Lösryckta tankar

Varje gång jag är ifrån dig känns det som att jag
glömt av att berätta hur mycket jag älskar dig innan jag åkte.


Idag har inte ägt alls. Trots att jag fick panik igår och åkte och sov hos min man.
Tror jag hade hunnit med att börjat gråta minst tre gånger innan klockan tio..
Fick i alla fall MVG på mitt biologiprov som jag pluggade så hysteriskt mycket till, inte..
Nöjd, men inget mer. Så himla trött på det, att inte bli glad för något som är bra.
Det som är bra tar jag för givet och det dåliga gråter jag över.

Jag är så oerhört trött på att vara sjuk också. Jag vill sova en hel natt, sluta leva på nässpray och sluta ha ständig värk i käken och huvudet.

Jag vill parta järnet, vara 18 år, köra bil, flytta hemifrån, vara full och glad, gå ut gymnasiet, bada, sola, gå i shorts, använda mina gladiatorsandaler, bära solgalsögon, fota, rufsa till mitt solblekta och alldeles för sällan duschade hår, bada lite mer, åka båt, krama på min man, pussas, äta glass, åka utomlands, äta färsk frukt på stranden, läsa en bok.

Jag är trött på mörker, slask, tjocka jackor och allmänt dåliga sinnesstämningar. Jag vill skriva, skriva saker som bara faller mig in, jag vill fota, fota saker som egentligen inte borde fotas. Jag vill orka, men just nu kommer jag inte upp, jag sitter fast. Jag tror jag behöver hjälp, men från vem? Och hur? Så många tankar, så lite svar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0