Självhat

Ibland hatar jag mig själv så mycket, riktigt föraktar och avskyr mig. 
 
Jag var ute och gick världens härligaste promenad med Jessika igår, och sedan kom Emil och mötte upp mig med sin longboard, som jag såklart skulle åka på, och såklart trillade med. Hade ont som fan men gick hem och la mig i sängen och vips sa det så kunde jag inte röra min arm och grät så ont det gjorde, och då vet dom flesta som känner mig att jag inte gråter av fysisk smärta särskilt ofta. Så vi hamnade på akuten i Varberg, men det var galet tryck där nere och vi kände inte för att sitta och vänta i 5 h på en röntgen, så vi åkte hem igen och sov. Jag och mamma åkte sedan ner idag och fick röntgat och träffat läkare osv, och som tur var så var det inget som hade gått sönder utan den var bara väldigt svullen i leden och kanske inflammerad. 
 
Precis när mitt liv har dragit igång med slakten, jobb på förskolorna och att jag rider Hanna, så händer det här. Blir så jävla trött. Jag har liksom inte tid med det här. Fick ju ringa och säga att jag inte kunde komma till förskolan idag och jag kan knappast slakta denna veckan, kan ju för fan inte ens ta på mig mina egna byxor. 
 
Så himla typiskt mig att råka ut för/göra något sånt här? 
 
Läkaren sa att jag ska röra på armen så mycket som möjligt och "utmana", samt äta Ipren regelbundet för att motverka en eventuell inflammation och sådär, och så ska det vara bättre (alltså inte bra) om en vecka, och är det inte det får jag söka mig till sjukgymnasten. 
 
Skjut mig, känner jag. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0