Jag väntar, och väntar. Och fasar.
Egentligen så är väl just nu mest bara en väntan. Jag väntar på, och fasar för, måndagen den 6 augusti. Jag gör ju inget speciellt om dagarna nu. Skriver listor. Försöker förbereda mig. Träffa så många som möjligt innan jag åker. Sover bredvid Jens. Vaknar av mardrömmar och kryper upp nära, trots att jag väcker honom lite halvt.
Mamma och Runo kom hem från Montenegro idag. Mamma ser ut som en pepparkaka. Vill inte ens veta vilken färg Runo har. Antagligen så nära svart man kommer. Får hänga reflexer på honom när det är mörkt sen.
Annars har jag hittat till Linnea Henrikssons album Till mina älskade och älskare. Galet bra! Lyssnar när jag åker bil, när jag ligger i min säng, när jag lagar mat, när jag städar, and so on. Det är för övrigt typ det jag gjort den här veckan. Lagat mat, kört bröder, tvättat och städat. Och så har jag vaxat bilen, och promenerat. När jag promenerar lyssnar jag på podcaster. Helst Amanda & Hanna, eller Alex och Sigge. Annars har jag lyssnat på First Aid Kit's sommarprat. Och John Guidettis, Emma Wiklunds, David Hellenius och Cecilia Forss (som jag älskade!). Vilken genial uppfinning det där är, podcasten. Är supersåld.
Funderar på om jag ska ta mig ut på en promenad right now faktiskt, till Alex och Sigge's nya, alltid lika roligt. Men först: något i magen!
Vi hörs!
(Bara så ni vet så kommer jag såklart fortsätta blogga när jag åker. Eller, börja kanske man ska säga. Uppdateringen kommer vara rätt mycket bättre, eftersom jag har något att berätta. Här hemma blir det mest samma, känner jag. Och inte så mycket tankar längre. I alla fall inte sådana som bör hamna här. Så, stay tuned så hörs vi oftare om en månad.)
En av mina favoritbilder på min favoritpojke! ♥
Kommentarer
Trackback
