Utmattad

En sekund med mig själv och krampen i magen och paniken är tillbaka. Kan man leva utanför sig själv? Kan man vara sig själv i någon annan? Kan man slippa vara sig själv, i sig själv? Kan man bara försvinna om man vill?

Jag är trött på att ena sekunden le åt livet, känna hur det kittlas i magen för att man är så lycklig, och andra sekunden inte veta vart man ska ta vägen. Jag är trött på att ha ont i magen. Jag är trött på att må såhär. Jag är så himla trött.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0