Endorfiner

Tog bilen till gymmet och sprang bort min söndagsångest. Känns sjukt bra faktiskt. Nytt rekord på löpbandet och allt. Tänk vad lite endorfiner kan göra.
 
Ser fram emot middag nu, och sedan hoppas jag att människan jag längtar mest av allt på hela jorden efter vaknar och loggar in på skype ganska snart, så att vi åtminstone kan låtsas att vi är hyfsat nära varandra, sträcka ut händerna mot skärmen, blunda och komma ihåg hur det känns att röra vid varandra. Och om 6 veckor så kommer vi kunna sträcka ut handen (även om jag betvivlar att vi ens kommer behöva sträcka oss, så nära kommer vi vara, mest hela tiden) och faktiskt röra vid varandra. Längtar så jag nästan spricker efter hans kropp mot min, hans kyssar och hans viskande ord i mitt öra.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0