Att hitta balansen
När man inser att en av dom få sakerna som man lutat sig mot den senaste tiden på något sätt håller på att glida en ur händerna, då kommer paniken krypande.
Man inser hur fort allt börjar gunga igen, hur ostadigt det blir och hur man inte ens är förmögen att fokusera blicken. Magen värker, händerna skakar och ögonen vill bara blunda hårt och hoppas att allt går över.
Men man vet att det inte gör det. Man vet att man måste hitta något att luta sig mot, något som får världen att sluta svaja och som får dig på rätt köl igen. Något som gör allting lite mer stadigt igen, något som ger dig möjligheten att jobba på balansen så att du så småningom kan stå själv.
Jag står inte själv, ännu.
Man inser hur fort allt börjar gunga igen, hur ostadigt det blir och hur man inte ens är förmögen att fokusera blicken. Magen värker, händerna skakar och ögonen vill bara blunda hårt och hoppas att allt går över.
Men man vet att det inte gör det. Man vet att man måste hitta något att luta sig mot, något som får världen att sluta svaja och som får dig på rätt köl igen. Något som gör allting lite mer stadigt igen, något som ger dig möjligheten att jobba på balansen så att du så småningom kan stå själv.
Jag står inte själv, ännu.
Kommentarer
Postat av: Amanda Jonsson
Vilken söt tjej du verkar vara då! Haha, älskar texten: "med sin nikon d60 utforskar hon världen(ska, någon gång i allafall)" fyndigt!
Trackback
