blev en puppa
En puppa färdig att "kläckas" från Lexies klassrum.
Nykläckt fjäril!!!
 

Här händer det:
 

Vine

Den nya medie-grejen är Vine. Det är som instagram typ, fast man laddar upp videoklipp, och jag älskar det!!
 
Googlade runt lite, men det verkar som det enklaste sättet att få upp dom på bloggen är att lägga in tweeten med dom så, here we go:
 
Update: Vet inte varför man inte ser klippen, men om ni klickar på längen i varje tweet så ska det funka!
 
 
 

Påskfirande

På/I Nya Zeeland (vad säger man egentligen? För det är ju en ö.... Eller, två öar. Jaja) så firar man påsk på Påskdagen med lite god lunch och "Easter egg hunt" för barnen, om jag förstått det rätt. Alla affärer (även matäffärer och sånt) är stängda på Good Friday/Långfredagen och idag, Påskdagen.
 
Tjejerna skulle dock till sin pappa denna helgen, så vi valde att fira påsk i fredags. Då kom Mormor och Morfar, deras två kompisar, Trev och hans dotter, och Ellies bästa kompis.
 
Vi började med ägg-letandet.
En mycket nöjd Lexie!
Och en oerhört glad Katya.
Och den makalöst goda lunch/brunchen. Det är "hot crossed buns", lax, bröd, sylt, lite olika sorters ost och den fantastiska Easter bunnyn! Ellie tog mitt lussebulle-recept och gjorde en stor kanin av det hela. Sååå gott.
Här är den i närbild, hehe.
 
Och sedan åt vi tills vi storknade. När flickorna sedan blivit upphämtade åkte jag och Ellie och badade bubbelpool och när vi kom hem började vi läsa Au Pair profiler. Känns konstigt att det ska komma någon efter mig...

Kort påskvecka

Ops, där försvann den veckan ja. Det är ju en kort vecka i och för sig, men ändå.
 
Måndag jobbade jag halvdag, tisdag "heldag" och onsdag likaså. Nu kan jag ju förresten passa på att berätta om Ellies nya jobb då!
 
Hon har alltså fått en tjänst inne i Wellington och ska jobba med nyfödda. På sjukhuset i stan så har dom lite andra arbetstider än nere i Lower Hutt, så hon kommer jobba 12-timmarspass, dvs 07.00-19.30 eller 19.00-07.30. Dock bara 2-3 ggr i veckan. Plus att hon slutade sitt gamla jobb förra veckan och är ledig fram tills hon börjar det nya i slutet av april. För mig innebär det då färre. men längre, arbetsdagar, och att jag kommer få jobba mina första nätter. Och nu, fram tills hon börjar då, så blir det väl lite annorlunda jobb också. Tjejerna är ju väldigt "mammiga", men vi samarbetar så gott vi kan! Jag går upp med dom på morgonen, ibland hämtar Ellie, ibland hämtar jag, osv.
 
På tal om att gå upp på morgonen. Jag försöker få min telefons batteri att hålla lite längre än en halv dag, så jag har låtit den ladda ur fullständigt nu typ 3 gånger. Än så länge verkar det faktiskt funka? Men i alla fall. Igår när jag gick och la mig hade den typ 12% kvar, så jag satte alarmet och tänkte att "den överlever nog till imorgon bitti, och gör den inte det går väl alarmet igång ändå" precis som det gjorde på min gamla Sony Ericsson! Men icke, den dog, och inget alarm gick igång. Vaknade typ 07.40 av att Katya låg och skrek "muuuuummyyyy". Ops... Pinsamt. Men, det löste sig ganska fort, och ja, numera vet jag ju att alarmet inte går igång om telefonen dör. Alltid något!
 
Ikväll kommer Cosi för lite middag och så, eftersom vi inte kommer träffas på typ 3 veckor framöver?! Hon ska ut på äventyr, och jag med. Sen är det långfredagen, och påskafton, och påskdagen och annandag påsk. Och efter det, så är det 3 dagars jobb och sedan åker jag!
 
Men nu ska jag fortsätta läsa bloggar, puss&kram!

Tongariro crossing i bilder

Okej, här kommer en miljon bilder med lite text:
 
Vid 3-tiden blev jag upplockad av två goa brudar, Josefine och Kristine, för att åka heeeela vägen upp till Tongariro National Park där vi skulle bestiga ett berg. "Är jag dum i huvudet?" frågade jag mig själv x antal gånger under helgen kan jag meddela.
 
På vägen upp åkte vi över berg och genom dalar, typ. Kullar lite var stans, väldigt vackert ändå.
 
Sen började vi gå (dagen efter då såklart)
Och vi gick. Och gick, och gick, och gick. Först ganska platt, i typ 1,5 h. Sedan upp för "the devils staircase" där jag trodde jag skulle dö ungefär hundra gånger. Efter det hamnade vi i en crater typ, där det var platt några 100 meter innan det var dags för nästa stigning.
Nöjda och glada efter första stigningen.
I bakgrunden ser man Mt Ngauruhoe som är Mt Doom i Sagan om Ringen. Om man ville kunde man gå upp där också, men det skulle tydligen bara vara rakt upp i 2 h, i sand som gjorde att man tog ett steg upp och två steg ner igen, så vi var inte så sugna på det.
Landskapet är helt fantastiskt. Det känns som man blivit förflyttad till en annan tid.
Bara en liten bit till...
Upp, upp, upp.
Och så var vi uppe vid Red Crater som var så himla coolt. Det är en gammal vulkan typ, som har en helt makalös färg. Man tappade liksom andan när man äntligen kom upp och ba: WOW
Till vänster på denna bilden så ser ni den absoluta toppen liksom. Dit gick vi, och vidare...
 
Ner till Emerald lakes!!
Alltså. Färgen, det gick liksom inte att beskriva, SÅ HIMLA COOLT!! Då kändes det helt plötsligt värt det att vi gått och gått och gått i 4 h.
Ner till sjöarna var det en förbannat brant backe med bara lös jord, så det var bara att glida ner, hoppas att man inte trillar och slår ihjäl sig, och försöka att inte tänka på att vi skulle gå upp igen.
Fina Kristine!
Josefine trillade på vägen ner (detta med mening dock) och fick därmed smeknamnet Turtle! (För att hon hamnade på rygg som en sköldpadda, hahaha)
Sedan gick vi ytterligare en bit och hamnade vid Blue Lake. När vi kom dit svepte det dock in ett moln, över oss och våran lunchpaus, haha.
Nöjd tjej över att vi äntligen var framme.
På toppen av berget fick vi helt plötsligt lite teckning och passade på att svara på sms, haha.
 
Sen bar det av neråt igen, och hemåt. Tror aldrig jag har haft så trötta ben.
 
På söndagen bar det först av till ett vattenfall, och sedan hem via Desert Road och Waikanae beach.
Desert road!
Fina reskamrater!
Waikanae beach.
 
Och det var den väldigt braiga helgen!
 
Nu ser vi fram emot en veckas jobb, påskhelg, en veckas jobb till och sedan åker jag till sydön, är inte det helt galet?
 

Tongariro crossing

Hej!
 
Nu är det bestämt: Vi gör Tongariro Crossing i helgen!
 
Vi åker alltså på fredag eftermiddag, upp till Tongariro, (det tar ungefär 5 h upp) sover där, går upp tidigt och vandrar i typ 8 h, ser massa fantastiska saker, sover igen, kanske gör något mer på söndagen, och sen åker vi hem. That's the plan!
 
Nä, fan va negativ jag låter. Det ska faktiskt bli skitkul! Det sägs att det är en av världens vackraste vandringsleder, och vädret ser fantastiskt ut, så jag är taggad!
 
Idag ska jag alltså göra följande: packa och laga mat.
 
Så ja, ni är ju inte överdrivet bortskämda med inlägg här på sistone, och det ser inte ut att förbättras över helgen, hehe. Så, jag håller alla tummar jag kan för att våren ska komma hemma snart (hösten har börjat sitt intåg här, buhuu) så att ni blir kvitt den där snön och kylan.
 
Puss & kram på er ♥

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0