Lucky me

Cyklade i all min ensamhet ner till fotbollsplanen för att se en match som jag hört skulle starta 18.00.
Väl där träffade jag såklart halva Åsa, men det var okej. När jag skaffat mig följe och allt går jag bort till min cykel och... PUNKA!

Ja, jag fick gå hem. Nej, jag är inte glad.
Fan, jag och mamma som hade lagat det hela så bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0