gnus

Tänkte tillägna detta inlägg min vän Klara, om jag nu får lov att kalla henne för min vän, men det känns så.
Vi tänker precis likadant, det är rätt läskigt faktiskt.
Hon berättade sin historia för mig idag. Den var, obehaglig och så rak och ärlig på ett sätt som jag verkligen berördes av. Jag vet inte riktigt varför. Ärlighet facinerar mig. Kanske för att det finns alldeles för lite av den varan i dagens samhälle.
Vi kom fram till att vi faktiskt ser upp till varandra. Vi ser upp till varandras försök till ärlighet och att inte döma folk.
Något jag glömde säga till Klara var att jag även ser upp till hennes kreativitet och oräddhet. Jag vet att hon läser här, så jag tänkte att jag kunde säga det såhär, indirekt till henne.
En annan person jag ser upp till är Jessika. Hon lyckas alltid säga rätt saker när man verkligen behöver höra dom. Hon är även en sådan person som inte dömer folk efter utseenden/rykten osv.

Imorgon ska jag klä ut mig då vi har skolfoto. Snygg som satan blir jag, måste nämna att jag härmat Beda lite med det där med strumporna, anyway.
Jag måste plugga franska också. Jag som aldrig pluggar.

Min bror är fördomsfull, tänkte jag bara säga också.

Linn.