Je me debrouille, je pense

Bonjour mes amis!
Nä, franska alltså, det kan ta sig någonstans..

Kom hem från gymmet för en stund sedan. Är så himla glad att Linnéa fick med mig dit. Jag tvingas leva med konstant träningsvärk, men det är det värt, för jag mår mycket bättre. Det är skönt att ha något att göra också, så att man inte bara sitter hemma och gräver ner sig, som jag har en tendes att göra, haha.

Har börjat inse att det här kanske är bästa lösningen, att det här är bäst för mig. Kanske kände jag inte så som jag trodde, kanske lurade jag mig, kanske önskade jag att jag kände så som jagt trodde, vad vet jag. Det känns bra, eller åtminstone bättre. Jag klarar mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0