gnus

Det känns att det är höst nu. Rätt gött, om jag får säga det själv. Jag längtar tills det blir mörkt klockan fyra och man sitter inne och myser jämt och ständigt.

Egentligen har jag inget vettigt att skriva.
Snart fyller jag år. Jag önskar mig jättemycket, för en gångs skull. Känns bra.

Allt känns bra nu, faktiskt. Helgen med Vic har varit sjukt rolig.
Jag har kommit underfund med att en del som jag trodde jag hade förlorat, inte var så förlorat som jag trodde. Det förändrades fort och plötsligt, genom ett enda sms. Ett sms jag blev så glad åt att jag grät. De orden, jag hade väntat så länge på dom.
Trots att jag intalat mig själv att tiden var förbi, så ville jag inte inse det. Jag tryckte ner alla minnen i en ask och stängde  locket. Dessvärre var asken inte riktigt tät så minnena läckte ut, det ena efter det andra och påminde mig om vad jag saknade så fruktansvärt mycket. Ändå skulle jag spela stark och klara mig själv. Det gick, fast inte bra. Ett tips: Försök inte intala dig själv saker du egentligen vet är fel.

Skolan är ganska chill, faktiskt. Vi gör inte så mycket känns det som. Fast, det gör vi väl. Det är väl bara det att jag inte gör så mycket kanske.

Usch, vad jag är tråkig. Här får ni en söt bild på Vic istället.

Linn