Ordlös, kraftlös och näst intill medvetslös

För någon vecka sedan valde en tjej i Frillesås född 1997 att ställa sig framför tåget. Gick förbi stället där folk har lämnat blommor och tänt ljus för henne idag. Samtidigt som jag och Karin gick förbi var hennes farföräldrar där och tände alla ljus som slocknat.
Kan inte annat än känna med familjen och alla anhöriga. Ord saknas liksom.

Farmodern berättade att pappan fyllde år idag, men att han inte alls ville bli uppvaktad eller firad. Och det är ju så det är. Man vill ingenting. Allt känns jobbigt och tungt, och särskilt högtider och andra tillfällen när hela familjen brukade vara samlad är extra tungt. Som sagt, det är svårt att hitta ord.

Kommentarer
Postat av: Sven

hjärta

2011-10-20 @ 23:18:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0