Torsdagstankar
Var på återbesök hos psykologen idag. Kände verkligen vilka framsteg jag gjort, hur långt jag kommit på vägen.
Från att inte ha vetat vart jag skulle ta vägen med allt, till att ha benat ut allt, tagit tag i var sak för sig och lärt mig hur jag fungerar. Nu kan jag hantera de flesta känslor som kommer, nästan utan problem. Jag vet hur jag fungerar, hur jag reagerar och vad som händer om jag beter mig på ett visst sätt. Och det är så himla skönt.
Jag har växt så mycket, lärt mig så mycket och förändrats väldigt mycket, antar jag. Till det bättre hoppas jag förstås.
Den känslan, när man nästan står och ser ner på sig själv och vad man åstadkommit, den är rätt häftig. När man känner att man verkligen kommit någon vart. Jag håller ju för tusan på att bli vuxen. Hur ska det här gå?
Från att inte ha vetat vart jag skulle ta vägen med allt, till att ha benat ut allt, tagit tag i var sak för sig och lärt mig hur jag fungerar. Nu kan jag hantera de flesta känslor som kommer, nästan utan problem. Jag vet hur jag fungerar, hur jag reagerar och vad som händer om jag beter mig på ett visst sätt. Och det är så himla skönt.
Jag har växt så mycket, lärt mig så mycket och förändrats väldigt mycket, antar jag. Till det bättre hoppas jag förstås.
Den känslan, när man nästan står och ser ner på sig själv och vad man åstadkommit, den är rätt häftig. När man känner att man verkligen kommit någon vart. Jag håller ju för tusan på att bli vuxen. Hur ska det här gå?
Kommentarer
Trackback
