jag orkar inte.

Jag är så jävla kass ibland va.
Jag inbillar mig själv att jag är stark som vågar säga ifrån, tycker att jag har ett starkt argument och något bra att komma med. Sedan vid minsta lilla motreplik så glömmer jag av allt, säger till mig själv att: det var nog ditt fel ändå Linn, det var du som screwed it up. Det var du som gjorde fel, som inte förstod, som inte gjorde något. Det är ditt fel.
Så går jag hem, säger att jag ska bättra mig, upptäcker att jag tycker att jag inte gjort fel, och så börjar det om. Så jävla hopplöst.

Vad hände med min roliga, intressanta blogg då? Med bra inlägg som handlar om något, som säger något och inte är meningslösa? Jo, den gick upp i rök, den också.
Jag orkar inte tycka till om något. Eller jo, det gör jag, men när jag får något motargument så bryter jag ihop, det är nog det jag inte klarar av att ta. Samtidigt vill jag ha det, jag måste ju lära mig? Men jag orkar inte. Jag orkar inte är nog den bästa meningen som någon kommit på någonsin.
Seriöst, det beskriver verkligen allt, får med allt. Jag orkar inte. Jag orkar ingenting, min hjärna är helt slut.

Att jag inte orkar går ut över alla andra också.
Det är skitjobbigt att mamma har träffat någon ny, någon som egentligen inte är ny. Jag vet verkligen inte hur jag ska tycka eller tänka om det. Hon är lycklig, jag ser det verkligen på henne, och jag unnar henne det, mer än något annat, men att se henne med någon annan än pappa är så jävla jobbigt och gör så jävla ont. Det gör så jävla ont att veta att han aldrig kommer tillbaka.
Det gör så jävla ont, fysiski och psykiskt, när jag vet att någon sover på hans plats, att någon annan håller mammas hand. Det gör ont att se hans bil och inte pappas på parkeringen, allt gör så jävla ont. Mest att veta att pappa inte kommer tillbaka. Att han föralltid är borta. Man vänjer sig, men när det kommer någon annan påminns man om allting, så jävla hårt.

Det var skitjobbigt att mamma ljög så jävla mycket, att hon itne sa som det var. Det är piss att Nettan och Mats skiljt sig, att Frida och Sebbe mår dåligt. Det är åt helvete jobbigt att ingenting är som vanligt, att allt håller på och förändras hela tiden.

Att Linnéa har börjat träffa andra människor är skitjobbigt, att inte känna sig behövd är skitjobbigt. Att känna sig ensam är piss. Det suger att inte ha någon som bara håller om en och talar om för en hur mycket man betyder och är värd. Det suger att aldrig veta vad man ska säga och inte säga till folk.

Jag hatar att se andra människor ledsna, jag gör verkligen det. Jag försöker alltid göra mitt bästa och då blir det att jag går in för det så mycket att jag själv tar skada av det, jag vet det. Men jag kan inte hjälpa det. Jag hatar att hela tiden behöva tänka mig för vad jag gör och säger, jag vill vara ärlig. Men jag veti nte vad jag ska säga. Vad jag än säger känns det som att jag börjar gråta. Jag kanske behöver snacka om det, men jag vill itne. Jag vill inte att folk ska veta hur dåligt jag mår men nu går det fan inte längre. Jag orkar inte stå emot. Om jag bara orkade skulle jag inte göra något annat än att sitta och lipa, men fan, detä r så mycket jobbigare än att bara hålla masken. I skolan är det fan hemskt, alla jävla grupperingar, folk man inte alls tycker om som inte ens vet om det. Att behöva vara så jävla trevlig hela tiden och ta alla kommentarer, att folk aldirg kan fatta någonting.

Jag vill inte att hela världen vet hur jag mår, för jag vet det knappt själv. Men vafan, vad ska jag göra då? Dom behöver ju få veta. Det behövs för att dom ska förstå, som en del av dom aldrig kommer göra ändå. Men jag orkar inte. Jag gör verkligen inte det. Den som läser detta nu kommer känna mig mer än vissa av mina bättre kompisar gör, men det skiter jag i. Jag orkar inte hålla på såhär längre, att bara ljuga för mig själv. Att ljuga är fan det värsta jag  vet.

Jag hatar att ingenting är som det var, enkelt. Jag hatar att min pappa dog, att min jävla släkt bråkar och snackar skit om varandra hela tiden. Att folk i min närhet som jag verkligen litat på och tyckt om snackar så jävla mycket skit om mig. Jag hatar att jag inte får tycka om vem jag vill utan att alla ska snacka så jävla mycket skit. Jag hatar att bo på detta jävla stället. Jag hatar att människor förändras till det sämre. Jag hatar skolan, all jävla press som jag sätter mig själv utan att kunna ta bort den.

Jag behöver någon. Jag gör verkligen det. Men det finns fan ingen, inte en enda jävel i denna världen som inte sårar, som inte gör en besviken.
Allt gör så jävla ont, och jag menar det verkligen.
Jag är så jävla arg, för jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vet inte vad jag ska göra. Samtidigt som allt detta snurrar i mitt huvud HELA TIDEN så försöker jag leva också. Jag försöker göra som alla andra. Försöker orka umgås med folk, hitta på saker, leva.

Men jag orkar inte leva. Jag orkar knappt vara. Det är för mycket nu. Snälla.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Detta kanske låter sjukt, vi känner inte varandra.

Men jag önskar att jag kunde hjälpa dig på ngt sätt!

Tycker inte att du ska behöva må som du gör,

hoppas att allt ånar sig. Vilket kanske du är trött på att höra.

Men jag menar det verkligen.

2009-03-23 @ 18:12:03
Postat av: anni

jag hoppas verkligen också att allt ordnar sig, och jag finns alltid här.

du betyder hur mycket som helst! love u

2009-03-23 @ 19:27:57
Postat av: beda

du är inte kass någonstans, du är modig.

du har mig.

n i loveu.

2009-03-23 @ 21:42:39
Postat av: astrid c

linn du är en stark människa. du klarar dig igenom detta. finns här för dom så som många andra.

kisses and a hug full of love!

2009-03-24 @ 01:12:24
URL: http://soufflee.blogg.se/
Postat av: Julia

hjärtat, :(

man har sina perioder i livet då allt känns piss, som om man inte har någonting som är värt att levas för. men du är så stark linn, och det vet du om? allt det du har skrivit om, har du gått igenom och ändå står du på två ben idag. fortsätt vara lika stark som du redan är, du ska se att allt löser sig!

och du kan alltid snacka med mig, det vet du väl?

<3

2009-03-24 @ 16:36:33
URL: http://juliajosefinkraaij.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0