When u don't know..
Vad gör man om man liksom vet att en människa inte mår bra, men inte vet hur man ska hjälpa den, samtidigt som den vägrar erkänna att den inte mår bra?
Jag menar, man kan ju inte tvinga personen i fråga att säga vad det är, om den säger att det inte är något.
Om man frågar hur den mår och den säger bra, fasten man märker att det inte är bra, vad gör man då?
Jag känner flera stycken som gör så. Man märker så himla väl på dem att det är något som är fel, men de säger helatiden: Nej, det är bra! Nej, det har inte hänt något.
Man blir så frustrerad liksom. Man vill ju verkligen hjälpa till, men hur ska man kunna hjälpa till om personen inte vill ha någon hjälp? Vågar man inte erkänna för sig själv att man inte mår bra? Eller litar man inte på den som vill hjälpa en? Eller ljuger man för sig själv för att man inte ska gå under?
Nej, jag vet inte. Men jag vet hur jobbigt det är när det verkligen märks att någon inte mår bra och man inte kan göra något.
Man står där, helt hjälplös och vet inte riktigt vad man ska göra.
Att vara mogen är att våga erkänna att man är barn
Linn
Jag menar, man kan ju inte tvinga personen i fråga att säga vad det är, om den säger att det inte är något.
Om man frågar hur den mår och den säger bra, fasten man märker att det inte är bra, vad gör man då?
Jag känner flera stycken som gör så. Man märker så himla väl på dem att det är något som är fel, men de säger helatiden: Nej, det är bra! Nej, det har inte hänt något.
Man blir så frustrerad liksom. Man vill ju verkligen hjälpa till, men hur ska man kunna hjälpa till om personen inte vill ha någon hjälp? Vågar man inte erkänna för sig själv att man inte mår bra? Eller litar man inte på den som vill hjälpa en? Eller ljuger man för sig själv för att man inte ska gå under?
Nej, jag vet inte. Men jag vet hur jobbigt det är när det verkligen märks att någon inte mår bra och man inte kan göra något.
Man står där, helt hjälplös och vet inte riktigt vad man ska göra.
Att vara mogen är att våga erkänna att man är barn
Linn
Kommentarer
Postat av: moster
Jag e glad att du finns i mitt liv Linn, precis som mina barn, Mats, din mamma o dina bröder. Du, min kloka vän...
Postat av: julia
åh, jag sitter i samma sits litegrann. en jag vet mår dåligt och utsätter sig för fara hela tiden.. så kommer man bara ångra sig efteråt om det händer någonting med personen och man kommer känna sig skyldig för att man inte har gjort någonting åt det liksom.. :(
Trackback
