gnus

Allvarligt, varför är alla så fixerade? Kan man inte bara vara lagom, både tänka och inte tänka på det? Jag menar, det är ju sjukligt om man går och tänker på varenda liten matbit man stoppar i sig men att käka på donken 2 dagar i veckan plus godis på det är väl inget vidare heller. En del säger: Man lever bara en gång. Precis, ta vara på den gången då och gå inte och ät dig fet som en ko? 

En del kanske inte skäms för att dom är tjocka, det får dom stå för. Men när man inte vågar byta om med sina klasskompisar, inte duschar efter matcher och "har mens" varje gång man ska simma med klassen, då skäms man väl? Eller har jag fattat något fel? Man säger en sak men gör som vanligt något annat. 

Okej, alla behöver inte vara några baddräktsmodeller för det är onaturligt, men att inte tänka på vad man stoppar i sig, det är inte hälsosamt. 

Här snackar vi inte vad som är snyggt och inte, här snackar vi vad som är bra för kroppen, vad som gör att man inte får igenkalkade blodkärl och får hjärtattack och dör vid 45. Det är inte hälsosamt att äta donken 4 dagar i veckan. Det är inte hälsosamt att äta pizza och köpmat istället för hemlagat. 

Jag bryr mig allvarligt talat inte om ifall jag inte är den smalaste i världen, men jag vill må bra. Och det där med att må bra, det handlar ju lite om psyket också. Känner man att man inte mår bra när man är lite smått överviktig är det väl klart att man ska gå ner i vikt, bara det inte bli sjukligt. 

Och allt tjöt om vilka fetter man ska äta, omättade, mättade, fleromättade, vegetabiliska, animaliska, blablabla, man blir ju helt virrig i huvudet?! Ät en varierad kost och inte allt för mycket snabbmat, godis, chips och annat gott så blir man inte fet? Det förstås, man kanske borde träna lite också, men det är ju inget måste precis. Äh, orkar faktiskt inte lägga så mycket energi på det (säger jag och sitter och skriver fetaste blogginlägget om det, men ändå)