Längtar hem
Hej.
Idag är första gången på månader jag känner mig sådär gråtfärdig och har ont i magen av hemlängtan. Det är verkligen dags nu. Å andra sidan gråter jag av bara tanken på att säga hejdå. Så himla många hejdå kommer det bli.
Kommer på mig själv med att krama extra mycket och extra länge på tjejerna.
Påtal om onda kroppsdelar så vill min mage inte samarbeta alls, mitt knä gör ont i vissa vinklar (aldrig gjort förut, fattar nada) och min fot är rätt illa sedan jag halvtrillade ner för trappan på Lexie's födelsedag... Det går bra nu.
Var i stan på lunch idag. Köpte en adaptera-grej så jag kan ha mina hörlurar på flyget istället för deras bajsiga. Skypeade med Frida också. Såååå konstigt att hon är hemma nu?! Hon sa att hon sovit mycket på flyget hem och åkte en tour i London typ, så jag hoppas på samma. Förhoppningsvis blir det inte 48 h med en strid ström ner för kinderna.
Träffade en tjej som har en väsk-våg som jag ska försöka låna när jag börjar packa, så det ser ut att lösa sig! Skickade in mina hejdå-brev idag med. Gud, det närmar sig verkligen. Sån himla ångest på alla möjliga konstiga sätt och vis.
Märker hur jag saknat bloggen mer och mer. Går tillbaka i arkivet och ser hur jag har skrivit tre rader här, fem där, och bara några få ord i andra inlägg. Saknar det. Får jobba på det.
Imorgon är det lördag och jag jobbar till fyra. Sen är det hejdå-middag som gäller. Har nog nämnt det. Jag går liksom över allt som är kvar flera gånger om dagen. Kollar i min kalender. Bläddrar dom tre sidorna som är kvar. Fram och tillbaka. Funderar och tänker.
Ska gå och lägga mig och läsa nu. Vi hörs!
